• Jomila

    Börjar om igen.

    Fick ett tidigt missfall i början av december efter att ha försökt bli gravida sen september 2012. Kändes hemskt, värdelöst, orättvist och fruktansvärt (och en himla massa andra känslor blandat i en enda röra). Det känns fortfarande tungt och sorgligt men vi har kommit igenom och vill såklart bli gravida igen så snart kroppen är redo. Så nu väntar vi in första tant röd och börjar om från början med att räkna dagar mellan senaste mensen, ÄL och BIM. Finns det någon mer därute som är där vi är i bebisverkstaden? Då kan vi ju hänga här tillsammans och heja fram varandra till ett nytt plus på stickan :). Välkomna!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-01-17 20:35
    Lägger in vår lilla vi-som-är-med-i-tråden-lista här TS. Om någon mer vill läggas till så är det bara att hojta!

    joemal
    Haha, även jag har svårt att hålla isär våra inlägg och vem ni skriver till ibland, mycket förvirrande lika namn vi har valt

    Min historia... Jag är snart 29, vi har försökt skaffa barn i 1,5 år. Det tog ett år innan jag blev gravid första gången, det slutade i missfall i vecka 12 och jag skrapades. På tredje försöket efter det blev jag gravid igen, det slutade i ma i vecka 8, fostret hade dött i vecka 6+2. Den gången fick jag tabletter.

    Jag har haft en mens sen sista missfallet och räknar nu ner till nästa bim den 17/1. Största funderingen och rädslan just nu är; hur lång tid tar det till nästa gång?

    ***************

    Jomila
    Haha, jag håller med både dig och joemal...lika nicks så här kommer min story;

    Jag är 28, sambon 30...slutade skydda oss i oktober 2012 och fick första pluset november 2013. Slutade i missfall v 6+3. På dagen en månad (3 januari) efter mf kom tant röd. Så trots ett kämpigt år med rädsla för att inte kunna bli gravid, sen bli det, och så förlora det...så känns det ändå som man har kommit igenom starkare på andra sidan. Och jag är så tacksam över att det inte blev ma eller utomkveds, att det blev ett tidigt mf och att mensen kom igång snabbt. Och att nu VET vi att vi faktiskt KAN bli gravida. Enorm lättnad!

    ***************

    agneta77
    Tusen tack :) Jag "stoppar in er" i samma inlägg, så kan man lätt gå tillbaks och kika ifall minnet åter skulle svika. ;)
    Min historia: Jag är 36 och sambon är 27. Första barnet. Vi började försöka i sept 2013 och blev gravida direkt. MA i november, ungefär v8+3. Tablettbehandling. Blödde 3v och en dag, ringde in och sa hjälp mig. Blev skrapad 9.12. Blödde till 20.12. Och nu väntar jag på att återigen börja blöda, som om 5 veckor inte vore nog :p

    ***************

    Nimah
    Hej, får jag hänga här med er? Är 31 år, blev gravid första gången i oktober 2010 och fick mf v 6+0. Hade en mens och blev sen gravid men min son som föddes sep 2011. Började försöka på syskon i somras och blev gravid, såg hjärtat i v 8, men fick ma och skrapades i v 10+0 på lucia. Blödde bara några dagar och väntar nu på mensen. Känner mig nästan rädd för att bli gravid igen. Jag vill ju inget hellre men det är så påfrestande att räkna dagarna och bara vänta på mf eller ma. Håller tummarna för er alla!

    ***************

    KeckaW
    Jag heter Rebecka, är 24 år gammal och har en son född i juli 2011. Vi planerade att bli gravida igen i somras och det tog sig på första försöket men på KUB-testet så såg dom att fostret var alldeles för litet och vi fick gå över till gyn och göra ett vul där dom konstaterade att fostret var dött och det blev skrapning samma natt. Jag skrapades 1a oktober och blödde i nästan tre veckor, den 11 nov fick jag en två veckor lång blödning som inte på något vis liknade en mens (kom pyttelite varje dag och ingen mensvärk alls), fick sedan mens igen 16 dec och har absolut ingen aning om när jag har bim, men det återstår väl att se hur det blir med den saken! :p Förmodligen så kommer mensen denna gång också tyvärr, men då kanske jag iaf får en bättre koll på min cykel :)

