Borderline

Du sk ha cred för att kunna, orka driva ett eget företag! Så mycket press och stress som det måste innebära.

Hade inte jag varit tvugen att gå upp på morgonen med barnen eller åka på terapin 2ggr/veckan hade jag aldrig gått upp ur sängen, har ingen som helst lust med något.   

Blir lite eller egenligen MYCKET provocerad av bilden som en del beskriver om oss med Borderline, att vi alltid skyller ifrån oss allt negativt som sker. Att det vore någon annans fel. Att aldrig ta skulden för något. Känner inte alls igen mig i det, snarare HELT tvärtom..tar alltid på mig skulden för allt. Att jag är värdelös och förstör. Då överdriver jag inte alls, utan det är så jag känner.

Någon som känner igen sig? Antingen med att skylla på andra för något man själv orsakat eller som jag, alltid ta på sig skulden för allt. 

Det behöver inte kosta så mycket om hon söker genom landstinget, inte privat. När hon väl blir inskriven inom Öppenvården...då kommer hon snabbt upp i ett frikort som gäller närmare ett år, beroende på hur ofta hon i början behöver gå på terapi, läkarbesök osv.

Ni kan säkert få parterapi för detta, jag och min man träffade min psykolog en gång och bara efter det mötet förstår han bättre. Att han fick se..om min psykolog tar mina problem på allvar, är det ju något som behöver behandlas med terapi.

Särskilt när ni har småbarn! Känner lite som att han/hon är skyldig att gå en extra runda. Ibland behövs hjälp utifrån, från ex. psykolog. Det är ju inte att bara du lever med Borderline, utan även din partner påverkas. 

Även min man har yttrar sig de orden, ett antal gånger. Så förståelsen finns där ibland, ibland inte..

Men jag är oerhört tacksam till min man att när det är Akut jobbigt, självmordstankar eller panikångest, släpper han allt på jobbet och åker hem och tar hand om mig, tar barnen osv.   

Samma med att få höra...jamen släpp det som har hänt i din barndom, så många som har gått igenom ett helvete som barn, och de har kunnat gå vidare och mår bra.

Eller när jag väl svarar på frågan hur jag tänker om mig själv, (mitt självhat är så starkt) får jag svaret, så kan du inte tänka om dig själv, jag och barnen älskar dig så mycket. Inte så lätt att bara sluta tänka och känna det hatet mot sig själv.

Tog upp just detta igår hos min psykolog..att jag ofta tänker..men va fan skärp dig, du har väl inga problem (pratar alltså till mig själv i tankarna) det "lilla" du gått igenom i ditt liv, se på Dave Peltzer (pojken som kallades det böckerna) barnen som misshandlades så jävligt av sin mamma under hela sin uppväxt, levde i TORTYR, ni som inte läst böckerna, jag rekommenderar de starkt...nu svävade mina tankar iväg ser jag :P Joo iaf..att jag jämför min egen barndom mot hans...då sa psykologen...alla upplever vi saker oika, hur vi hanterar saker olika osv. Bara för att Dave växte upp och blev en framgångsrik författare och föreläsare betyder inte att jag skulle klara av det. Det är detta som många inte förstår!

Eller...är det inte bättre att du slutar med medicinerna, kan inte vara bra att äta de, du mår bara sämre av de  
  
Eller..om du bara skaffar dig ett jobb (är sjukskriven) så kommer du må bättre, jag lovar! Kommer ju fan knappt ur sängen på morgonen vissa dagar. Är just nu uppe i en sån period men jag MÅSTE för barnen ska till skola/förskola.

Att jag blir irriterad är ett milt uttryck, kan JAG lova            

Absolut är vi det, men tyvärr är det många som inte har diagnosen...som inte kan se det så.

Ja just nu är jag ofta irriterad, och det känns som jag inte kan styra över det, frustrerande!

Ja positiva och glada människor i all ära men det finns de som ska tvinga en att tänka positivt om ALLT. Det är så jag spyyyyyyr  

Nää vi har verkligen inte valt denna diagnos och som jag brukar säga...gå i mina skor en månad, kom sen och prata...     

Som jag har förstått finns det två olika slags Borderline...de som vänder allt innåt och som är utåtagerande, jag är definitivt den som är innåt, allt är mitt fel,

Läste om det någonstans, vet dock inte om jag missuppfattat men så upplever jag mig själv iaf.  

Vill hälsa Anonym Stefan Välkommen till tråden också!

Om jag glömt någon är ni också välkomna såklart! 

Välkommen till tråden, om jag inte redan hälsat dig det

Skönt att det finns andra som känner igen detta med att vända allt negativt mot sig själv, jag är roten till állt ont känns det ofta. Mitt självhat kan jag inte få bukt på, det är där fokus ligger på i terapin, har kommit underfund med det. Innan jag kan vända det tänket kommer jag inte komma någonvart.

Ahaa så du har inte börjat Mbt ännu? Jag tycker det är givande Funkar bättre än Dbt för mig. Men det är så individuellt, som allt annat.

Jag är även bipolär affektiv, lite paranoia och extrem social fobi. Ja och så Borderline såklart.