• Jomila

    Börjar om igen.

    Fick ett tidigt missfall i början av december efter att ha försökt bli gravida sen september 2012. Kändes hemskt, värdelöst, orättvist och fruktansvärt (och en himla massa andra känslor blandat i en enda röra). Det känns fortfarande tungt och sorgligt men vi har kommit igenom och vill såklart bli gravida igen så snart kroppen är redo. Så nu väntar vi in första tant röd och börjar om från början med att räkna dagar mellan senaste mensen, ÄL och BIM. Finns det någon mer därute som är där vi är i bebisverkstaden? Då kan vi ju hänga här tillsammans och heja fram varandra till ett nytt plus på stickan :). Välkomna!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-01-17 20:35
    Lägger in vår lilla vi-som-är-med-i-tråden-lista här TS. Om någon mer vill läggas till så är det bara att hojta!

    joemal
    Haha, även jag har svårt att hålla isär våra inlägg och vem ni skriver till ibland, mycket förvirrande lika namn vi har valt

    Min historia... Jag är snart 29, vi har försökt skaffa barn i 1,5 år. Det tog ett år innan jag blev gravid första gången, det slutade i missfall i vecka 12 och jag skrapades. På tredje försöket efter det blev jag gravid igen, det slutade i ma i vecka 8, fostret hade dött i vecka 6+2. Den gången fick jag tabletter.

    Jag har haft en mens sen sista missfallet och räknar nu ner till nästa bim den 17/1. Största funderingen och rädslan just nu är; hur lång tid tar det till nästa gång?

    ***************

    Jomila
    Haha, jag håller med både dig och joemal...lika nicks så här kommer min story;

    Jag är 28, sambon 30...slutade skydda oss i oktober 2012 och fick första pluset november 2013. Slutade i missfall v 6+3. På dagen en månad (3 januari) efter mf kom tant röd. Så trots ett kämpigt år med rädsla för att inte kunna bli gravid, sen bli det, och så förlora det...så känns det ändå som man har kommit igenom starkare på andra sidan. Och jag är så tacksam över att det inte blev ma eller utomkveds, att det blev ett tidigt mf och att mensen kom igång snabbt. Och att nu VET vi att vi faktiskt KAN bli gravida. Enorm lättnad!

    ***************

    agneta77
    Tusen tack :) Jag "stoppar in er" i samma inlägg, så kan man lätt gå tillbaks och kika ifall minnet åter skulle svika. ;)
    Min historia: Jag är 36 och sambon är 27. Första barnet. Vi började försöka i sept 2013 och blev gravida direkt. MA i november, ungefär v8+3. Tablettbehandling. Blödde 3v och en dag, ringde in och sa hjälp mig. Blev skrapad 9.12. Blödde till 20.12. Och nu väntar jag på att återigen börja blöda, som om 5 veckor inte vore nog :p

    ***************

    Nimah
    Hej, får jag hänga här med er? Är 31 år, blev gravid första gången i oktober 2010 och fick mf v 6+0. Hade en mens och blev sen gravid men min son som föddes sep 2011. Började försöka på syskon i somras och blev gravid, såg hjärtat i v 8, men fick ma och skrapades i v 10+0 på lucia. Blödde bara några dagar och väntar nu på mensen. Känner mig nästan rädd för att bli gravid igen. Jag vill ju inget hellre men det är så påfrestande att räkna dagarna och bara vänta på mf eller ma. Håller tummarna för er alla!

    ***************

    KeckaW
    Jag heter Rebecka, är 24 år gammal och har en son född i juli 2011. Vi planerade att bli gravida igen i somras och det tog sig på första försöket men på KUB-testet så såg dom att fostret var alldeles för litet och vi fick gå över till gyn och göra ett vul där dom konstaterade att fostret var dött och det blev skrapning samma natt. Jag skrapades 1a oktober och blödde i nästan tre veckor, den 11 nov fick jag en två veckor lång blödning som inte på något vis liknade en mens (kom pyttelite varje dag och ingen mensvärk alls), fick sedan mens igen 16 dec och har absolut ingen aning om när jag har bim, men det återstår väl att se hur det blir med den saken! :p Förmodligen så kommer mensen denna gång också tyvärr, men då kanske jag iaf får en bättre koll på min cykel :)

    *****************

  • Svar på tråden Börjar om igen.
  • agneta77

    Hej. Jag vet inte var jag ska börja eller hur jag ska skriva eller nåt, så jag bara vräker det ur mig så ser vi om man förstår vad jag menar.

