Hej
Här tänkte jag att vi kunde samlas, alla vi som väntar barn och är "lite" äldre. Första barnet eller femte spelar ingen roll. Alla är välkomna, tycker inte heller det spelar roll hur långt gången man är. Vi stöttar varann fram till förlossningen :)
Insane: Skönt att dina värden är bra nu!
Sessan: Aldrig hört talas om den diagnosen. Vad är det?
Har haft lite blod på pappret idag, vid flera tillfällen. Får ångest direkt. Men som tur är hade jag ett besök hos bm och allt såg bra ut och hjärtljuden var fina och bebis rör sig som tidigare. Men jag har inte blött alls denna graviditet och blir såklart nojjig. Hade dock fått ännu lägre Hb, har sjunkit från 115 vid inskrivningen till 102 nu i slutet av v 20. Så nu får jag dubbla järndosen till 200 mg/dag..
Ser att några undrar över snitt.. (OBS, långt inlägg)
Jag blev snittad med 4:e barnet pga att hon låg i säte. De försökte vända henne ngn vecka innan (plågsamt hårdhänt, fick tom blåmärken på magen) utan resultat. Fick tid för snitt drygt 2 v innan bf (lite tidigt pga att mina andra tre barn fötts för tidigt o de inte ville riskera akutsnitt om förlossningen skulle hinna sätta igång)
Checkade in på avdelningen kl 08.00, superspända o pirriga. Jag menar, hur häftigt var det inte att veta att just idag skulle vår dotter komma till världen?! :)
Fick duscha o klä på mig operationsskjorta o höga strumpor. Väntade in personal som hämtade mig i säng o körde upp mig till operationsavdelningen. Väl där satte se nål i armvecket o så fick vi traska in i operationssalen. Sambon var med hela tiden! Jag fick sätta mig på operationsbritsen, min sambo stod framför mig o jag skulle luta mig mot honom o sitta alldeles stilla. Bakom mig satte narkosläkaren epidural i ryggen. Hon fick sticka några gånger (träffade ngn nerv så benen flög upp rätt vad det var, gjorde dock inte ont). Däremot såg ju sambon allt över min axel o när nålen väl var satt svimmade han :) Rätt vad det var sprang alla sköterskorna omkring som yra höns, gav honom saft o fick upp honom på en brits.. Själv låg jag helt avdomnad o blev rakad, fick kateter satt o alla andra tekniska manicker ditklistrade. De fällde upp ett vitt tygstycke mellan oss o magen. Lagom till läkaren kom in vaknade sambon till liv o kunde ta plats bredvid mitt huvud. Läkaren drog med en iskall tuss över min mage o försäkrade sig om att jag inte kände ngt. Och det gjorde jag verkligen inte under hela ingreppet. Man ligger där o hör allt de gör, men känner ingenting. Mycket märkligt. Jag känner hur hela jag tippas hit o dit när de försöker få ut bebisen ur magen, jag hör plasket på golvet när hon kommer, och läkarens: -Jäklar, hon hann bajsa i magen! :) Bebisen fick komma upp på mitt bröst en snabbis, och bars sedan ut till angränsande rum för hon andades tungt. Sambon följde med o hon piggnade snabbt på sig medan läkaren o resten av teamet sköljde ur min mage o sydde ihop det hela. Fick komma på uppvak tillsammans alla tre under ett par tim innan vi sedan bosatte oss på rummet i tre dgr. Katetern satt kvar ett dygn tror jag, sedan var jag tvungen upp o traska. Skrämmande minns jag, detta var ju första gången jag snittats. Det stramade o värkte de första tre dagarna, men blev bättre o bättre för varje dag!
Skillnaden mellan vaginal förlossning o planerat snitt enl mig:
Vaginal: Oerhörd (men självklart positiv) smärta vid själva förlossningen, men mycket snabbare återhämtning efter. Som mamma har du mycket närmre kontakt till ditt barn omedelbart efter.
Snitt: ingen smärta alls vid själva snittet (utom sticket vid epiduralen), ganska lång återhämtning efter och svårt/omöjligt att kunna ta hand om bebisen direkt efter då man är helt sängliggande. (Positivt dock för pappan som får ta en större roll). Amningen kom inte igång lika snabbt som vid de tre tidigare förlossningarna heller för mig..
