• Anonym (Utrymme)

    Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!

    Vi är i en känslig period med stor omställning i familjen, jag är bonusmamma och känner mig så otroligt instängd. Mina bonusbarn ska sova i våran säng väldigt ofta, oftast då jag jobbar(natt) men även när båda är hemma. Jag mår så fruktansvärt dåligt över detta. Jag känner lite såhär, jag står med öppna armar inför dessa barn, jag tröstar dom, pysslar om dom, städar med dom, hämtar å lämnar på skola å dagis, hjälper dom med duschen, hjälper dom med aktiviteter, jag betalar för dem, engagerar mig för allt som kalas, presenter, julklappar, påskpyssel å allt sånt(givetvis gör pappan oxå allt detta) dom är överallt i lägenheten, har varsina rum, jag är runt dom med mina bra sidor och dåliga sidor. När ja är på dåligt humör är jag ändå som en sol med dom. Jag är Naken inför dom på badhus osv. Men ett ställe är mitt ställe å de är MIN(vår) säng. Mitt(vårt) sovrum, där jag har mina personligaste saker och mitt täcke med mina lakan. Där inne vill jag INTE ha några barn springandes för kurragömma eller rota å absolut inte ha några barn sovandes (vi har gemensamt barn oxå som sover bäst i sin säng) Självklart får dom komma vid mardrömmar, sjukdomar, svårt å somna eller ledsna över nått som hänt osv. Men nu är de som en vana att när jag jobbar då ska dom sova där, å de är värre när jag inte är hemma, känslan är samma som att min man skulle ha tagit med en tjej hem från krogen å bara sovit med.. Sedan kommer dom å ska sova med oss oxå på ren vana nu bara för de är en jobbig period just nu. Självklart förstår jag de med, men när de direkt går till vår säng innan dom ens försökt sova i sin egen säng känns de som att de gått för långt. Är de helt sjukt å säga till min man att dom för försöka på riktigt att somna i sin säng å om de verkligen inte går får han lägga sig i deras säng? Även när jag jobbar å våran säng då skulle bli tom? De är även så att han inte bara kan lägga sig i deras säng utan å tjorva massa då han har hjälpmedel på natten som behöver flyttas på. Jag behöver min säng å sovrum.

  • Svar på tråden Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!
  • Anonym (mamma)

    Jag har aldrig tyckt att det är något problem med barn som vill tanka kärlek och trygghet och sova hos de vuxna. Det går över. Det brukar vara en period. Sen går det bra att sova i sitt rum igen.

    Du kan väl ha din "egna" hörna någon annanstans?  

  • kanskeblirfler

    Vi hade lite samma problem här hemma. Mina barn kom sällan eller aldrig medan hans barn kom VARJE natt! Minst en av dem.
    Dessutom var hand stora expert på att hitta på orsaker att somna i våran säng på kvällen. Vilket pappa tillät och sen skulle han sova där hela natten istället för att bära honom till hans egna säng.
    För mig var det jättejobbigt. Jag har alltid haft svårt att sova tillsammans och nära. Jag sov aldrig en hel natt, vandrade runt och somnade på soffan till slut. Barnveckorna blev ångestfyllda vid läggdags och jag låg ofta och fasade över att höra barnfötter komma springande.
    Den minsta låg heller aldrig still på nätterna utan hoppade omkring, snarkade och sparkades. Min sambo sov som en stock alltid. Han kan nog sova genom en jordbävning

    En natt fick jag nog. Min sambo hittade mig gråtandes i tvättstugan där jag stod och hängde tvätt mitt i natten. Jag kunde ju iallafall inte sova på dom 20 cm som var kvar av min säng!! Där och då sa jag att antingen löser vi det eller så får han sova med barnen i deras rum på nätterna.

    Då bestämdes att barnen SKA somna i sina sängar, kommer de till oss av ren vana på nätterna så följs dom tillbaka till sina sängar. Vi pratade med barnen om att de är stora nog att sova själva nu och att hädanefter ligger man i sin säng. Det har tagit ett tag och jag har i lbland fått påminna mannen när det börjar springas igen. Nu efter ung ett år funkar det jättebra. De kommer Max en gång per vecka och lägger sig på kvällen i sina sängar utan problem.

    På sambons bevåg har vi också infört att våran säng är våran också på dagarna. Barnen får gärna ligga och gosa, läsa osv men det är noll tolerans mot bråk och lek i sängen och det är så skönt att slippa gruset i sängen när man ska gå och lägga sig

    Det går att lösa! Men du måste våga prata och berätta hur DU känner. Min sambo stördes sällan av att barnen kom och hade inga tankar på att det var så illa att jag inte kunde sova.

  • Anonym (prata!)

    Prata med mannen och berätta hur du känner! Det är inte rätt att du ska gå och känna dig undanskuffad. Du har all rätt att ha ett ställe där du får vara ifred. Försök att tillsammans hitta en lösning som passar alla, även om den går utanför den klassiska fördelningen av sovplatser! Sextiotalist hade några intressanta förslag, tycker jag.