    *****************

  • Svar på tråden Börjar om igen.
  • agneta77

    Godmorgon på er.
    Vaknade som vanligt (börjar bli en rutin) 05:30 idag, upp och kissa och släppa ut katten, efter det var jag pigg. Låg kvar i sängen ändå, mysigt. :)
    Vi har flyttat fram vårt VUL. Vi hade ju bokat nästa fredag 28.3. Men efter att ha funderat igenom saken noga så kom vi fram till att vi hellre flyttar fram det, så nu har vi tid tisdag 8.4. istället. Seeegt att vänta, men orsaken till att vi flyttar fram är att vi vill berätta för föräldrarna på påsk (nångång 19.-21.4.) Tiden mellan 8.4. och 19.4. är inte lång, och det känns därför tryggare, man vågar hoppas att om liten levde på VUL 8.4. (v9+2) så borde den ju få leva ännu 19.4. också. Om vi istället hade gått nu 28.3. (v7+5)... vem vet vad som hade hänt efter det? Förra gången kom ju MA i v8+1 eller 8+2. Därför. Idag är det v6+4. :)

    Min lillebror och hans flickvän väntar också barn, också deras första! Vi fick höra detta förra helgen när vi var hos mina föräldrar! Dom har beräknat 1.11. !! Vi har ju beräknat ca 8.11. enligt egna beräkningar. Gissa om vi hade svårt att hålla masken när dom berättade?! :D

    I tisdags och igår har jag haft lite ont i magen, mest på ena sidan. Det började efter sex, eller några timmar efter. Senare på kvällen fick jag också lös mage. Igår hade jag endel mystiska seega flytningar på jobbet, och det kändes som att det RANN några gånger och jag hann tro att det var blod. Denna ständiga oro. Men nu idag känns allt bra igen. Oron är förstås kvar, men mycket lugnare än igår. Jag kan inte tillräckligt många gånger säga detta - jag trodde aldrig aldrig att jag skulle ha såhär svårt att vara efter mitt MA. Aldrig.

    Nimah vad ska jag säga. :( Jag kan inte ens tänka mig vilka känslor du har att slåss emot. :( :( Blir riktigt ledsen av att läsa. Du är i mina tankar ska du veta. 12 dagar kvar till ditt VUL. Du skrev att du känner dig svullen, har du andra symptom? Jag har ömma bröst (varierande grad, allt från nästan inget till aaaajj rör mig inte) och illamående några timmar på förmiddagen. Inget annat tycker jag. Eller jo, jag är inte sötsugen. Annars är jag en godisråtta, så jag hoppas att man kan räkna icke-sötsuget som ett symptom. Måtte nu resten av denna månad gå i någotsånär snabb takt, och att du sen får en riktigt stor och glad överraskning på första april. HOPPAS.

  • Nimah

    Vad roligt Agneta, att din bror ska ha barn samtidigt! Förstår att det var svårt att inget säga. Låter smart att vänta med vul över er "kritiska gräns". Är den där i v 10 är ju sannolikheten väldigt stor att allt går bra!

    Jag tycker mina symtom har avtagit. Idag ömmar inte brösten alls. Jag har funderat på att åka till akuten eller boka privat. Men jag vet inte. Har inte tid att sitta flera timmar på akuten. Ett privat kostar 600, vet inte om det är värt det bara för besked en vecka innan. Sen har jag massor på jobbet nu. Den 1 april och resten av den veckan har jag streckat i kalendern för jag räknar med att jag är borta då. Får jag besked nu måste jag avboka så mycket. Kanske låter fånigt att tänka på sådana saker, men det man kan ha kontroll över känns bra att kontrollera.

  • agneta77

    God kväll på er!
    Ja det var jättesvårt Nimah att hålla masken!! Hoppas ingen misstänkte nåt. Fast det tror jag inte. :) Jo jag är nog ändå glad att vi flyttade fram vårt vul, även om det innebär 11 dagars extra väntande.

    Gällande symptom (7+0 idag) - håhhååjajjaaa illamående! Betydligt värre än i höstas, och redan då var det tillräckligt. Det handlar inte om något morgonillamående heller, det är jämnt utspritt över hela dagen. Jag får i stort sett bort det när jag äter. Sen går det 1 timme, 2. Sen börjar det på igen, före jag ens blivit hungrig. Jag har svårt att fungera när jag mår dåligt, blir grinig och tycker synd om mig själv och tycker synd om sambon/arbetskompisarna som ska lyssna på mig, så det enda då är att äta. Och då börjar jag må dåligt psykiskt, eftersom jag inte direkt är nån smalis från förr... Andra symptom utöver detta har jag inte direkt. Brösten ömmar ibland, men inte så farligt. Man kan röra dom iallafall. Sen märker jag om jag ska knyta skorna eller dylikt att det är som om nåt är "i vägen" (även om min mage inte var liten från förr, så är nog där nåt extra nu). =)
    Men detta illamående börjar oroa mig lite. I värsta fall lär det ju sluta med sjukskrivning från jobbet, men jag skulle inte vilja det. Eftersom jag jobbar i kundbetjäning (på apotek) så blir det fort jobbigt. :/ Vad gäller medicin mot illamående njaaaah.. gillar inte tanken, även fast det är "100%" säkert att det inte är skadligt för barnet, jag gillar ändå inte tanken. B6-vitamin däremot, det tänker jag försöka. Jag har beställt från nätet i flytande form (finns ej på apotek här och hittade ej heller i hälsokostbutikerna). Jag har läst mycket positivt om detta, så nu är det upp till bevis. Borde komma i veckan.

