• Anonym (Farmor)

    Mitt barnbarn liknar bara sin mamma

    Jag har en svärdotter som jag helt enkelt inte kan med. Jag skulle aldrig i hela mitt liv spenderat så mycket som tio minuter ihop med henne om det inte vore för att jag ibland måste eftersom hon är tillsammans med min son. Tillsammans har de en sjuåring och barnet liknar enbart och uteslutande sin mor. Personligheten är exakt den samma. Som om ungen vore snuten ur son mors spetsiga näsa. 

    Jag älskar min son och jag har inget att göra med vilken fru han valt. Skulle aldrig lägga mig i deras liv på något sätt eller låta dem märka hur illa jag tycker om kvinnan. Jag behandlar förstås också alltid barnet med respekt, trots att jag inte hyser några varma känslor för barnet.

    Problemet är nu att de, både min son och hans fru, vill att jag ska ta hand om barnet mer och mer. De vill att barnet ska sova över med jämna mellanrum och så vidare... Det kräver stor diplomati att ta sig undan deras förväntningar och slippa barnet utan att såra deras känslor och utan att låta dem veta hur jag egentligen känner för kvinnan och barnet.

    Jag har förstås genom åren bjudit till och försökt se några fördelar med både mor och barn, men tyvärr helt utan framgång. De är  inte särskilt älskvärda någon av dem, i mina ögon (i min sons ögon är de såklart det).

    Jag vet redan att jag har rätt till mina känslor och att det inte är fel att inte känna något positivt för andras barn så länge man behandlar dem på ett anständigt sätt, det jag undrar över är i stället hur jag ska hantera de här ständigt uppkommande önskemålen om allt mer engagemang.  

  • Svar på tråden Mitt barnbarn liknar bara sin mamma
  • twain

    Tre tips:

    Det första är att prata ledigt med sonen och fråga honom vad han anser är de främsta likheterna mellan honom och barnet. Kanske har han en annan syn än du och ser många likheter?

    Efter det samtalet kan du förhoppningsvis se ditt barnbarn i ett annat ljus. Hitta något som din son ser hos henne och fokusera på det. Låt det växa och se fler positiva egenskaper växa fram hos denna lilla dam. Hon kommer att växa i ditt hjärta om du ger henne chansen. Vid 7 års ålder finns mycket personlighet, men ännu mer potential.

    Mitt andra tips är att du tar initiativ till att träffas. Det låter kanske konstigt när målet är att träffas mindre, men om du är den som tar initiativ kan din son och hans familj slappna av lite i det och inte vara lika enträgna i fortsättningen.

    Sist men inte minst:
    Det finns ett engelskt uttryck som heter "Fake it 'til you make it" som passar bra in här. Du har säkert hört det förut. Låtsas att du älskar ditt barnbarn över allt annat och fokusera på den känslan. Tänk positiva saker och ta med henne på saker som DU tycker om att göra. Låt henne ta del av ditt liv, dina tankar och din vardag. Barn är som svampar. Hon kommer att ta avtryck av dig och det ni gör tillsammans nu kommer att finnas med henne i resten av hennes liv. Alla vet att det är något särskilt med far- och morföräldrar. De har access till en tid före mamma och pappa och kan berätta om saker som hur det var när pappa var liten osv.

    Du kan klara det här - om du vill.


    Attityd är A och O.
  • Labolina
    twain skrev 2013-08-15 21:37:10 följande:
    Tre tips: Det första är att prata ledigt med sonen och fråga honom vad han anser är de främsta likheterna mellan honom och barnet. Kanske har han en annan syn än du och ser många likheter? Efter det samtalet kan du förhoppningsvis se ditt barnbarn i ett annat ljus. Hitta något som din son ser hos henne och fokusera på det. Låt det växa och se fler positiva egenskaper växa fram hos denna lilla dam. Hon kommer att växa i ditt hjärta om du ger henne chansen. Vid 7 års ålder finns mycket personlighet, men ännu mer potential. Mitt andra tips är att du tar initiativ till att träffas. Det låter kanske konstigt när målet är att träffas mindre, men om du är den som tar initiativ kan din son och hans familj slappna av lite i det och inte vara lika enträgna i fortsättningen. Sist men inte minst: Det finns ett engelskt uttryck som heter "Fake it 'til you make it" som passar bra in här. Du har säkert hört det förut. Låtsas att du älskar ditt barnbarn över allt annat och fokusera på den känslan. Tänk positiva saker och ta med henne på saker som DU tycker om att göra. Låt henne ta del av ditt liv, dina tankar och din vardag. Barn är som svampar. Hon kommer att ta avtryck av dig och det ni gör tillsammans nu kommer att finnas med henne i resten av hennes liv. Alla vet att det är något särskilt med far- och morföräldrar. De har access till en tid före mamma och pappa och kan berätta om saker som hur det var när pappa var liten osv. Du kan klara det här - om du vill.
    Attityd är A och O.

