• Anonym (Utrymme)

    Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!

    Vi är i en känslig period med stor omställning i familjen, jag är bonusmamma och känner mig så otroligt instängd. Mina bonusbarn ska sova i våran säng väldigt ofta, oftast då jag jobbar(natt) men även när båda är hemma. Jag mår så fruktansvärt dåligt över detta. Jag känner lite såhär, jag står med öppna armar inför dessa barn, jag tröstar dom, pysslar om dom, städar med dom, hämtar å lämnar på skola å dagis, hjälper dom med duschen, hjälper dom med aktiviteter, jag betalar för dem, engagerar mig för allt som kalas, presenter, julklappar, påskpyssel å allt sånt(givetvis gör pappan oxå allt detta) dom är överallt i lägenheten, har varsina rum, jag är runt dom med mina bra sidor och dåliga sidor. När ja är på dåligt humör är jag ändå som en sol med dom. Jag är Naken inför dom på badhus osv. Men ett ställe är mitt ställe å de är MIN(vår) säng. Mitt(vårt) sovrum, där jag har mina personligaste saker och mitt täcke med mina lakan. Där inne vill jag INTE ha några barn springandes för kurragömma eller rota å absolut inte ha några barn sovandes (vi har gemensamt barn oxå som sover bäst i sin säng) Självklart får dom komma vid mardrömmar, sjukdomar, svårt å somna eller ledsna över nått som hänt osv. Men nu är de som en vana att när jag jobbar då ska dom sova där, å de är värre när jag inte är hemma, känslan är samma som att min man skulle ha tagit med en tjej hem från krogen å bara sovit med.. Sedan kommer dom å ska sova med oss oxå på ren vana nu bara för de är en jobbig period just nu. Självklart förstår jag de med, men när de direkt går till vår säng innan dom ens försökt sova i sin egen säng känns de som att de gått för långt. Är de helt sjukt å säga till min man att dom för försöka på riktigt att somna i sin säng å om de verkligen inte går får han lägga sig i deras säng? Även när jag jobbar å våran säng då skulle bli tom? De är även så att han inte bara kan lägga sig i deras säng utan å tjorva massa då han har hjälpmedel på natten som behöver flyttas på. Jag behöver min säng å sovrum.

  • Svar på tråden Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!
  • EllisBell

    Anonym (omg2): empatistörning much?

  • Ess
    EllisBell skrev 2013-11-05 06:51:22 följande:
    Anonym (75): Min 8-åring sover hos oss varje natt. Han behöver den närheten och för mig är det självklart att han får den. Min 5-åring vill sova själv, också ok. Ess: men då får man lösa det med bredare säng, madrass eller att en förälder sover i annat rum tex. Att köra ut barnen känns väldigt känslokallt.
    Jag tycker att ju mer vi har flyttat runt på oss, ju sämre har vi sovit. Ingen, varken vi eller barnen har fått ro.
    Jag tycker att både vi och barnen blivit piggare under dagarna sen vi började ställa mer krav på att dom skulle ligga i sina sängar. 
    Det gick så långt att jag satt och hallucinerade i bilen på väg till jobb. Det blev en väckarklocka till att ta tag i sovandet, för det är inte hållbart att utsätta både sig själv och andra för fara.

    Min man och hans ex var stenhårda med att deras barn skulle ligga i egna sängar, de har sovit själva från att de var spädbarn. 
  • sextiotalist
    EllisBell skrev 2013-11-05 07:39:15 följande:
    Anonym (omg2): empatistörning much?
    Jag tror faktiskt man lär barnen empati genom att visa att även vuxna behöver det tas hänsyn till. Man kan, som omg2 skriver, inte vänta med det när barnet är 18.

    Observera, ingen här säger att pappan ska välja TS framför barnen, utan de flesta av oss har gett förslag på hur man kan lösa det ändå.

