• Anonym (Utrymme)

    Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!

    Vi är i en känslig period med stor omställning i familjen, jag är bonusmamma och känner mig så otroligt instängd. Mina bonusbarn ska sova i våran säng väldigt ofta, oftast då jag jobbar(natt) men även när båda är hemma. Jag mår så fruktansvärt dåligt över detta. Jag känner lite såhär, jag står med öppna armar inför dessa barn, jag tröstar dom, pysslar om dom, städar med dom, hämtar å lämnar på skola å dagis, hjälper dom med duschen, hjälper dom med aktiviteter, jag betalar för dem, engagerar mig för allt som kalas, presenter, julklappar, påskpyssel å allt sånt(givetvis gör pappan oxå allt detta) dom är överallt i lägenheten, har varsina rum, jag är runt dom med mina bra sidor och dåliga sidor. När ja är på dåligt humör är jag ändå som en sol med dom. Jag är Naken inför dom på badhus osv. Men ett ställe är mitt ställe å de är MIN(vår) säng. Mitt(vårt) sovrum, där jag har mina personligaste saker och mitt täcke med mina lakan. Där inne vill jag INTE ha några barn springandes för kurragömma eller rota å absolut inte ha några barn sovandes (vi har gemensamt barn oxå som sover bäst i sin säng) Självklart får dom komma vid mardrömmar, sjukdomar, svårt å somna eller ledsna över nått som hänt osv. Men nu är de som en vana att när jag jobbar då ska dom sova där, å de är värre när jag inte är hemma, känslan är samma som att min man skulle ha tagit med en tjej hem från krogen å bara sovit med.. Sedan kommer dom å ska sova med oss oxå på ren vana nu bara för de är en jobbig period just nu. Självklart förstår jag de med, men när de direkt går till vår säng innan dom ens försökt sova i sin egen säng känns de som att de gått för långt. Är de helt sjukt å säga till min man att dom för försöka på riktigt att somna i sin säng å om de verkligen inte går får han lägga sig i deras säng? Även när jag jobbar å våran säng då skulle bli tom? De är även så att han inte bara kan lägga sig i deras säng utan å tjorva massa då han har hjälpmedel på natten som behöver flyttas på. Jag behöver min säng å sovrum.

  • Svar på tråden Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!
  • Anonym (Utrymme)

    De har inte sovit med oss alls fören jag började Jobba natt i aug då dom "passade på" Min man vill ju oxå passa på och förstår inte riktigt mig och tycker jag missunnar honom chansen att få sova med sina barn..

  • viseversa

    Jag förstår dig ts. Jag vill inte heller ha folk i min säng. Våra barn sover i sina egna sängar. Dom får inte hoppa i vår säng eller rulla runt i den. Det är VÅR säng helt enkelt. Säg till din man vad du känner. Han borde respektera dig i detta.

  • Ess

    För att få sova ordentligt så har vi lagt en madrass på golvet, där det barnet som kommer in får ligga.
    Säg till din man att du vill sova ordentligt, så om hans barn somnar i din säng så får han se till att flytta på det innan du kommer hem.

    Kan ni dra isär era sängar en bit?
    För i så fall blir han tvungen att ha barnet uteslutande i sin säng, och du slipper.

     

  • Anonym (H)

    Om barnen någon enstaka gång behöver sova med pappa får han sova med dem i deras säng.

  • phillipha

    Vår son har alltid sovit i vår säng och kommer få göra det tills han själv vill något annat, han är snart 3. Nu när vi snart får en till så har vi satt in en vanlig säng kloss till våf så vi har en säng som är 2, 7m bred. Sonen har sin säng brevid pappa o på min sida står lillasysters spjälsäng med ena sidan borta. Sonen sover nästan alltid i sin säng, någon gång ibland kommer han och ligger mellan oss vid 4-5på morgonen men inte så ofta.

    Det jag vill säga med mitt inlägg är att detta funkar för OSS alla. Ni måste ju hitta ett sätt som funkar för ER!

    jag är uppväxt med en mamma som inte kunde sova om vi låg i deras säng. Jag kan inte minnaa att jag någonsin gjort det. Däremot kom någon av dom alltid in till oss om vi vaknade på natten och låg däf tills vi hade somnat igen. Jag har inte tagit skada av det!


