Någon mer som varit osäker innan ni skaffat barn?

Alltså för att det var så underbart och häftigt ;)

Gud vad roligt å höra!!! :))
Alla får det alltid å låta som att allt varit så självklart och fint från första början. Ingen osäkerhet alls. Men känns fint och höra att det gav med sig när du väl blev gravid. Lite det jag intalar mig själv också. Man växer nog väldigt fort psykiskt och blir stark inför allt som komma skall :)

Vad intressant att läsa denna tråd! Har precis samma tankar, men är ännu inte på det klara med vad jag vill. Har under det senaste halvåret trott att jag äntligen bestämt mig - för att jag INTE vill ha barn. Och den känslan, att ha bestämt sig, var så himla befriande. Men så, de senaste veckorna...känslan har börjat komma tillbaka. Om att det kanske vore himla fint. Och rädslan för att komma på att man gjort fel val och att det ska vara för sent sen. Jag är nog mest rädd för det där med att förlora friheten. Jag kommer från en rätt strulig familj där jag har fått ta mkt ansvar, så tanken på att bara bry mig om mig själv har känts så lockande. Har tänkt att jag kanske skulle bli en bitter morsa om jag skaffar barn och sen ångrar mig och saknar friheten. Ja ni hör ju...å ena sidan, å andra sidan....SNURRIGT!

(Jag har en sambo btw . Han är lika velig som jag.) 

Hade oxå dom tankarna innan. Men nu när liskrutt är här, visserligen 1 år nu, så känner jag att vi har samma tid för oss själva som innan. Vi har inte eller några föräldrar i närheten, mina föräldrar bor 25mil ifrån, mannens bor på andra sidan jordklotet. Reser gör vi oxå, bara i år har vi varit utomlands 3 gånger. Första gången vi reste va lillan 5 månader ;) Jag tror allt går om man bara vill. Har man en inställning som säger att allt är "lätt", ja då blir det så oxå ;)

Snubblade över denna tråden och blev medlem för att kunna vara med :) känner nämligen igen mig väldigt i det som skrivits. Jag har haft många år där jag trodde att jag kanske inte ville ha barn, men det senaste året har det liksom smugit sig in en känsla av att jag är klar för det och vill det. En stor del av det har jag min sambo att tacka för, som varit mer klar än mig under en längre period och som har haft tålamod och väntat på mig. Jag är velig och skiträdd, men min sambo är väldigt "nu kör vi" och "vi tar det som det kommer". Dessutom har han tron på sig själv att han kommer att bli en bra pappa och den tryggheten är det väldigt skönt för mig att ha med mig. Så precis som ett par av er skrivit inkl TS har även vi börjat prova. Jag har inte stenkoll på ÄL eller BIM, men jag har inte passerat första BIM sedan vi började så just nu är det allmänt pirrigt. Om det inte fungerar på en gång, kommer jag att bli stressad? Om det fungerar på en gång, kommer jag att få panik? Hur som så kommer det att bli en spännande höst! Lycka till till er andra.

Väldigt kul att så många har svarat på denna tråd Känns skönt att höra att det finns så många fler som inte är helt säkra. Att jag inte är ensam, det är lätt att tro att man är det eftersom ingen pratar om detta.
Jag tror att det viktigaste är att gå efter magkänslan även om det känns nervös, läskigt och som ni skrivit som har barn så löser det sig säkert när man har ett barn.  

Så känner nog alla. Sanningen är den att det är aldrig "rätt tillfälle" för att skaffa barn, det finns alltid nånting annat man vill göra, nya jobb att söka, nya resor att åka på, nya fester att gå på.. Man får bara köra helt enkelt! Man ångrar sig inte efteråt.