Mitt barnbarn liknar bara sin mamma

Jag har en svärdotter som jag helt enkelt inte kan med. Jag skulle aldrig i hela mitt liv spenderat så mycket som tio minuter ihop med henne om det inte vore för att jag ibland måste eftersom hon är tillsammans med min son. Tillsammans har de en sjuåring och barnet liknar enbart och uteslutande sin mor. Personligheten är exakt den samma. Som om ungen vore snuten ur son mors spetsiga näsa. 

Jag älskar min son och jag har inget att göra med vilken fru han valt. Skulle aldrig lägga mig i deras liv på något sätt eller låta dem märka hur illa jag tycker om kvinnan. Jag behandlar förstås också alltid barnet med respekt, trots att jag inte hyser några varma känslor för barnet.

Problemet är nu att de, både min son och hans fru, vill att jag ska ta hand om barnet mer och mer. De vill att barnet ska sova över med jämna mellanrum och så vidare... Det kräver stor diplomati att ta sig undan deras förväntningar och slippa barnet utan att såra deras känslor och utan att låta dem veta hur jag egentligen känner för kvinnan och barnet.

Jag har förstås genom åren bjudit till och försökt se några fördelar med både mor och barn, men tyvärr helt utan framgång. De är  inte särskilt älskvärda någon av dem, i mina ögon (i min sons ögon är de såklart det).

Jag vet redan att jag har rätt till mina känslor och att det inte är fel att inte känna något positivt för andras barn så länge man behandlar dem på ett anständigt sätt, det jag undrar över är i stället hur jag ska hantera de här ständigt uppkommande önskemålen om allt mer engagemang.