Borderline

Jag är under utredning för Borderline.
Jag är fullt medveten om hur jag beter mig mot min partner och mår väldigt dåligt av det. Jag är aldrig direkt elak mot honom. Men jag misstänker honom för diverse saker. Jag snokar i hans telefon för att hitta bevis för det jag misstänker. Och det händer att mina misstankar förstärks av det jag hittar.
Jag har ett extremt kontrollbehov och har väldigt svårt för att lämna honom ensam hemma då det ger mig väldig ångest och misstankar.
Jag är så sjuk. Deppig, ångestfylld till max och saknar tillit. Svartsjukan och fasan över hans förgångna ligger och bubblar vid ytan ständigt.
Jag har kontakt med öppenvården och ska träffa en läkare där om några veckor med förhoppning om att hon ska skicka remiss till MBT.
Min arbetsgivare har till och med ansträngt sig för att ordna en psykolog som jag ska träffa på måndag. Det ska bli skönt att få prata ut hos någon.
För tillfället känner jag mig hopplös, ensam, värdelös och så jävla ful och äcklig. Jag borde inte ens existera. Jag gör ju bara den jag älskar illa.
Det är ett helvete att vara så emotionellt instabil.

Har du inga ytliga vänner du kan umgås med?
Vet hur det känns att känna sig helt ensam, även om en nära vän hade varit det bästa så funkar ändå ytliga vänner. Hitta på något, ut o ta en öl, eller vad du nu tycker är kul :)
Hur funka det förhållandet du var i? Var du kontrollerande, misstänksam och orolig hela tiden?
Jag undrar vart i landet ni andra bor? :)

Tack.
Jo jag ska ta upp det med henne på onsdag, om jag inte hamnar på psyk innan dess.
Jag känner mig som världens mest ensamma människa. Har nu lämnat av barnen på skolan och sen kommer deras pappa och hämtar dom. Ensam hela helgen! Uuuuusch.
Den här killen jag var ihop med, vi har varit så jävla tajta nu i 1 ½ år så tomheten är total! Inga andra nära vänner har jag heller...
Jo, jag har lite teknik att tillämpa när ångesten kommer. Men just nu känns det nästan kört ändå. Gråter och gråter!

Borås här.

Gör vi?? Vad roligt!!!

Nyinflyttad på denna mindre orten som ligger en mil utanför stan... Men kan ärligt tillägga att min bekantskapskrets är mycket begränsad. Det beror på en mängd faktorer, saknar verkligen någon som kan förstå hur man mår. Men alla andra har ju såna perfekta liv, i alla fall utåt sett. Jag är inte en sån som kan låtsas vara nån jag inte är...

Hihi, jaaa du. Hur löser vi det? Kan man ta bort sitt inlägg här om man vill tro? Kan ju i så fall blotta mig om jag kan ta bort det direkt efter sen...

Ok, hihi. Jag har ingen aning.