• Anonym (Utrymme)

    Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!

    Vi är i en känslig period med stor omställning i familjen, jag är bonusmamma och känner mig så otroligt instängd. Mina bonusbarn ska sova i våran säng väldigt ofta, oftast då jag jobbar(natt) men även när båda är hemma. Jag mår så fruktansvärt dåligt över detta. Jag känner lite såhär, jag står med öppna armar inför dessa barn, jag tröstar dom, pysslar om dom, städar med dom, hämtar å lämnar på skola å dagis, hjälper dom med duschen, hjälper dom med aktiviteter, jag betalar för dem, engagerar mig för allt som kalas, presenter, julklappar, påskpyssel å allt sånt(givetvis gör pappan oxå allt detta) dom är överallt i lägenheten, har varsina rum, jag är runt dom med mina bra sidor och dåliga sidor. När ja är på dåligt humör är jag ändå som en sol med dom. Jag är Naken inför dom på badhus osv. Men ett ställe är mitt ställe å de är MIN(vår) säng. Mitt(vårt) sovrum, där jag har mina personligaste saker och mitt täcke med mina lakan. Där inne vill jag INTE ha några barn springandes för kurragömma eller rota å absolut inte ha några barn sovandes (vi har gemensamt barn oxå som sover bäst i sin säng) Självklart får dom komma vid mardrömmar, sjukdomar, svårt å somna eller ledsna över nått som hänt osv. Men nu är de som en vana att när jag jobbar då ska dom sova där, å de är värre när jag inte är hemma, känslan är samma som att min man skulle ha tagit med en tjej hem från krogen å bara sovit med.. Sedan kommer dom å ska sova med oss oxå på ren vana nu bara för de är en jobbig period just nu. Självklart förstår jag de med, men när de direkt går till vår säng innan dom ens försökt sova i sin egen säng känns de som att de gått för långt. Är de helt sjukt å säga till min man att dom för försöka på riktigt att somna i sin säng å om de verkligen inte går får han lägga sig i deras säng? Även när jag jobbar å våran säng då skulle bli tom? De är även så att han inte bara kan lägga sig i deras säng utan å tjorva massa då han har hjälpmedel på natten som behöver flyttas på. Jag behöver min säng å sovrum.

  • Svar på tråden Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!
  • sextiotalist
    EllisBell skrev 2013-11-04 19:41:50 följande:
    Anonym: Jag får ont i magen eftersom jag inte tycker att det är ok att ha sängen som privat sfär när man har barn oavsett om det är bio eller bonus. Om barn känner att de av något skäl mår bäst av att sova nära en vuxen så tycker jag att det är en självklarhet att de ska få det. Jag tycker att det är hyckleri att neka barn att tanka trygghet och sova med dem de älskar samtidigt som de vuxna får ligga tillsammans och mysa.
    Men det ena utesluter inte det andra. Om barnet har behov  av en trygg vuxen, då kan man lösa det genom att ha en bred säng i barnets rum och då får föräldern sova där inne.
    Eller, som jag hade tidigare i tråden. TS får ett eget sovrum, där sambon är välkommen in och han kan ha alla sina barn i sitt sovrum.

    Alla gillar inte att samsova, det är bara att acceptera och alla samsover inte och även de barnen blir trygga

    Bäst att tillägga, jag samsov med vårt barn, min sambo fixade det inte, vi sov inte tillsammans (och sover faktiskt bäst var och en för sig fortfarande)     
  • Mrs Moneybags

    Det bästa är väl om barnen och mannen sover i ett rum och du i din säng när de är där.

    Låter som den mest smärtfria lösningen...  

  • Anonym (x)
    EllisBell skrev 2013-11-04 19:41:50 följande:
    Anonym: Jag får ont i magen eftersom jag inte tycker att det är ok att ha sängen som privat sfär när man har barn oavsett om det är bio eller bonus. Om barn känner att de av något skäl mår bäst av att sova nära en vuxen så tycker jag att det är en självklarhet att de ska få det. Jag tycker att det är hyckleri att neka barn att tanka trygghet och sova med dem de älskar samtidigt som de vuxna får ligga tillsammans och mysa.

    Fast barnen behöver inte ligga i föräldrarnas säng, föräldrar kan lika gärna gå till barnens rum. Alla trivs inte att samsova.
  • EllisBell

    Sextiotalist: Absolut finns många lösningar. Men det jag reagerar emot är någonstans att vissa vuxna verkar ha problem med barns närhetsbehov. Som förälder tycker jag att man får låta barnen gå före i en sån här situation. De är små bara några få år. Sen kan man ju tycka att om man nu inte gillar att samsova, borde det väl även gälla generellt och inte bara barnen utan även den andra vuxna.