    Men asså vilket fantastiskt inlägg!
  • Anonym (Farmor)
    Anonym (Maja) skrev 2013-08-15 21:32:19 följande:


    Nej jag skulle bli mer sårad om jag på olika sätt försökte få till en bra relation mellan mitt barn och min förälder ovetandes om att min förälder egentligen bara stod ut för syns skull. Jag tycker det är fel att uppmuntra barnbarnet att älska någon som inte ens tycker om denne. Det tycker jag är direkt elakt mot barnet.

    Om farmor är ärlig kan ju föräldrarna istället hjälpa barnet att få en närmare kontakt med mormor eller någon annan släkting.
    Men det är klart att hon inte behöver vara så brutalt ärlig som jag skrev, hon kan ju linda in budskapet lite för att slippa förlora kontaktened sonen.
    Ja, det går inte. Att få till någon närmare kontakt med någon annan alltså. Den här kvinnan är ovän med och har antingen gjort sig omöjlig eller själv sagt upp bekantskapen med absolut alla hon känner, finns ingen kvar att ha någon sorts kontakt med för hennes del. 

    Ja, jag finns ju. Men det frestar på och jag skulle inte orka eller vilja ha mer med dem att göra än jag har nu. Det är min smärtgräns det här, kan man säga.  
  • Virriga Vera
    Anonym (Maja) skrev 2013-08-15 21:32:19 följande:


    Nej jag skulle bli mer sårad om jag på olika sätt försökte få till en bra relation mellan mitt barn och min förälder ovetandes om att min förälder egentligen bara stod ut för syns skull. Jag tycker det är fel att uppmuntra barnbarnet att älska någon som inte ens tycker om denne. Det tycker jag är direkt elakt mot barnet.

    Om farmor är ärlig kan ju föräldrarna istället hjälpa barnet att få en närmare kontakt med mormor eller någon annan släkting.
    Men det är klart att hon inte behöver vara så brutalt ärlig som jag skrev, hon kan ju linda in budskapet lite för att slippa förlora kontaktened sonen.
    Och du tror att sonen skulle fortsätta ha kontakt med henne? Det är ju bara att läsa svaren här. Jag skulle aldrig säga till mitt barn att jag inte tyckte om deras barn och/eller fru/man. Skulle du vilja höra från din mamma att ditt barn inte var omtyckt?
  • Anonym (Farmor)

    Jag ber om överseende för att jag inte besvarar alla eller ens särskilt många inlägg, jag håller på med annat och hinner bara sticka in näsan här och läsa då och då. Intressant att ta del av era tankar, känslor och åsikter. 

  • Anonym (Maja)
    Anonym (Farmor) skrev 2013-08-15 21:40:29 följande:
    Ja, det går inte. Att få till någon närmare kontakt med någon annan alltså. Den här kvinnan är ovän med och har antingen gjort sig omöjlig eller själv sagt upp bekantskapen med absolut alla hon känner, finns ingen kvar att ha någon sorts kontakt med för hennes del. 

    Ja, jag finns ju. Men det frestar på och jag skulle inte orka eller vilja ha mer med dem att göra än jag har nu. Det är min smärtgräns det här, kan man säga.  



    Men då måste du tala om det på något sätt. Tyvärr vet jag inte hur du gör det finkänsligt utan att såra din son eller riskera att han bryter kontakten helt, och jag antar att du fortfarande vill ha honom i ditt liv?

    Var så ärlig som du kan utan att bli elak. Du kanske kan säga helt enkelt att du tycker att den kontakt ni har idag är lagom för dig och att du inte vill ha närmare kontakt vare sig tidsmässigt eller känslomässigt. För att du mår bäst av att ha det så. Fast kanske lite finare formulerat.

    Skulle din son acceptera det eller skulle han ställa en massa svåra följdfrågor?
  • Anonym (Maja)
    Virriga Vera skrev 2013-08-15 21:41:42 följande:
    Och du tror att sonen skulle fortsätta ha kontakt med henne? Det är ju bara att läsa svaren här. Jag skulle aldrig säga till mitt barn att jag inte tyckte om deras barn och/eller fru/man. Skulle du vilja höra från din mamma att ditt barn inte var omtyckt?



    Nej det skulle vara jättehemskt men om hon verkligen kände så skulle jag vilja veta det.
  • Anonym (usch!)
    Sebastian72 skrev 2013-08-15 15:49:56 följande:
    Låter som om det är dax att klippa banden. 

    Ingen mår bra av att ha dej i närheten.
  • Anonym (förstår dig)

    Jag förstår att det är jättesvårt eftersom du antagligen känner viss skuld gentemot din son då du inte kan med hans barn. Jag har själv samma problem med min brorson, och tro mig, jag har verkligen försökt att tycka om honom men det går verkligen inte. Säg att de gärna kan besöka dig över dagen, men att du inte är intresserad av ansvaret att vara barnvakt. Om barnet på något sätt har svårt att respektera dina regler eller har tråkig attityd tycker jag att det är en rimlig orsak. Lycka till.

Svar på tråden Mitt barnbarn liknar bara sin mamma