  • Anonym (förstår!)

    Min man har ett barn på 4 år som a l l t i d  somnar i MIN säng. Nu har dock pappan fattat att om han inte lyfter ner barnet i sin säng när han (pappan) går upp så sover jag inte där. Dels vågar jag inte lyfta ner barnet pga en ryggskada som kan göra så att den viker sig och jag tappar barnet och dels så är det varmt och äckligt i sängen när jag ska lägga mig. Jag vill ha det svalt gärna nästan kallt.

    Helst vill jag inte ha barnet i min säng alls, jag tycker barnet ska lära sig somna i egen säng, att pappan får läsa saga där men det är en bekvämlighetsfråga för pappan tror jag, han kan ine ligga i barnets säng då den är 160 lång bara. Han får isf sitta bredvid och det vill han inte.

    En tid, då barnet var mestadels jobbig att ha så ville jag inte alls ha barnet i sängen men det är ju bara att bita ihop, men sova jämt med pappa? Nej, aldrig i livet! Och absolut inte om jag också sover i sängen. Vid mardrömmar och liknande ja absolut annars nej.
    Nu går det bättre med barnet och mig så nu känns det inte alls jobbigt att barnet kommer en stund och myser på morgonen. Men fortfarande vill jag inte ha barnet i sängen, den är MIN och pappans och för att sova bra kan jag inte ha barn i sängen.

  • Anonym (förstår!)

    En madrass på golvet åt den som nattvandrar kanske fungerar? Tror det kan handla om svartsjuka från flickans sida då jag sett detta hos fler familjer. Flickor verkar mer benägna att vilja 'äga' sina pappor och strida mot pappans nya kärlek (även om kärleken har många år på nacken). Här är det pappans sak att visa att ni båda har hans kärlek fast på olika sätt.

    Barnets vilja ska inte alltid gå först, den som har behovet för stunden måste få det tillgodosett. När flickan haft mardröm eller så, ja då är hennes behov större än ditt, annars är ditt behov av din egen säng större.

  • sextiotalist

    Föreslå att köpa bredare sängar till barnen, så kan pappan sova där om han vill. Problemet verkar ligga mer hos pappan än hos barnen.

    Hade han inte lyssnat på vad du känner, tänker och tycker, så hade jag börjat med att plocka undan mina sängkläder när jag inte sover där. Eller, om utrymmet finnes, ha ett eget sovrum, där han är välkommen inte, men inte barnen.  

  • Anonym (75)

    Varför känner pappan att han behöver sova med sitt 9-åriga barn? Är det pappan som känner sig ensam på natten när du jobbar? Jag förstår inte riktigt? Ett mindre barn 0-4 år kan jag förstå att man vill ge trygghet genom samsovning (även om jag själv inte valt det för mina barn), men ett skolbarn ska kunna känna sig trygg och älskad utan att man behöver dela säng.

    TS, jag förstår helt och hållet känslan av att vilja ha sängen ifred. Mina barn har aldrig fått hoppa eller leka i min säng. De har fått komma in mitt i natten och krypa ner när de drömt något otäckt eller sova hela natten när jag velat hålla koll på ett riktigt febrigt barn. Men det kommer inte på tal att de skulle sova hela natten hos mig som en vana (och då är jag ensamstående med dubbelsäng så de skulle få plats och ingen annan skulle bli störd).

    Kan du föreslå att han ligger bredvid barnen i deras säng när han nattar dem och att de kan få komma in till er på morgonen och morgonmysa en stund?

  • Anonym (förstår!)
    sextiotalist skrev 2013-11-03 10:42:39 följande:
    Föreslå att köpa bredare sängar till barnen, så kan pappan sova där om han vill. Problemet verkar ligga mer hos pappan än hos barnen.

    Hade han inte lyssnat på vad du känner, tänker och tycker, så hade jag börjat med att plocka undan mina sängkläder när jag inte sover där. Eller, om utrymmet finnes, ha ett eget sovrum, där han är välkommen inte, men inte barnen.  
    Ja, om barnen ändå inte ska ha sina rum att sova i kan ts få ett av dem.
Svar på tråden Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!