Denna gång blir det förmodligen planerat sövt snitt. Jag har opererat ryggen 2ggr sedan sist o har en instabil disk.. Blir en ny upplevelse :)
Hehe, jag förstår dig! Jag är också otålig men tänker på att bebisen mår bäst av att vara inne tills så nära BF som möjligt, annars hade nog jag börjat känna mig redo att ta ut NU om det vore upp till mig bara haha!
Vi får hoppas att det inte blir någon jättevarm sommar då så det blir uthärdligt för oss. Men en fördel sen att få fylla år mitt i sommaren tycker jag :)
Det var skönt att höra :)
Jag har inga andra barn men jag fick mitt planerade snitt med det barn som förlorades så jag har varit med om ett snitt där jag blivit sövd. Jag sövdes pga att blodplättarna var så få att ryggmärgsbedövning inte hade tagit. Önskar vara vaken den här gången om det är möjligt men det vet vi inte ännu om det går pga av skador av diskbråck så narkosläkare måste bedöma mina magnetröntgenbilder först. Ja, och sen om jag blir sjuk på samma vis som förra gången så blir det att jag blir sövd då troligtvis. Men det hade varit härligt att få dela denna upplevelse och födsel av vårt enda barn med min man.
Jag upplevde att jag inte alls hade speciellt ont efter snittet och trots galet blodtryck och massor av vätska i kroppen så var jag uppe och duschade dagen efter och två dagar efter gick jag till kafeterian med min svägerska och bar hennes nyfödda en god bit. Det var inga problem. Det som var jobbigt var att komma upp och ner ur soffan och sängen (samt att ta sprutor på sig själv när man inte är van). Samma dag som jag kom hem så lagade jag middag till min man och min bonusdotter så jag är inte speciellt orolig för tiden efteråt faktiskt :)
KajsaMupp: Tack! :)
Lagombutwhy: Kul att läsa din historia :) Jag har funderat en del kring amning när man gör kejsarsnitt, tråkigt att höra att det var lite trögare att komma igång då! Jag hoppas att jag också får uppleva ett vaket snitt, men som du säger, måste vara en jäkligt märklig känsla att ligga där och höra allting och liksom vara med men inte känna ett dyft :D (förhoppningsvis haha). Det man är lite rädd för är väl att man ska märka att atmosfären i rummet förändras och något går galet och man hör sköterskornas och läkarnas röster bli så där spända och dom försöker lugna en med att allt är bra :S Måste kännas som en evighet tills man hör sin bebis skrika och dom kommer med bebisen?
Fiamedbarn, vad jag vill minnas så bad jag om mer smärtlindring men fick endast Alvedon eftersom jag ville komma igång med amningen så fort som möjligt. Epiduralen satt i några timmar efter snittet o sedan började det dra lite i såret. Det var dock aldrig ngn fara, ligger man still första dygnet känns det knappt. Det är när man ska börja röra på sig det börjar bli kännbart..
Ju fortare du kommer upp o går, desto fortare läker såret o smärtan avtar. Jag fick jordens hosta dagen innan snittet, och det kan jag tala om var en rysare första dagarna efter :)
Det var skönt att höra :)
Jag har inga andra barn men jag fick mitt planerade snitt med det barn som förlorades så jag har varit med om ett snitt där jag blivit sövd. Jag sövdes pga att blodplättarna var så få att ryggmärgsbedövning inte hade tagit. Önskar vara vaken den här gången om det är möjligt men det vet vi inte ännu om det går pga av skador av diskbråck så narkosläkare måste bedöma mina magnetröntgenbilder först. Ja, och sen om jag blir sjuk på samma vis som förra gången så blir det att jag blir sövd då troligtvis. Men det hade varit härligt att få dela denna upplevelse och födsel av vårt enda barn med min man.
Jag upplevde att jag inte alls hade speciellt ont efter snittet och trots galet blodtryck och massor av vätska i kroppen så var jag uppe och duschade dagen efter och två dagar efter gick jag till kafeterian med min svägerska och bar hennes nyfödda en god bit. Det var inga problem. Det som var jobbigt var att komma upp och ner ur soffan och sängen (samt att ta sprutor på sig själv när man inte är van). Samma dag som jag kom hem så lagade jag middag till min man och min bonusdotter så jag är inte speciellt orolig för tiden efteråt faktiskt.