• Anonym (Utrymme)

    Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!

    Vi är i en känslig period med stor omställning i familjen, jag är bonusmamma och känner mig så otroligt instängd. Mina bonusbarn ska sova i våran säng väldigt ofta, oftast då jag jobbar(natt) men även när båda är hemma. Jag mår så fruktansvärt dåligt över detta. Jag känner lite såhär, jag står med öppna armar inför dessa barn, jag tröstar dom, pysslar om dom, städar med dom, hämtar å lämnar på skola å dagis, hjälper dom med duschen, hjälper dom med aktiviteter, jag betalar för dem, engagerar mig för allt som kalas, presenter, julklappar, påskpyssel å allt sånt(givetvis gör pappan oxå allt detta) dom är överallt i lägenheten, har varsina rum, jag är runt dom med mina bra sidor och dåliga sidor. När ja är på dåligt humör är jag ändå som en sol med dom. Jag är Naken inför dom på badhus osv. Men ett ställe är mitt ställe å de är MIN(vår) säng. Mitt(vårt) sovrum, där jag har mina personligaste saker och mitt täcke med mina lakan. Där inne vill jag INTE ha några barn springandes för kurragömma eller rota å absolut inte ha några barn sovandes (vi har gemensamt barn oxå som sover bäst i sin säng) Självklart får dom komma vid mardrömmar, sjukdomar, svårt å somna eller ledsna över nått som hänt osv. Men nu är de som en vana att när jag jobbar då ska dom sova där, å de är värre när jag inte är hemma, känslan är samma som att min man skulle ha tagit med en tjej hem från krogen å bara sovit med.. Sedan kommer dom å ska sova med oss oxå på ren vana nu bara för de är en jobbig period just nu. Självklart förstår jag de med, men när de direkt går till vår säng innan dom ens försökt sova i sin egen säng känns de som att de gått för långt. Är de helt sjukt å säga till min man att dom för försöka på riktigt att somna i sin säng å om de verkligen inte går får han lägga sig i deras säng? Även när jag jobbar å våran säng då skulle bli tom? De är även så att han inte bara kan lägga sig i deras säng utan å tjorva massa då han har hjälpmedel på natten som behöver flyttas på. Jag behöver min säng å sovrum.

  • Svar på tråden Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!
  • The past is now
    Emje skrev 2013-12-04 20:31:58 följande:
    Alla har rätt till en egen vrå, att få bli respekterade. Det gäller bonusarna, och det gäller även dig! De har egna sängar och deras pappa kan ju sova m dem där ifall det behövs! Att vara förälder innebär självuppoffring. Som bioförälder kan det kännas tufft och som bonusförälder blir det ännu tuffare! Man måste få ha tillgång till ett andningshål, möjlighet att slappna av och ladda batterierna, en tid och/eller en plats där man får vara i fred. Din integritet måste respekteras likaväl som barnens, dina behov tillgodoses likaväl som barnens. Att få ha några få kvadratmeter fridlysta tycker inte jag är för mycket begärt!
    Håller helt med! Jag tycker faktiskt synd om ts..
  • Ess
    Stilla natt skrev 2013-12-24 06:00:14 följande:
    Har samma problem.Jobbar natt och när jag kommer hem ligger en av bonusbarnen (4&5år) i sängen och tar upp all plats.Jag måste väcka min sambo och be de maka på sig eller flytta bonus till egen säng. De makar på sig i Sängen och det blir dragkamp om täcket då han lägger täcket Hellre om bonus! ! Blir såå arg att jag inte kan sova på några Timmar! Jag delar allt annat med bonus varannan vecka men Jag vill ha vår säng ifred!!! Min sambo tycker det e mysigt med alla i sängen och jag hatar Det!!!
    Han får bära tillbaka barnen till sina sängar när du kommer hem.
    Annars så dra isär sängarna så får han ha barnen enbart i sin säng och du slipper. Det räcker att dra isär ca 30cm. för att du ska slippa problemet.
    Är det så att det är en "hel" säng som inte går att dela, satsa på en som lätt går att haka isär. DEt är väl använda pengar för att förhållandet ska fungera. Sen kan han haka isär dem innan han lägger sig på kvällen, så går ni runt problemet.
  • fesun

    Kan ni inte ta in en madrass och lägga i ert rum då? Då ligger de ju nära men ni får ha er säng ifred. Och ni slipper allt bök som skulle bli om pappan skulle sova inne hos dem.