    Hur är det med symptomen Nimah, har dom avtagit mer? 9 dagar kvar till vul. Så ledsamt att se att du redan förberett dig genom att strecka i kalendern. :( Fan. Men jag tycker du gör rätt ändå som gör såhär, och tänker såhär. Hellre det, och bli underbart överraskad ifall du får positivt besked på vul.

    Hur går det för er andra i tråden? {#emotions_dlg.flower}

  • joemal

    Jag har åkt på en dunderförkylning, vilket gör att jag inte kunnat tempa. Tog det som ett tecken, så denna månaden ska jag inte ha koll på ägglossning mer än vad jag kan räkna fram på ett ungefär. Känns både jobbigt och skönt att släppa kontrollen lite. Längtar ju efter att bli gravid, men försöker fokusera på allt vi kan göra nu just för att vi inte har barn eller att jag är gravid.

    Nimah, låter klokt att avvakta trots allt. Kanske lite lättare när man själv kan bestämma hur livet runt om ser ut när man får nästa besked. Hoppas ju såklart att det är positivt, men då vet du att du har tid att återhämta dig om det inte är det.

    Agneta77, usch för illamående men skönt med symptom. Hoppas det inte blir så illa att du måste sjukskrivas.

  • Nimah

    Hur mår ni tjejer? På tisdag får jag min dom. Symptomen har ökat den här veckan. Har mått lite illa nästan hela tiden och blir inte så sugen på mat. Det betyder ingenting, för det är ju inte alltid kroppen fattar att fostret dött. Blir så svårt att låtsas som ingenting bara när man känner hela tiden. Nu har jag börjat hoppas att den lever trots att jag bestämt mig för att låta bli det eftersom besvikelsen blir värre då. Sedan november förra året har jag varit gravid 20 veckor. Det är en halv graviditet. Gud vad glad jag blir om där finns nåt på tisdag. Hatar de här första månaderna. Idag ska vi till Skansen, det borde få tankarna på annat håll iaf! Kram på er!

  • Jomila

    Hej på er! Nu var det alldeles för längesen som jag kikade in och sa hej...

    Har skummat igenom ett par sidor tillbaka...så tråkigt att du inte fått komma in tidigare Nimah. Förstår verkligen din frustration och oro! Inte många dagar kvar nu och jag ska tänka på dig på tisdag :).

    Agneta, din graviditet verkar ju flyta på som den ska med illamående och allt. Kul att din bror kommer få samtidigt :).

    Själv har jag haft en avslappnad månad. Försökt att inte tänka på så mycket bebis. Fram till i förrgår var jag helt säker på att det inte tagit sig den här månaden ändå. Igår var jag helt säker på ATT det tagit sig (mensen tre dagar sen och diffust illamående) men i morse testade jag minus med digitalt :(. Känns som den där jävla displayen bara ville gnugga in det lite extra...INTE GRAVID. För säkerhets skull tar vi det på finska också EI RAASKAANA (!!!)

    Ok. Jag fattar.

    Så himla ledsamt bara. Från att ha varit inställd på negativt till att vända över dan och bli bombis på att det tagit sig. Inställd på att få bebis i december och slippa julstressen på jobbet. Få vara hemma och gosa bara. Konstigt hur kroppen och hjärnan fungerar.

    Har dock varit otroligt skönt att helt släppa tankarna på bebisverkstad och fortsätta fokusera på att må bra i kropp och själ så det kommer jag fortsätta med. Det är därför jag inte har varit så aktiv här inne heller...

    Hoppas nu alla mår ok. Skönt att ha den här tråden så man får skriva av sig lite :)

    Kraaaaam

  • agneta77

    Hej!

