• Anonym (trebarnsmamma)

    5-åring simulerar värk i benen?

    Jag har en 5-åring som till och från klagar på att hon har ont i benen. Hon kan/vill då inte klä på sig utan hjälp. Det är aldrig på kvällen. Hon har inte varma eller svullna leder. Vi har sökt läkare på grund av detta tidigare och då har de inte hittat något fysiskt fel. En läkare förklarade för henne att hon var frisk - och då gick hon hem utan problem (trots att hon haltat illa i 2 dagar innan vi kom dit).

    En gång var det så illa att jag fick hämta henne på förskolan för att hon inte kunde gå.. Fick låna en syskonvagn för att ens få med henne hem. Gick raka vägen till vårdcentralen som tog det på största allvar. Det slutade med att hon fick åka rullstol och taxi till barnsjukhuset på östra. De tog blodprov på henne och hittade inget förutom en vanlig infektion i kroppen. Teorin var då att infektionen satt sig på lederna på henne. Dagen efter var hon helt bra igen. Den här episoden var i samband med flytt och nytt dagis som hon inte trivdes på. Naturligtvis kopplade vi samman detta och tänkte att det var ett uttryck för att hon inte ville gå dit. 

    Idag var det då dags igen. Den här gången ska hon i väg till Borås djurpark med sin gudmor (som hon älskar) och några andra barn + vuxna. Ändå börjar hon dagen med att klaga på ont i benet och halta. Jag förklarar för henne att hon inte kan åka med om hon inte kan gå. Hon insisterar på att hon ska med samtidigt som hon fortsätter hela morgonen att halta och klaga på benet. 

    Vi vet snart inte vad vi ska tro om det här beteendet. Är det någon som varit med om något liknande?? 

    Kan tillägga att hon sedan 2-årsåldern haft väldigt mycket känslostormar och utbrott som inte går att lugna ner, bara att vänta ut. Hon är extremt viljestark och bråkar om det mesta. Hon vägrar ofta äta och vägrade bajsa på toaletten när hon var yngre. Hon är glad och väldigt energisk men har ett hett temperament som dock bara visar sig hemma. Hennes humör kan sätta tonen för en hel helg.. På förskolan och med andra vuxna är hon glad och det är aldrig några problem.         

  • Svar på tråden 5-åring simulerar värk i benen?
  • Anonym
    Anonym (trebarnsmamma) skrev 2013-04-07 11:15:58 följande:

    I början av hösten 2012. När vi höll på att planera flytt och hon samtidigt hade problem med tjejgänget på förskolan.
    Allt ont gör mer ont när allt annat är besvärligt. Det betyder inte att hon inte har ont annars bara att det inte märks på samma sätt.
    Dessutom ska man ta värk på allvar eftersom det inte tillför något positivt. Försvinner värken finns kraft att ägna energin åt annat som är mer konstruktivt.
  • Anonym
    Anonym (trebarnsmamma) skrev 2013-04-07 11:08:03 följande:

    Min pappa, hennes morfar, har RA sedan 20-årsåldern så vi är väldigt medvetna om olika symptom och uppmärksamma på detta. Hon har dock inga tecken på att det skulle vara reumatiskt. Jag hade också växtvärk som liten, men oftast på kvällar/nätter och aldrig så illa att jag inte ville stödja på benen. 

    Fick höra av läkaren på barnsjukhuset att barnreumatism inte är besläktat med den man får i vuxen ålder.   
    Mitt barn hade så förtvivlat ont. det var också när livet var i gungning, det var så illa att hon ofta åkte vagn fastän hon var 5.  När vi fick bort smärtan med selen, värktabletter och varma mslag så blev livet i alla fall lite lättare att tackla.
  • augustisten

    Jag hade mycket värk i mina händer som barn och blev misstänkt för att simulera. Det har satt djupa spår.

    Det var säkert så att jag kände efter mer vid vissa tillfällen - när jag ville ha extra uppmärksamhet eller slippa att tex städa - men smärtan fanns ju där i grunden. När jag var 14 opererades mina karpaltunnlar och det blev bättre. När jag var gravid kom värken tillbaka och det var jätteskönt för mig eftersom jag då kunde konstatera hur ont jag faktiskt hade som barn och att smärtan var på riktigt. Men visst vet jag att jag överdrev den ibland. Speciellt om jag blev misstrodd.

    Att barnreumatism inte är besläktat med vuxendito är ren bs. Jag har RA idag som vuxen och troligen hade mina problem som barn delvis med det att göra. Min mor hade barnreumatism och det betraktas som att jag pga det har en ärftlighet.

  • Anonym

    Smärtan är säkert svårare att hantera när livet är besvärligt, men jag skulle som förälder inte anta att hon simulerar då barn med kronisk smärta kan vara extremt duktiga på att dölja den. Har man kollat upp allt neurologiskt så det inte tex ligger en fjättrad ryggmärg bakom smärtorna?

  • Anonym
    augustisten skrev 2013-04-07 11:30:03 följande:
    Jag hade mycket värk i mina händer som barn och blev misstänkt för att simulera. Det har satt djupa spår.