    I måndags morse fick jag lite lite lite brunt/rött på pappret. Ytterst lite. Lite smått ont i magen. Jag skulle haft mens nu, så vi tänkte att kanske beror det på det. Under dagen kom inget. Måndag kväll igen liiiite. Tisdag morgon inget. Igår tisdag kl 17 på jobbet kände jag hur det rann och blev varmt, var mitt i en kund. Gick på wc och såg blod blod blod, det bara rann ur mig. En klump stor som ja jag vet inte, stor som ett 2-euros mynt. Kanske 2-3 cm. Sa åt chefen att nu får jag missfall. Vi måste sitta och vänta på att få remiss till gyn i 2 timmar... efter detta VUL, och när läkaren (som bara kunde finska) sa att "kyllä täällä on elävä sikiö, kaikki kunnossa" (nog finns här ett levande foster, allt är i ordning) så bara tjöt jag av gråt där jag låg i gyn-stolen, nu vet jag vad det betyder när man säger att tårarna sprutar för det gjorde dom. Vi var då 99% säker på missfall min sambo och jag. Hon sjukskrev mig resten av vecka med order om strikt vila.
    Åh det finns så många faktorer runt om detta som gör det ännu värre, men jag orkar inte dra upp det nu. Jag har haft 2 helvetiska veckor.
    Jag vet inte nu. Herregud. Nu borde man försöka att inte oroa sig. Men lycka till då. :/
    Men vi fick se vår lilla igår och hjärtat som slog. Så långt kom vi inte förra gången. Vi har ju själva räknat att vi var i 8+2 igår, och läkaren fick fram att vi var i .. 8+2. Jag är så lycklig och orolig och jag vet inte vart jag ska göra av mig själv nu. Detta får inte gå fel, snälla nån hjälp. Känslo-orkan. Snälla håll tummarna.

    En annan sak.. ifall detta inte leder till missfall, så kan jag upplysa om att man kan blöda MYCKET och fostret ändå lever. Helt otroligt.

  • Nimah

    Vad läskigt Agneta. Men vilken himla tur att pyret mår bra ändå! Hoppas det fortsätter så :)

  • Jomila

    Åh, Nimah...jag är så ledsen för din skull! Vet inte riktigt vad jag ska skriva men skickar världens största kram till dig! Vet du om ni kommer få någon utredning nu eller vad händer? Kanske vill du bara smälta och sörja ett tag först? Som sagt, stor kram!

    Agneta, usch så hemskt men oj vilken lycka att få veta att liten lever :)...har en vän som gick igenom liknande fast i v 13 där de också var helt säkra på missfall (MYCKET blod!!!!) men där det sen visade sig att det skulle varit tvillingar och missfall på bara ett av fostren. Kanske var det samma för dig?

    Själv fick jag mensjäveln igår. Sex dagar sen. Har aldrig hänt förut, förutom när jag varit gravid. Testade negativt i lördags och på morgonen igår så kan inte vara missfall heller.

    Fortsätter väl fokusera på att bli smal, haha. Ligger på minus fem kilo nu och har börjat träna ordentligt igen. Skönt!

    Vi ska boka en icke-gravidvänlig vår och sommar med aktiviteter som inte lämpar sug för gravida eller barn. Kanske kroppen tänker tvärtom och då ser till att vi blir gravida...om vi liksom inte "får"...

    Kom med förslag på aktiviteter vetja! (Vi ska åka massa mc, det kan man inte göra med tjock mage.) fler tips?

    Kram till er!

  • Nimah

    Nu är operationen klar för den här gången. Sonen blev magsjuk igår så mannen fick stanna hemma med honom idag. Inte jättekul att åka själv men det gick ganska bra ändå. Man blir ju lite groggy när man sövs. Nu funderar vi på att ta paus över sommaren. Jag vill kunna dricka lite vin och inte bara gå runt och må dåligt hela tiden. Blir ju så svullen om magen direkt med och det är ju ännu jobbigare på sommaren. Paus juni ut iaf tror jag. Sen får vi se. Fortsätter följa er här dock!

  • joemal

    Hej allihop!

    Jag har bim imorgon eller senast på tisdag tror jag, så nu har jag pms-humör och tycker det är väldigt skönt med helg så att det bara är min stackars make som behöver stå ut med mig, hehe. Jag har försökt koppla bort äl, bim och symptom denna månaden med väldigt varierande resultat Obestämd Vissa dagar har det gått jättebra, men andra har det varit väldigt svårt. Just detta att inte veta säkert när jag hade äl och därför veta när jag verkligen har passerat bim! Att jag inte kan analysera olika saker kroppen har för sig har varit enormt skönt däremot. Så jag ska försöka fortsätta att minska kontrollen. 

    Håller med er om att det är skönt med denna tråden, att kunna skriva lite då och då. 