  • Anonym (x)
    Stilla natt skrev 2013-12-24 06:00:14 följande:
    Har samma problem.Jobbar natt och när jag kommer hem ligger en av bonusbarnen (4&5år) i sängen och tar upp all plats.Jag måste väcka min sambo och be de maka på sig eller flytta bonus till egen säng. De makar på sig i Sängen och det blir dragkamp om täcket då han lägger täcket Hellre om bonus! ! Blir såå arg att jag inte kan sova på några Timmar! Jag delar allt annat med bonus varannan vecka men Jag vill ha vår säng ifred!!! Min sambo tycker det e mysigt med alla i sängen och jag hatar Det!!!
    Jobbar också natt och inte en chans att jag skulle gå med på att sambons barn ligger i sängen då. Visserligen får han inte det hur eller hur. Hade jag varit du hade jag förklarat att antingen sover dom i sitt rum eller så plockar du bort alla grejer ur barnens rum och gör om det till ett sovrum till dig själv. Så kan han välja hur han vill ha det sen. Tycker det är väldigt respektlöst av din sambo
  • Anonym (Äntligen)

    Äntligen fler som tycker att en 9-åring inte behöver samsova VARJE natt. Bonusen kan inte ens somna själv, man måste ligga och vänta tills hen somnar och sen smyga upp om vi vuxna ska få någon egentid på kvällen. Jag spyr på situationen med bioföräldrarna klarar inte av att bryta detta beteende.

  • Anonym (svårt)

    Jag och min man har inga gemensamma barn, vi har hans barn varannan vecka och mitt barn är hos sin pappa och bonusmamma varannan helg.

    Mitt barn är minst, men han är 7 år så han är rätt stor.

    Jag har inte läst ovanstående och skummade igenom TS.

    Jag är så himla kluven här.

    Här är mitt barn "jobbigast" han är jätte mörkrädd och drömmer mkt mardrömmar och han storgråter och får riktig panik med hjärtklappning (Har inte varit såhär tidigare men det är väl något han går igenom, han har alltid kommit in på natten, men i alla fall somnat i sin egen säng, vilket är svårt nu.)

    Min man är dock väldigt snäll, även om han tycker det är jobbigt. Jag tycker det är skitmysigt, men har nu börjat säga ifrån för hans egen skull, han är stor nu och måste komma över det. Nu somnar han i sin säng om jag ligger bredvid honom, men han kommer in på natten, och så får det väl vara tills han känner sig tryggare.

    Ibland har alla tre barnen kommit upp, och ja ibland funkar det, men den största som är 9 år, då har jag faktiskt sagt snälla gubben, du kan väl lägga dig i soffan? Det blir så trångt? Och det gör han och även den mindre (min mans barn) går tillbaka till sitt rum/lägger sig i soffan om jag bara ber dem snällt, kanske du ska pröva?

    Dock får mitt barn inte sova bredvid sin pappa när han är hos dem, för hans bonusmamma, även om hans pappa vill det så vägrar hon (vi har bra kontakt) så mitt ex brukar lägga sig vid vårat barn en stund men han får INTE komma ner till dem om han blir rädd. Detta gör så oerhört ont i mig, min son berättar att han ligger och gråter hela natten, hans hjärta slår hårt och han vid flera tillfällen har nypt sig själv hårt, dragit sig i håret osv för att han varit så rädd.

    Han vill inte längre vara hos sin pappa pga detta, nu har jag pratat med mitt ex och han skall prata med sin sambo.

    Jag har ingen rätt att lägga mig i deras liv, men det är mitt barn, det är jättesvårt och jag tycker det är hemskt att hon inte kan låta pojken få ligga bredvid sin pappa de få dagar han är där.

    Hon är aldrig med på kalas, på barnets matcher, träningar osv aldrig!

    Min son säger "När pappa ska somna bredvid mig, blir ******** arg och gråter och låser in sig på toaletten" min son är livrädd att jag skall berätta detta, ta upp detta, vilket jag nu redan har gjort, men har bett mitt ex att sköta det på snyggt sätt och inte säga till bonusmamman att han berättar detta för mig.

    Fy sånt här är så svårt.

  • SupersurasunkSara
    Anonym (svårt) skrev 2014-01-16 14:23:14 följande:
    Jag och min man har inga gemensamma barn, vi har hans barn varannan vecka och mitt barn är hos sin pappa och bonusmamma varannan helg.

    Mitt barn är minst, men han är 7 år så han är rätt stor.

    Jag har inte läst ovanstående och skummade igenom TS.

    Jag är så himla kluven här.

    Här är mitt barn "jobbigast" han är jätte mörkrädd och drömmer mkt mardrömmar och han storgråter och får riktig panik med hjärtklappning (Har inte varit såhär tidigare men det är väl något han går igenom, han har alltid kommit in på natten, men i alla fall somnat i sin egen säng, vilket är svårt nu.)

    Min man är dock väldigt snäll, även om han tycker det är jobbigt. Jag tycker det är skitmysigt, men har nu börjat säga ifrån för hans egen skull, han är stor nu och måste komma över det. Nu somnar han i sin säng om jag ligger bredvid honom, men han kommer in på natten, och så får det väl vara tills han känner sig tryggare.