    Det var säkert så att jag kände efter mer vid vissa tillfällen - när jag ville ha extra uppmärksamhet eller slippa att tex städa - men smärtan fanns ju där i grunden. När jag var 14 opererades mina karpaltunnlar och det blev bättre. När jag var gravid kom värken tillbaka och det var jätteskönt för mig eftersom jag då kunde konstatera hur ont jag faktiskt hade som barn och att smärtan var på riktigt. Men visst vet jag att jag överdrev den ibland. Speciellt om jag blev misstrodd.

    Att barnreumatism inte är besläktat med vuxendito är ren bs. Jag har RA idag som vuxen och troligen hade mina problem som barn delvis med det att göra. Min mor hade barnreumatism och det betraktas som att jag pga det har en ärftlighet.
    Märkligt att de inte tänkte på RA om det nu redan fanns i familjen. Om inte annat är det konstigt att de inte tog smärtan på allvar.
    Jag menar inte att skuldbelägga din mor, hon gjorde säkert så bra hon kan och jag är inte alltid världsbäst men det ser märkligt ut när man läser det. Men det är alltid lätt att vara efterklok.
  • Anonym (=()

    Jag hade ofta diffus och konstig värk som barn och alltid blev jag anklagad för att låtsas - visar sig att jag hade juvenil reumatism - men utan svullnad, bara stelhet. 

    Det sitter kvar i mig, den här känslan, att inte bli trodd.  

  • Den vita staden
    augustisten skrev 2013-04-07 11:30:03 följande:
    Jag hade mycket värk i mina händer som barn och blev misstänkt för att simulera. Det har satt djupa spår.

    Det var säkert så att jag kände efter mer vid vissa tillfällen - när jag ville ha extra uppmärksamhet eller slippa att tex städa - men smärtan fanns ju där i grunden. När jag var 14 opererades mina karpaltunnlar och det blev bättre. När jag var gravid kom värken tillbaka och det var jätteskönt för mig eftersom jag då kunde konstatera hur ont jag faktiskt hade som barn och att smärtan var på riktigt. Men visst vet jag att jag överdrev den ibland. Speciellt om jag blev misstrodd.

    Att barnreumatism inte är besläktat med vuxendito är ren bs. Jag har RA idag som vuxen och troligen hade mina problem som barn delvis med det att göra. Min mor hade barnreumatism och det betraktas som att jag pga det har en ärftlighet.
    Du har mina fullständiga sympatier.
    The Bible is meant to be bread for daily use, not cake for special occations.
  • Anonym (trebarnsmamma)
    Anonym skrev 2013-04-07 11:19:27 följande:
    Det verkar ju som att hon mår dåligt och inte riktigt vet hur hon ska ropa på hjälp. I längden drabbar det ju bara henne själv när folk ser henne som simulant, gnällig och uppmärksamhetstörstande. Ta kontakt med BUP! De kan vara jättebra och ge er verktygen för att hantera det här på ett bra sätt. Ni har ingenting att förlora på det.
    Hon sörjer förlusten av sina vänner på den gamla förskolan och tog den här flytten ganska hårt trots att vi kom närmre mormor och andra vuxna som hon tycker om. Efter flytten har hennes humör och allmänna mående blivit sämre, hon har börjat slåss, kasta saker på oss och explodera i tid och otid. 
    Dessutom fick vi en förskoleplacering åt henne i en 3-årsgrupp.. Ihop med bara en annan flicka i hennes ålder. Vi köar nu för att få en bättre placering till hösten. 

    Eftersom hon ändå fungerar i alla andra sammanhang än hemma så tänker jag att det kan vara svårt att få en tid på Bup, eller?   
  • Anonym (trebarnsmamma)
    Anonym skrev 2013-04-07 11:31:42 följande:
    Smärtan är säkert svårare att hantera när livet är besvärligt, men jag skulle som förälder inte anta att hon simulerar då barn med kronisk smärta kan vara extremt duktiga på att dölja den. Har man kollat upp allt neurologiskt så det inte tex ligger en fjättrad ryggmärg bakom smärtorna?

    Nej det har man inte. Vi var på barnsjukhuset och de tog blodprov och undersökte henne. De hittade bara en smärre infektion i kroppen och vi skulle återkomma om hon inte blev bättre. Dagen efter var hon ju helt bra igen.
  • augustisten
    Anonym skrev 2013-04-07 11:33:58 följande:
    Märkligt att de inte tänkte på RA om det nu redan fanns i familjen. Om inte annat är det konstigt att de inte tog smärtan på allvar.

    Jag menar inte att skuldbelägga din mor, hon gjorde säkert så bra hon kan och jag är inte alltid världsbäst men det ser märkligt ut när man läser det. Men det är alltid lätt att vara efterklok.



    Jo, det testades jag naturligtvis för då men det var ju karpaltunnlarna som var svullna... Vilket kan ha samband men inte är samma sak. Jag hade alltså inte själv barnreumatism men andra problem som i efterhand ses som relaterade.

    Nu har jag utredd och konstaterad RA men jag har inga förhöjda värden på vanligt blodprov man tar på VC. Däremot skelettförändringar och andra markörer. Det är inte en lätt sjukdom att diagnostisera - varken på barn eller vuxna.
Svar på tråden 5-åring simulerar värk i benen?