    Jomila: Usch vad jobbigt när kroppen luras sådär, tankarna svävar ju fort iväg och så blir man istället extra besviken sen Rynkar på näsan Att åka mycket MC låter som en väldigt bra vår-sommar-plan! Sen är det ju en del mat och alkohol som inte är så gravid-vänligt. Och kaffe! Det är bara att packa fikakorgen med ost, salami och kaffe och ge er ut i solen med motorcykeln Flört Långa promenader orkar man inte med barn och mage heller.

    Agneta77: Vilken skrämmande händelse! Åh så underbart med ett lyckligt slut! Håller tummarna att allt ska fortsätta att gå bra {#emotions_dlg.flower}

    Nimah: Hoppas att du mår bättre och att kroppen din återhämtar sig så att du få njuta av våren och sommaren som du önskar {#emotions_dlg.flower}

  • KeckaW

    Hej allihopa! Nu var det länge sedan jag var inne, har försökt koppla bort allt som har med detta och göra och då hållt mig borta från FL :p 

    Stort grattis till Er som fått plus! Och vilken hemsk upplevlse du verkar ha varit med om Agneta77 skönt att det gick bra!!
    Och så håller jag tummarna för er som inte fått ert efterlängtade plus än, plötsligt händer det! 
    Och till er om fått plus och inte fått behålla skänker jag en extra tanke till! 

    I torsdags skulle vi ha haft BF enl uträkningar i förra graviditeten, Tycker att tiden gått rätt fort ändå. 
    Min kropp har bråkat redigt med mig så jag har varit till läkaren för att kolla upp så jag haft äl överhuvudtaget, Vilket jag faktiskt hade, men denna månad har det varit extra märkligt. Hade äl 12 mars, sedan mens 26 mars, mensen var konstig och har egentligen inte slutat helt, vissa dagar kommer det inget alls och vissa dagar kommer det en liten skvätt, inte mycket alls utan det räcker med trosskydd, hade ingen mensvärk alls under mensen men nu i "efterblödningarna" så har jag haft mensvärk till och från. Så idag gjorde jag ett test som visade positivt, dock så tycker jag inte att det är så starkt som det borde vara, då jag enligt mina uträkningar borde vara i vecka 7 (6+3) idag. Tror ni jag behöver oroa mig för mf/ma? Är så himla orolig, trodde aldrig att jag skulle bli såhär nojjig men tydligen. Och så har jag ju som sagt haft dessa blödningar plus något som liknade en mens när jag skulle ha mensen, är det dumt att hoppas på för mycket? Jag ska ta ett test med morgonurinen imorgon tänkte jag för att se så det blir plus då med, är det det tänkte jag köpa ett digitalt test med veckoindikator och om det fortfarande är ett plus så får jag ringa gyn och be att få det bekräftat och se om det lever där inne. Jag ska försöka slänga upp en bild på testet från mobilen om jag går in via webbläsaren. 
    Är det någon av er som haft liknande? 

  • joemal

    KeckaW, vad roligt att se dig här igen! Vi behöver alla ta en paus ibland

    Det är ju svårt att säga något utifrån styrkan på ett test, men om du tror att du är i vecka 7 så borde det vara starkare...kanske... Ring du BM, troligen enda sättet att få veta säkert. Det finns ju de som plussar sent, så får hålla tummarna lite extra. Man hoppas ju på det bästa tills motsatsen är bevisad

    Jag fick min mens igår, så det blev inget denna gång heller. Nu hoppas vi att försök nr 6 är gången då allt går bra

  • KeckaW
    joemal skrev 2014-04-14 21:21:16 följande:
    KeckaW, vad roligt att se dig här igen! Vi behöver alla ta en paus ibland

    Det är ju svårt att säga något utifrån styrkan på ett test, men om du tror att du är i vecka 7 så borde det vara starkare...kanske... Ring du BM, troligen enda sättet att få veta säkert. Det finns ju de som plussar sent, så får hålla tummarna lite extra. Man hoppas ju på det bästa tills motsatsen är bevisad

    Jag fick min mens igår, så det blev inget denna gång heller. Nu hoppas vi att försök nr 6 är gången då allt går bra
    Ja, det var en välbehövlig paus! 
    Ja jag ringde till min gyn idag, fanns inga tider alls förrän i slutet på aug... Bad mig ringa gyn på sjukhuset och dom "bekräftar inte graviditeter" utan jag måste isf ha remiss från min bm, hon var ledig idag men lämnade meddelande och hoppas att hon ringer upp mig! Annars får jag försöka ringa tillbaka! Vågar dock inte hoppas på för mycket....

    Åh, vad trist men jag håller tummarna för att försök nr 6 är er gång! Sjätte gången gillt Glad
Svar på tråden Börjar om igen.