  • Anonym (Utrymme)

    Jag ska försöka svara på allt nu. Jag har pratat med min man flera ggr om detta. Han har haft de tufft med barnen och har fått kämpa för dom å inte haft dom så ofta. Nu är de dock en speciell situation då barnen är här mer och kan vara lite extra fundersamma och ha tankar som gör att dom inte kan somna själv iaf den äldsta. Jag kan förstå att dom sover hos oss nu om de inte vore att dom inte ens försöker sova hos sig själva och att dom började redan innan de här. Å jag har de oxå jobbigt i den här situationen och behöver min man för mig själv och min säng även när jag inte är hemma... Skulle han lägga sig hos dom och sova skulle de bli trångt och han skulle snarka så dom inte skulle kunna sova, kanske de är en bra metod för att barnen bara skulle komma i absoluta nödfall men samtidigt blir ja ju orolig att dom skulle tveka att komma om dom faktiskt inte kan somna?

  • SupersurasunkSara
    Anonym (Utrymme) skrev 2013-11-03 13:50:58 följande:
    Jag ska försöka svara på allt nu. Jag har pratat med min man flera ggr om detta. Han har haft de tufft med barnen och har fått kämpa för dom å inte haft dom så ofta. Nu är de dock en speciell situation då barnen är här mer och kan vara lite extra fundersamma och ha tankar som gör att dom inte kan somna själv iaf den äldsta. Jag kan förstå att dom sover hos oss nu om de inte vore att dom inte ens försöker sova hos sig själva och att dom började redan innan de här. Å jag har de oxå jobbigt i den här situationen och behöver min man för mig själv och min säng även när jag inte är hemma... Skulle han lägga sig hos dom och sova skulle de bli trångt och han skulle snarka så dom inte skulle kunna sova, kanske de är en bra metod för att barnen bara skulle komma i absoluta nödfall men samtidigt blir ja ju orolig att dom skulle tveka att komma om dom faktiskt inte kan somna?
    Men de är ju inte så små, iaf inte den som vill komma, 9 åringen. Förklara att de har sina egna sängar oh där ska de sova OM de inte får mardrömmar eller blir sjuka, då är de välkomna så får de antingen sova i sängen eller så följer en av de vuxna med tillbaka och sitter där tills barnet somnar.
  • Anonym (75)
    Anonym (Utrymme) skrev 2013-11-03 13:50:58 följande:
    Jag ska försöka svara på allt nu. Jag har pratat med min man flera ggr om detta. Han har haft de tufft med barnen och har fått kämpa för dom å inte haft dom så ofta. Nu är de dock en speciell situation då barnen är här mer och kan vara lite extra fundersamma och ha tankar som gör att dom inte kan somna själv iaf den äldsta. Jag kan förstå att dom sover hos oss nu om de inte vore att dom inte ens försöker sova hos sig själva och att dom började redan innan de här. Å jag har de oxå jobbigt i den här situationen och behöver min man för mig själv och min säng även när jag inte är hemma... Skulle han lägga sig hos dom och sova skulle de bli trångt och han skulle snarka så dom inte skulle kunna sova, kanske de är en bra metod för att barnen bara skulle komma i absoluta nödfall men samtidigt blir ja ju orolig att dom skulle tveka att komma om dom faktiskt inte kan somna?
    Menar du att barnen kan sova i er säng utan problem när pappa snarkar bredvid, men att de inte skulle kunna sova i sin egen säng om pappa snarkar bredvid?
  • Anonym (mee)

    jag vägrar ha barnen i vår säng. även om det är mina barn faktiskt... det är väl nångång sonen som är den största fick sova hos oss, då hade han hjärnskakning och behövdes kollas flera gånger på natten. mellersta fick sova där pga marddröm en natt... minsta när barnet spytt ner sin säng... alltså speciella tillfällen men aldrig bara för att. dom kommer inte ens och morgonmyser längre, för dom vill inte det själva.

    så kräv att eran säng är just eran! leka i sängarna får ingen göra hemma hos oss heller. vill inte börja med att släta lakan och fixa allt när jag ska lägga mig.  Diskutera med barnen istället om han vägrar lyssna. säg att dom är så stora att sover dom i egna sängar får dom välja middag på fredagen eller helgmyset. kommer barnen så sparka karln till barnens rum.

  • Eterisk

    Jag skulle inte gå vidare tillsammans med en partner som gav uttryck för känslor som: är samma som att min man skulle ha tagit med en tjej hem från krogen å bara sovit med..

    Jag skulle totalt avfärda en person med den sortens tankar och känslor. Vämjeligt. 

  • Anonym (x)

    Du får säga till sambon att du tar 9åringens rum till ditt eget "krypin" så får han samsova med sitt barn då, sätt hårt mot hårt.

    Här får inte bonus sova i sängen har aldrig fått kommer aldrig att få heller, vi har en 160 säng och det är lagom med plats till sambon och mig. Jag jobbar skift och jag vill defenitivt inte hitta sambo och barn i sängen när jag kommer hem efter nattskiftet.   Dessutom är sovrummet  mitt andningshål där jag kryper in när jag vill vara ifred och helt enkelt är sovrummet "barnförbjudet".

    Sambon får ta luftmadrassen och sova i sitt barns rum vid behov.

  • Oldie

    Förstår dig TS.
    Här hemma är vårt rum vårt, inga barn någon gång på dygnet, vid mardrömmar eller så är det ok. Men inte att hänga utan lov dagtid, inte att sova i.
    Precis på samma sätt som vi inte hänger i deras rum eller går in och busar/sover i deras sängar :)
    Man behöver sitt eget space, speciellt skulle jag tro när man bor ihop med lite gott och blandat folk, kunna dra sig undan på ett ställe som är sitt eget alltid, gäller både barn och vuxna.

Svar på tråden Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!