    Dags för ett litet inlägg här igen. Håller med dig Jomila, skönt att ha denna tråd att gå in i och ventilera lite ibland. Jag tycker också om känslan vi har här, man skriver i den takt man själv känner för, och svarar på inlägg på samma sätt. Ingen press. :)
    Vi är idag i v8+0, nionde veckan! Det går snabbt men ändå sååååhåå långsamt.. :) 8.4. har vi ju vul, nio dagar kvar. Jag har ju börjat ta b6-vitamin mot illamåendet, och det har hjälpt mig ordentligt. Jag har ännu illamående mellan varven, men väldigt sällan blir det "ohanterligt", utan det håller sig i bakgrunden och puttrar på. Medveten om det hela tiden men det går bra att stå ut med.. :) Jag har hittills tagit ungefär 50mg på morgonen och runt 25mg på kvällen.

    Det närmar sig för dig nu Nimah. Jag håller tummarna! Har du tid direkt från morgonen?

    Blää Jomila för att kroppen "luras"! :[ Jag trodde också i januari att jag var gravid, kommer ihåg att jag också hade illamående några dagar före mensen kom då.

    Augusti82, var ligger du i cykeln månne, börjar det vara äl kanske? :) Och samma sak för dig joemal?

    Nu har nog våren kommit för att stanna tror jag. Hela helgen har vi haft sol från morgon till kväll. Så skönt. Nu håller sambon på med kvällsmat. Idag blir det potatismos och knackkorv (heter det så i sverige.. jao det gör det väl)? :) Smörgåsar har varit ett ganska säkert kort på sistone men inte nu mer, brödet är för torrt och kompakt och växer i munnen blä. Yoghurt funkar vissa dagar. Soppor avskyr jag huuuu. Vi får lägga en hel del tid på att fundera ut vad som möjligtvis skulle kunna passa fröken i matväg.. ;) Apelsinjuice går alltid! Och ägg. Corn flakes. Mjölk. Nog finns det allt en del än som funkar. =)

    Ha ett skönt avslut på helgen allihopa!

  • Nimah

    Det var som jag trodde. Den dog i v 7+4. Skulle gått in i v 11 idag. Så fruktansvärt grymt att den stannar kvar så länge varje gång. Hade varit så oerhört mycket enklare att få mf i v 6 än vänta så här länge hela tiden. Jag orkar inte gå igenom det här igen. Att må skit i flera månader till ingen nytta. Att bara vilja sova, må illa, vara irriterad och så svullen att någon frågar om man väntar barn minst en gång i veckan. Sedan i oktober har jag varit gravid i 20 veckor, men är inte ett dugg närmre bebis för det. Ska iaf skrapas på fredag.

  • joemal
    Nimah skrev 2014-04-01 11:29:55 följande:
    Det var som jag trodde. Den dog i v 7+4. Skulle gått in i v 11 idag. Så fruktansvärt grymt att den stannar kvar så länge varje gång. Hade varit så oerhört mycket enklare att få mf i v 6 än vänta så här länge hela tiden. Jag orkar inte gå igenom det här igen. Att må skit i flera månader till ingen nytta. Att bara vilja sova, må illa, vara irriterad och så svullen att någon frågar om man väntar barn minst en gång i veckan. Sedan i oktober har jag varit gravid i 20 veckor, men är inte ett dugg närmre bebis för det. Ska iaf skrapas på fredag.



    Vad tråkigt! Saknar ord, så fruktansvärt att det gick så igen. Styrkekramar till dig!
  • agneta77
    Nimah skrev 2014-04-01 11:29:55 följande:
    Det var som jag trodde. Den dog i v 7+4. Skulle gått in i v 11 idag. Så fruktansvärt grymt att den stannar kvar så länge varje gång. Hade varit så oerhört mycket enklare att få mf i v 6 än vänta så här länge hela tiden. Jag orkar inte gå igenom det här igen. Att må skit i flera månader till ingen nytta. Att bara vilja sova, må illa, vara irriterad och så svullen att någon frågar om man väntar barn minst en gång i veckan. Sedan i oktober har jag varit gravid i 20 veckor, men är inte ett dugg närmre bebis för det. Ska iaf skrapas på fredag.
    Jag är så ledsen för din skull. Du "hade rätt" hela tiden, du misstänkte ju detta. Herregud ändå att det ska behöva vara så svårt jag får nåt fel. :(

    Jag hade en helvetisk dag igår också, jag tänkte försöka skriva om det i ett skilt inlägg.

    Sköt nu om dig så gott du kan kära du. Jag beklagar verkligen. Hjärta Många kramar.
Svar på tråden Börjar om igen.