Ni andra som är kristna, vad tycker ni om ateister?

Jag har begravt 'nära och kära' som du säger, både som troende och ateist. Sorgen efter varje enskild individ är ju så olika att det är svårt att jämföra, men som ateist har jag en mycket större uppskattning av de minnen jag har av den jag förlorade.

Som kristen fanns det ett visst mått av 'hon har det bättre nu' och 'sörj, men minns att vi ses igen' och det värjde jag mig emot redan då. Att någon skulle komma och föreslå att en människa jag gråter efter varje natt skulle kunna ha det bättre utan mig är en förolämning, inget mindre. Att försöka trösta med att jag får se honom igen hjälper ju inte; jag måste leva resten av mitt liv utan de människor jag ser som nödvändiga delar av världen, oavsett vad min egen död innebär.

Bättre att acceptera sanningen, vara glad åt den tid vi fick, åt de minnen och saker jag har kvar. Bättre att inse hur skört och värdefullt livet är, så jag tar tillvara på varje sekund med dem jag har kvar. Sorgen efter det senaste dödsfallet har gjort mig till en mer kärleksfull människa, någon sån förändring upplevde jag inte som troende.

Det står på flera ställen i bibeln att gud är rättvis. Då tror du inte på bibeln?

Får jag hoppa in här och fråga om ni har läst den senaste forskningen inom just detta ämne - fri vilja? Det verkar ju nämligen som att hjärnan fattar beslut innan vi är medvetna om att vi gör det.

http://io9.com/5975778/scientific-evidence-that-you-probably-dont-have-free-will

Hur påverkar dessa forskningsresultat en kristens tro på gud och hans plan?

Nu är det längesen, men i konfirmationsgåva fick jag en bok som hette Elof Sundins dröm. Den är en konversation mellan teologistuderande Elof och gud. Elof ställer ungefär samma fråga som du här, och får svaret att vi ser resultatet av hans handlingar hela tiden, men det går inte att skilja från det övriga som händer i världen. Gud kan inte ingripa mer, han är redan så ingripen som det går. Men den boken betraktar också gud som en del av världen, inte utanför naturlagarna.

Jag tycker inte att det är ett bra svar, men det är det enda jag har fått,

Ja, vars existens inte går att bevisa.

Rada upp det du anser vara bevis för guds existens så ska jag bemöta dem alla, men läs på vad bevis betyder först är du snäll. Bara för att du ser verkligheten på ett visst sätt betyder det inte att det är normen som resten av världen ska gå efter.

Jag har till min stora skam aldrig tänkt på det förut (jag var visserligen skeptisk mot mirakel även som kristen) men du har ju en poäng. Hela definitionen av mirakel bygger ju på något som gar utanför naturlagarna, vilket gud givetvis inte gör eftersom han är en integrerad del av världen.

Logiskt sett kan ju då inte mirakel hända och katolska kyrkan borde ta tillbaka alla kanoniseringar...

Javisst, t ex med hjälp av kapillärkraft!

Det är en liten kort bok som tar upp en massa stora frågor; ja, den är full av förenklingar.

Men den katolska synen på gud är att han är närvarande ständigt, i varenda människas liv.

Fats eftersom vi kan förstå hur världen uppkom, med undantag för några microsekunder som vi kommer närmare och närmare att förstå hela tiden, så ser jag inget behov av en gud. Det är verkligen samma som kapillärkraften......så jag måste nog förstöra din hypotes. Sorry