47 dagar kvar - behöver pepp...

Ingenting som händer här inte :/ känner sig mer deppig. Haft illamående igår o idag, o lite pin värk nere i magen men inget mera. Sovit dåligt inatt med, bara vaknat o somnat till o från hela tiden. Imorrn e det vanligt bm besök, men hade ju hoppats på att inte behöva gå dit, men shi fick ja :P 37+1 idag.

Jag ska gå en hel v till innan jag ska till BM nästa gång. Tänk om skulle dit nu så man hade kunnat be henne dra lite i tappen eller gjort en hinnsvepning. (kan ju sätta fart på det). Men vi får väl se, hoppas att det kan komma igång av sig själv innan man ska dit.

På lördag ska vi ha kalas för stora pojken så antingen får den komma innan det eller vänta till efter kalaset.   

Jag vet att man inte ska hålla på där för mkt själv, men jag tog o svepte rundor i min tapp igår! Är rätt bra öppen, kan väl tippa på 3 cm så tig en sväng där med fingret men inte hjälper de nåt :/ vet inte hur bm gör men testade iaf till ingen nytta :(

Här händer det inte ett dugg! Har varit med pojkarna på massor med aktiviteter nu under lovet men helt utan effekt. Det enda som händer är att jag får en jädrans molvärk och den kan man ju vara utan! Var hos BM i Torsdags och hon trodde inte att bäbisen skulle komma innan BF eftersom de andra tre inte gjort det som jag får väl helt enkelt fortsätta vänta. Tycker det börjar tära på humöret nu, är så sugen på att kunna röra mig igen och ut och gå långa promenader utan att det gör ont överallt. Hoppas att det snart börjar titta ut små bäbisar :))

jag har tjatat om att jag mått så bra nu sista veckorna typ tusen ggr bättre än resten av grav å därflr kan va hravid ett tag till. men har varit ensam med sonen hela helgen då mannen jobbat typ tusen timmar då har humöret å stubinen inte varit den bästa då hade varit skönt om hen vill titta ut snart ändå. 37+0 om 3h å 18 min (inte för att jag räknar...)

blev bara värre och satt och grina i bastun med mannen hahaha...av ingen anledning förutom att dagen varit piss. Hoppas på bättre dag idag!

Haha.... känner igen det där. Storlipade igår och skällde på sambon bara för att han inte kom ihåg att vi skulle till mina föräldrar o hälsa på (inget speciellt utan bara ett allmänt besök som jag kan göra vilken dag som egentligen) som bor 3 min bilfärd från oss. Utan han tog bilen och åkte o fiskade med en kompis ist. Kvar blev jag hemma med pojkarna. När han väl kom hem så skulle vi upp till våra kompisar och äta middag så vi hann inte åka förbi där.
Detta fick han en rejäl utskällning om samtidigt som tårarna sprutade på mig. Allt detta bara för att han inte kom ihåg detta plus att han lämnade mig själv hemma - ve o fasa.... Inte för att jag ville följa med o fiska, ville bara inte vara sj... Haha... Gravidhormoner from hell!!!
 

Det lilla jag kände igår försvann under sena em/kvällen så nu är jag tillbaka på ruta ett.. Suck. Vill inte mer nu... :-P

Nu blir det att åka o lämna barnen på dagis o sen ta mitt besök hos mamma o pappa...    

har inte varit så här hormonig sen i början av graviditeten börjar kännas som amningshormonerna sprutar :) hade en riktig tredagarsblues när sonen kom. LÅg och skrattade och grät...haha vilken syn. Jag var så sur för jag inte fick umgås med sonen utan det bara var mannen som fick mysa med honom haha för jag fick bara ha sonen när jag ammade (vilket ju var ungefär 23.5 h per dygn ;) ) man är för rolig

Haha.... Ja, ibland undrar man hur männen står ut med oss i dessa läge. Stackarna, dom kan få på pälsen för allt. Oftast brukar jag kunna förvarna mannen att det är en sån dag så få han en utskällning el jag börja storlipa så kan han ta det kallt. Men igår kom det bara helt plötsligt....

Ja. Vi få ju ha dom små liven rätt mkt, fast det ibland kan vara "orättvist" för mannen är ju inte bunden till att mäta som vi är. O ändå vill jag amma (trots att man blir bunden).

Med våran tvåa funkade inte amningen utan han fick bli ett flaskbarn vid 9 v o det var väl skönt på ett vis. Men samtidigt, så mysigt med amning...

Nu tycker jag att det kan räcka för min del med att vara gravid! Är så trött på att ha ont överallt och alla dessa hemska förvärkar. Mitt humör svajar också nu och idag har jag känt mig irriterad på pojkarna vilket jag inte brukar vara. 15 dagar kvar till BF och det känns ju som en evighet! Tycker dagarna sniglar sig fram! Hur går det för er? Några tecken än?