Borderline
Anonym (Jag med) : Jag har två vänner, riktiga vänner jag kan vara mig själv med, en som har kännt mig sen barnsben och en annan tjej som har Borderline, helt underbart att ha en sådan vän som verkligen kan förstå en! Träffade henne under min Dbt behandling i grupp. Ett liv utan henne känns otänkbart, kan verkligen vara helt mig själv, mår jag riktigt skit så kan jag säga det och hon förstår och dömer inte ut mig, likaså för henne, jag är där för henne.
Det måste vara jättejobbigt att inte ha några så nära vänner. Men har du mer "ytliga" vänner som du kan umgås med?
Jag fick diagnosen (haft det säkert i många år dock) för 3år sedan. Kan säga såhär..förståelsen för mig själv är lite bättre, ser mer klart på mig själv, innan var jag mer som frågetecke. Men jag har inte kommit någonstans när det gäller tex. ångest, reglera känslor. Mitt självhat är så starkt att det tar över allt. Den styr mig.
Hur är det med dig själv, har du blivit bättre sedan du fått diagnosen?