    Ibland har alla tre barnen kommit upp, och ja ibland funkar det, men den största som är 9 år, då har jag faktiskt sagt snälla gubben, du kan väl lägga dig i soffan? Det blir så trångt? Och det gör han och även den mindre (min mans barn) går tillbaka till sitt rum/lägger sig i soffan om jag bara ber dem snällt, kanske du ska pröva?

    Dock får mitt barn inte sova bredvid sin pappa när han är hos dem, för hans bonusmamma, även om hans pappa vill det så vägrar hon (vi har bra kontakt) så mitt ex brukar lägga sig vid vårat barn en stund men han får INTE komma ner till dem om han blir rädd. Detta gör så oerhört ont i mig, min son berättar att han ligger och gråter hela natten, hans hjärta slår hårt och han vid flera tillfällen har nypt sig själv hårt, dragit sig i håret osv för att han varit så rädd.

    Han vill inte längre vara hos sin pappa pga detta, nu har jag pratat med mitt ex och han skall prata med sin sambo.

    Jag har ingen rätt att lägga mig i deras liv, men det är mitt barn, det är jättesvårt och jag tycker det är hemskt att hon inte kan låta pojken få ligga bredvid sin pappa de få dagar han är där.

    Hon är aldrig med på kalas, på barnets matcher, träningar osv aldrig!

    Min son säger "När pappa ska somna bredvid mig, blir ******** arg och gråter och låser in sig på toaletten" min son är livrädd att jag skall berätta detta, ta upp detta, vilket jag nu redan har gjort, men har bett mitt ex att sköta det på snyggt sätt och inte säga till bonusmamman att han berättar detta för mig.

    Fy sånt här är så svårt.
    Tja, får han inte ens komma till dem och tala om att han är rädd? Isf rä bonusmamman dum i huvudet. Er son kan gå ner och säga till pappa att han är rädd, pappa kan gå med sonen till hans rum och sovaresten av natten där.
  • Anonym (svårt)
    SupersurasunkSara skrev 2014-01-16 14:39:15 följande:
    Tja, får han inte ens komma till dem och tala om att han är rädd? Isf rä bonusmamman dum i huvudet. Er son kan gå ner och säga till pappa att han är rädd, pappa kan gå med sonen till hans rum och sovaresten av natten där.

    Ja det tycker jag med, hade det varit varje dag så fine, men det handlar om varannan helg... Nej han får inte komma ner, det har hänt att han fått det men då får han lägga sig på soffan i vardagsrummet, vilket inte hjälper just mitt barn så mkt. Pappan får inte lämna henne liksom... Jag blev ganska arg kan jag säga.
  • SupersurasunkSara
    Anonym (svårt) skrev 2014-01-16 14:42:57 följande:

    Ja det tycker jag med, hade det varit varje dag så fine, men det handlar om varannan helg... Nej han får inte komma ner, det har hänt att han fått det men då får han lägga sig på soffan i vardagsrummet, vilket inte hjälper just mitt barn så mkt. Pappan får inte lämna henne liksom... Jag blev ganska arg kan jag säga.

    Då får pappan ta ställning till vem som är viktigast att lyssna på den helgen sonen är där.

    Kan säga att jag också kan känna att jag vill ha min man hos mig (om han nu skulle lämna sängen för att sova med sin son) men, jag har ju honom varje dag, hans son bara de helger han är hos oss. Jag är dessutom vuxen, jag klarar mig själv om jag vaknar med mardrömmar även om det kanske skulle vara skönare att kunna krypa upp bakom maken då. Så, som jag ser det får jag känna den känslan men ändå stå ut så att säga.
  • Anonym (svårt)
    SupersurasunkSara skrev 2014-01-16 15:00:19 följande:

    Då får pappan ta ställning till vem som är viktigast att lyssna på den helgen sonen är där.

    Kan säga att jag också kan känna att jag vill ha min man hos mig (om han nu skulle lämna sängen för att sova med sin son) men, jag har ju honom varje dag, hans son bara de helger han är hos oss. Jag är dessutom vuxen, jag klarar mig själv om jag vaknar med mardrömmar även om det kanske skulle vara skönare att kunna krypa upp bakom maken då. Så, som jag ser det får jag känna den känslan men ändå stå ut så att säga.

    Håller med. Jag och mitt ex håller också med, säger han till mig i alla fall. Men min son blir ju orolig, eftersom de börjar bråka, och hon grinar och låser in sig på toa. Han känner ju skuld.
    Jag tycker hon ska skärpa sig.

    Jag var bra nära att ringa upp henne själv, men jag såg rädslan i min sons ögon, så jag sansade mig.

    Mitt barn är väldigt tillgivet, och säger till min man (hans bonuspappa alltså), att han älskar honom när han lämnar och hämtar på skolan och kramar honom god natt, att han älskar hans barn osv. så jag vet inte vad det är som gör att hon är sån mot honom.

    Jag tror hon skulle behöva en pappa istället för mitt ex, eller gå i terapi. Det kan ju inte vara normalt i alla fall.
Svar på tråden Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!