  • Anonym (75)
    EllisBell skrev 2013-11-05 06:12:00 följande:
    Sextiotalist: Absolut finns många lösningar. Men det jag reagerar emot är någonstans att vissa vuxna verkar ha problem med barns närhetsbehov. Som förälder tycker jag att man får låta barnen gå före i en sån här situation. De är små bara några få år. Sen kan man ju tycka att om man nu inte gillar att samsova, borde det väl även gälla generellt och inte bara barnen utan även den andra vuxna.
    Läste du åldern på det barn som vill sova i pappas säng? Det handlar om en 9-åring, inte ett förskolebarn.
  • Ess
    EllisBell skrev 2013-11-05 06:12:00 följande:
    Sextiotalist: Absolut finns många lösningar. Men det jag reagerar emot är någonstans att vissa vuxna verkar ha problem med barns närhetsbehov. Som förälder tycker jag att man får låta barnen gå före i en sån här situation. De är små bara några få år. Sen kan man ju tycka att om man nu inte gillar att samsova, borde det väl även gälla generellt och inte bara barnen utan även den andra vuxna.
    Det är rätt stor skillnad på att ligga två eller tre-fyra i en dubbelsäng. Ju trängre det blir ju mer känner man av när någon rör sig.
    Vi har fått lägga en madrass på golvet, för vi fungerade inte på dagarna pga sömnbrist. Man kan inte komma ifrån att både vuxna och barn sover bäst i sin egen säng. 
  • EllisBell

    Anonym (75): Min 8-åring sover hos oss varje natt. Han behöver den närheten och för mig är det självklart att han får den. Min 5-åring vill sova själv, också ok. Ess: men då får man lösa det med bredare säng, madrass eller att en förälder sover i annat rum tex. Att köra ut barnen känns väldigt känslokallt.

  • Anonym (omg 2)
    EllisBell skrev 2013-11-05 06:51:22 följande:
    Anonym (75): Min 8-åring sover hos oss varje natt. Han behöver den närheten och för mig är det självklart att han får den. Min 5-åring vill sova själv, också ok. Ess: men då får man lösa det med bredare säng, madrass eller att en förälder sover i annat rum tex. Att köra ut barnen känns väldigt känslokallt.



    Snacka om en vuxen som inte klarar av att lära barnen vad en privat sfär är... Barn är man tills man är 18.

    Hoppas att din man också tycker att det är ok och att ni har ett sexliv som ni är nöjda med.

    Vuxnas behov är också värda något. TS har uppenbarligen ett behov av att sova utan barn i sängen. Förstår henne helt.

    Sjukt.
  • sextiotalist
    EllisBell skrev 2013-11-05 06:12:00 följande:
    Sextiotalist: Absolut finns många lösningar. Men det jag reagerar emot är någonstans att vissa vuxna verkar ha problem med barns närhetsbehov. Som förälder tycker jag att man får låta barnen gå före i en sån här situation. De är små bara några få år. Sen kan man ju tycka att om man nu inte gillar att samsova, borde det väl även gälla generellt och inte bara barnen utan även den andra vuxna.
    Min sambo fixade inte samsovningen när vårt barn blev lite äldre, så vi delade på oss på nätterna, fanns inte min värld att tvinga honom att sova med oss.
    Men vi sover sällan tillsammans jag och sambon heller, vi sover bäst var och en för sig.

    Men å andra sidan så kan man nog, även för ett större barn, förklara att mamma/pappa inte kan sova med barnet för att man inte sover alls.   
  • Mandel
    EllisBell skrev 2013-11-04 19:41:50 följande:
    Anonym: Jag får ont i magen eftersom jag inte tycker att det är ok att ha sängen som privat sfär när man har barn oavsett om det är bio eller bonus. Om barn känner att de av något skäl mår bäst av att sova nära en vuxen så tycker jag att det är en självklarhet att de ska få det. Jag tycker att det är hyckleri att neka barn att tanka trygghet och sova med dem de älskar samtidigt som de vuxna får ligga tillsammans och mysa.
    Hur ska jag göra då som är så lättväckt att jag knappt får en blund i ögonen under natten om sonen sover i vår säng?
    Jag har sömnsvårigheter och kan inte helt enkelt bara lägga mig i barnets säng och sova heller för det är en ovan miljö och jag sover urkass där med.
    Jag sover bäst i min egen säng och utan barn. Är det fel på mig som förälder då? Maken får inte heller ligga i min säng när jag ska sova och det vet han om. Kommer han och vill hålla om mig när jag sover så vaknar jag och somnar inte om på 1-2 timmar eller så får jag lätt panik av att det blir så varmt/trångt.

    Mysa är en sak och sova är en annan. Vi kan ligga och mysa hela familjen i sängen, men när det är sovdags får var och en ligga i sin egen säng.
    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
Svar på tråden Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!