Ni andra som är kristna, vad tycker ni om ateister?

Jag länkar inte för att du ska göra mig en tjänst, utan för att du uttryckte att du att du ville ha 'input' i frågan.

Om det som du länkar till är beskrivet kollar jag oftast, jag tittar aldrig på en sida som saknar sammanhang eller presentation.

Om du inte tar del av 'motståndarens' argument, om du inte själv söker upp argument mot dina övertygelser, hur vet du att de håller måttet? En väldigt viktig del (jag skulle vilja säga den viktigaste) i det vetenskapliga tankesättet är att varje hypotes och teori ska utsättas för hårda prov. Innan något publiceras i en vetenskaplig tidsskrift har författaren själv och de hon/han tagit hjälp av noga gått igenom varje steg av forskningen för att kontrollera att inga misstag begåtts. Efter publikation kommer teorin att utsättas för alla anda forskares kritik, alla som har kunskap i området kommer att peta hål på det som skrivits om det går. Det kan låta som en hård miljö, och är det också, men det är den bästa garantin vi har för att hålla forskare ärliga.

Vad håller dig ärlig? Vad finns om håller författarna av de sidor du länkar till ärliga? Om ni gemensamt vägrar att sätta er in i andras synsätt, och i stället envist håller fast vid erat eget till varje pris, om du behöver en annan persons brinnande intresse för att bekräfta validiteten i din världsbild, så ser jag inte hur sanning någonsin kan bli resultatet.

Jag erkänner... Men jag är inte bara idiot; jag är obotlig optimist, tror benhårt på människors förmåga att ändra på sig (vilket jag är levande bevis för) och uppskattar möjligheten att slipa mina argument.

Hur kul vore det om det bara var vi (ateisterna, idioterna) som debatterade? :)

Hur mäter du kunskap? Hur jämför du kunskap om t ex konst och musik med kunskap om matematiska formler? För att kunna svara på frågan behöver vi ett gemensamt sätt att kvantifiera kunskap, vilket är ditt sätt?

Ett enkelt svar från mig: försvinnande lite.

Absolut! Och när du har bevis för dina 'sanningar', kom med dem så kommer jag att bli övertygad :) Men bevis är något mycket specifikt, och jag kommer att vara precis lika stringent när jag undersöker dina bevis som jag är när jag läser en vetenskaplig tidsskrift.

Vad svarar du på samma fråga?

Du diskuterar inte med mig, vi skriver till varandra på ett forum. Jag är inte astrofysiker, bara tillräckligt kunnig på området för att förstå och hålla med om gängse teorier. Jag kan givetvis klippa och klistra information från de sidor jag länkat till men jag vet inte hur upphovsrätten ser ut i dessa fall och jag vill inte ta upp en massa utrymme med ord som bara är ett par musklick bort. Hade vi varit öga mot öga hade jag försökt att förklara, men jag hade inte kommit särskilt långt innan jag hade blivit tvungen att ta hjälp av böcker eller artiklar, eftersom detta inte är mitt område. Jag vet tillräckligt mycket om fysik och big bang för att kunna förstå det jag läser, men inte tillräckligt för att undervisa någon annan i ämnet. Och det andra har skrivit är inte nödvändigtvis vinklat. Det går att skriva hela böcker utan en enda åsikt om det som beskrivs.

 

Du har en teori om världens uppkomst. Den baseras troligen på åsikter hos människor du respekterar och ser upp till plus bibeln. Min teori om världens uppkomst baserar sig också på människor som jag beundrar, men inte deras åsikter, utan den forskning de har gjort + den kontroll denna forskning genomgått. Om du väljer att hålla fast vid det som enligt dig är ”en förnimmelse om något jag inte kan se” stick i stäv med saker som går att mäta och kontrollera väljer du själv att vara trångsynt och inskränkt. Jag tycker det är sorgligt, men det är ditt val. Jag ser dock ingen som helst mening att fortsätta diskutera om så är fallet.

 

Och här har vi ärlighet igen. Om du blir visad på fakta som går emot dina trossatser, väljer bort att undersöka dessa fakta och håller fast vid din livsåskådning till varje pris, då är du inte längre ärlig.