     
  • Ann Cistrus
    EllisBell skrev 2013-11-05 07:39:15 följande:
    Anonym (omg2): empatistörning much?
    För att hon har empati med fel person? Tror du inte att ts blir en bättre bonusförälder om hon får sova ifred och ha en liten fredad zon i hemmet? Som många andra har skrivit så finns det flera olika sätt att lösa situationen så att det fungerar för alla. Barnen måste inte ha fri tillgång till precis allt i hemmet, vissa saker är för de vuxna. Så var det för oss i vår familj och det var inget konstigt med det. 
    If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.
  • BioBonus
    EllisBell skrev 2013-11-05 07:39:15 följande:
    Anonym (omg2): empatistörning much?
    Så de som inte samsover med våra barn har empatistörning, är det så du menar?
    Eller alla som inte lever sitt liv som du har valt att leva det?
    Eller alla som inte håller med om att ditt sätt är det bästa?
    Eller de som är tillräckligt vidsynta för att inse att alla gör olika, och att en lösning inte fungerar för alla familjer? Men ändå tycker att det är helt OK att du samsover med dina barn så länge det funkar för dig/er?

    Är det dem du menar har empatistörning?
  • EllisBell
    Mandel skrev 2013-11-05 07:38:19 följande:
    Hur ska jag göra då som är så lättväckt att jag knappt får en blund i ögonen under natten om sonen sover i vår säng?
    Jag har sömnsvårigheter och kan inte helt enkelt bara lägga mig i barnets säng och sova heller för det är en ovan miljö och jag sover urkass där med.
    Jag sover bäst i min egen säng och utan barn. Är det fel på mig som förälder då? Maken får inte heller ligga i min säng när jag ska sova och det vet han om. Kommer han och vill hålla om mig när jag sover så vaknar jag och somnar inte om på 1-2 timmar eller så får jag lätt panik av att det blir så varmt/trångt.

    Mysa är en sak och sova är en annan. Vi kan ligga och mysa hela familjen i sängen, men när det är sovdags får var och en ligga i sin egen säng.

    Ja, faktiskt tycker jag att det är fel på dig som förälder om du inte klarar av att sätta ditt barn före dig själv om han nu vill sova hos dig. Många barn har behov av att vara fysiskt nära sina föräldrar mer än någon halvtimme i soffan efter en lång dag på förskolan/i skolan.  Det får man räkna med när man skaffar barn.
  • Anonym (Jösses)
    EllisBell skrev 2013-11-05 15:46:06 följande:

    Ja, faktiskt tycker jag att det är fel på dig som förälder om du inte klarar av att sätta ditt barn före dig själv om han nu vill sova hos dig. Många barn har behov av att vara fysiskt nära sina föräldrar mer än någon halvtimme i soffan efter en lång dag på förskolan/i skolan.  Det får man räkna med när man skaffar barn.
    Vissa människor och deras inställning tror man inte är sanna....
  • EllisBell
    BioBonus skrev 2013-11-05 09:11:56 följande:
    Så de som inte samsover med våra barn har empatistörning, är det så du menar?
    Eller alla som inte lever sitt liv som du har valt att leva det?
    Eller alla som inte håller med om att ditt sätt är det bästa?
    Eller de som är tillräckligt vidsynta för att inse att alla gör olika, och att en lösning inte fungerar för alla familjer? Men ändå tycker att det är helt OK att du samsover med dina barn så länge det funkar för dig/er?

    Är det dem du menar har empatistörning?

    Det här har noll och inget att göra med mig eller "mitt sätt". Det är helt naturligt för barn att vilja vara fysiskt nära sina föräldrar. Och har ett barn behovet att samsova anser jag att det bör gå föra vuxnas eventuella behov av en "privat sfär". Att inte kunna visa empati inför ett barns behov av närhet anser jag är mycket märkligt.
  • Anonym (förstår)
    EllisBell skrev 2013-11-05 15:52:00 följande:

    Det här har noll och inget att göra med mig eller "mitt sätt". Det är helt naturligt för barn att vilja vara fysiskt nära sina föräldrar. Och har ett barn behovet att samsova anser jag att det bör gå föra vuxnas eventuella behov av en "privat sfär". Att inte kunna visa empati inför ett barns behov av närhet anser jag är mycket märkligt.
    Undrar om du skulle känna likadant om det var du som behövde ligga och trängas med någon annans nioåring. 
  • Anonym (Jösses)
    Anonym (förstår) skrev 2013-11-05 15:57:43 följande:
    Undrar om du skulle känna likadant om det var du som behövde ligga och trängas med någon annans nioåring. 
    Det får vi väl ta för givet, för annars sätter hon ju inte barnets behov av att ligga nära med sin pappa före sina egna behov. Så det tror jag nog hon tror.
Svar på tråden Min säng(vår säng) min plats!! Hjälp!!