Jag undrade just om det var dit du ville komma. Du har fel, eftersom jag aldrig haft någon vision om att kunna någonting slutgiltigt. Jag är nöjd med sanningshalten den vetenskapliga metoden resulterar i och godtar bevis som kommer ur den som sanning just nu, men är ständigt beredd att revidera det jag tror är sant om det jag hittills trott på överbevisas. Och att kalla det de kristna kommer med för att påvisa existensen av en gud kan bara kallas bevis om man inte vet vad ordet faktiskt står för.

Hur motiverar du att du använder ordet slumpmässig när den enda ateist i tråden som gjort det är jag (och då pratade jag om radioaktivt sönderfall)? Det stämmer inte alls att universom är slumpmässigt.

Jag har aldrig uppfattat nyheter och kvällstidningar som en neutral källa till information. Här har vi en utmärkt anledning till att vi måste lära våra barn ett kritiskt tänkande tidigt, så att både nyheter och reklam tas med en nypa salt (en stor i vissa fall).

Jag är faktiskt övertygad om att vi kan, eller kommer att kunna, mäta just tro, hjärnforskare blir bättre och bättre på att klassificiera tillstånd i hjärnan. Trons sanningshalt däremot går ju inte att bevisa, som du säger, men med samma kritiska tänkande som är så bra när du tittar på TV på kvällen så faller ju många av de religiösa texterna ganska snabbt. Och inga 'mirakler' som undersökts med vetenskapliga metoder har visat sig vara mirakulösa. Tro kan du göra i alla fall, men den arrogans som många fanatiker här på forumet visar på är helt malplacerad och saknar grund i verkligheten.

Allt som sagts och skrivits om big bang är teorier och hypoteser. Vill du säga att det som fanns innan är gud så funkar det för mig, men om du sen påstår att den guden ärr allsmäktig, kan läsa mina tankar, har gjort en jungfru med barn, har skapat livet på jorden i sin nuvarande form och har en tillvaro som väntar oss efter döden, mm, så kommer jag att protestera.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja... omdebatterad är ju svepningen från Turin, som är daterad med c-14metoden till sent 1200- eller tidigt 1300-tal. Otaliga mystiska helanden (bl a i Lourdes) som aldrig har tillräcklig sjukdomshistoria innan eller efter 'helandet'. Undersökningar som gjorts av förböners påverkan på tillfrisknandet som visat på att det enda samband som finns är att om du inte blir bättre, fast du vet att folk ber för dig, så mår du psykiskt dåligt av det.

Det finns massor med påstådda mirakler, men här kommer det kritiska tänkandet in igen. Vilka bevis finns? Gjordes det en noggrann läkarundersökning innan och efter 'helandet'? Kan det som ha hänt förklaras utan hänvisning till övernaturliga skeenden, i vilket fall det inte är ett mirakel (oavsett hur mirakulöst det kändes när det hände, eller hur intensivt någon bad om det)? Faktum är ju att ingen som påstår sig ha upplevt mirakler någonsin har kunnat bevisa det.

Där finns inget utlåtande från en läkare. Söker jag vidare på Jan Widehov hittar jag honom enbart i religiösa sammanhang, inte medicinska tidsskrifter, vilket hade varit fallet om hans tillfrisknande faktiskt hade varit mirakulöst i stället för bara oväntat snabbt. Ockhams rakkniv, anta inte fler företeelser eller ting än som behövs för att förklara de observationer som görs.

Bland alla de som tillfrisknar oväntat snabbt eller t o m efter att läkare gett upp hoppet om att personen ska bli bra (och det finns många, även bland cancerpatienter) finns det givetvis de som är eller är omgivna av troende som ber för dem. Här har vi då korrelation, inte kausalitet. Att de ibland sker samtidigt, bön och tillfrisknande, betyder inte att de har med varandra att göra.

Den som kallar det som inträffar för ett mirakel, när det har en sannolikhet på 1 på en massa miljoner men ändå inträffar, har dålig förståelse för statistik och underskattar mängden saker som kan inträffa i världen.