• Anonym (förtvivlad)

    Vi lever under existensminimum

    Tänkte skriva och få er åsikt på det här.

    Jag och min äkta hälft har levt på socbidrag senaste 5 åren. Några månader innan bytte vi till en billigare lägenhet, det är den vi bor i nu. Det är en 4:a på 90kvm. Vi får bostadsbidrag för hela ytan, ca 3200kr i månaden. När vi skrev kontraktet låg hyran på 6080kr, vi bor i ett av dom billigare områdena i staden (ca 100.000 invånare) där vi bor.

    Hyran har höjts successivt varje år till drygt 7100 kr (två större ökningar var för ett par år sedan då obligatorisk badrumsrenovering utfördes samt indragning av fiber i alla lägenheter)

    Vi har haft tre olika handläggare på sockontoret sen vi började få bidrag, om man inte räknar med tillfälliga semestervikarier då. Varken den första eller den andra handläggaren har sagt ett ord om våran hyra så vi har alltid antagit att den varit ok.

    Det var när den nuvarande handläggaren började som hon bestämde att vår hyra var för hög. Hon gav oss 4 månader på oss att hitta en ny lägenhet för max 6000kr (alltså mindre än vad den nuvarande kostade från början för drygt 5 år sedan). Det blev alltså ungefär 1 månad för oss att hitta en ny lägenhet och skriva kontrakt då det är 3 månaders uppsägningstid på den vi bor i nu.

    Vi kontaktade genast det kommunala bostadsbolaget som är det vi hyr från nu, men dom ska tvärt nej. Detta pga en hyresskuld vi drog på oss för ca 2 år sedan då vi fick avslag på en ansökan pga att min make sökt 3 jobb för lite (minimum 15 jobb ska sökas och emailbekräftelse från företagen ska skrivas ut och bifogas ansökan, han hann inte få ihop 15st)
    Vi kan få nytt kontrakt av bostadsbolaget, men då krävs att vi inte fått en ny skuld på 2 år samt att alla skulder hos kronofogden är avbetalda (det kommer inte ske inom dom närmsta 20 åren då vi inte kan betala något alls så länge som vi inte går plus)
    Vi har kollat alla privata hyresbolag, blocket, m.m. Men ingenstans får man hyra om man har betalningsanmärkningar och skulder hos KF.

    Vi överklagade beslutet, men dom gick på handläggarens linje att det visst går att hyra en lägenhet om man har betalningsanmärkningar och skulder. Vi fick med oss en bunt med papper på privata hyresvärdar, vi har ringt varenda en och hälften på den listan sa nej direkt och hälften var bostadsrätter eller studentlägenheter.

    Sen juli förra året får vi bara 6000kr från socialen för hyran, vi får alltså drygt 1100kr i månaden under existensminimum, vi går på knäna och det håller inte längre! Vi kollar efter lägenhet dagligen, vi har hört med alla bekanta, men ingen vi vet kan hjälpa oss hitta en lägenhet heller. Vi gör alltså ALLT vi kan, men socialen tycker vi får skylla oss själva? HUR ska vi göra då?? Vad är det vi gör fel?

  • Svar på tråden Vi lever under existensminimum
  • Anonym (förtvivlad)

    Så länge vi betalar hyran så får vi ju bo kvar. Men dom 1100kr som vi går minus tas varje månad från annat, jag har tex inte mer än två hela ombyten kläder kvar. Lagar varje vecka kläder om och om igen. Limmade ihop och målade skor som min man haft i flera år inför en arbetsintervju härom veckan.

    Man undrar ju vad det är för människor som bestämmer dom nya riktlinjerna?

    Varför förstår inte folk att när man försämrar eller helt tar bort rätten till a-kassa, sjukersättning, m.m så hamnar alla dessa till slut på socialbidrag. Om man år efter år lever med hoten från soc sida så var man inte sjuk från början så blir man. Varje månad riskerar man att få avslag, man har aldrig rätt till ledighet, måste alltid vara tillgänglig att jobba eller skaffa nya intyg. Min man har i 6 månader tvingats praktisera helt gratis utan möjlighet till anställning inom det yrket han jobbat flera år som timvikarie. 8,5 timme mån-fre. Vilket också påverkar våra barn, långa dagar på fritids utan sommarlov, till vilken nytta? Bara för att det måste ställas dom hårdaste kraven som går hela tiden. Det är ledsamt.

  • Anonym (hm 2)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2014-01-11 10:02:58 följande:
    Så länge vi betalar hyran så får vi ju bo kvar. Men dom 1100kr som vi går minus tas varje månad från annat, jag har tex inte mer än två hela ombyten kläder kvar. Lagar varje vecka kläder om och om igen. Limmade ihop och målade skor som min man haft i flera år inför en arbetsintervju härom veckan.

    Man undrar ju vad det är för människor som bestämmer dom nya riktlinjerna?
    Varför förstår inte folk att när man försämrar eller helt tar bort rätten till a-kassa, sjukersättning, m.m så hamnar alla dessa till slut på socialbidrag. Om man år efter år lever med hoten från soc sida så var man inte sjuk från början så blir man. Varje månad riskerar man att få avslag, man har aldrig rätt till ledighet, måste alltid vara tillgänglig att jobba eller skaffa nya intyg. Min man har i 6 månader tvingats praktisera helt gratis utan möjlighet till anställning inom det yrket han jobbat flera år som timvikarie. 8,5 timme mån-fre. Vilket också påverkar våra barn, långa dagar på fritids utan sommarlov, till vilken nytta? Bara för att det måste ställas dom hårdaste kraven som går hela tiden. Det är ledsamt.
    Moderaterna :(

    de är de som bestämmer

    De vill att alla ska arbeta även vi som är sjuka,
  • Anonym (hm 2)

    Om man praktiserar så kan man ju få ersättning från F-kassan?

    Jag ska kanske börja på RESA och då ska f-kassan ge mig lite och sen resten socialen så jag inte hamnar på gatan sa socialen till mig

    sen fas 3 jobb? har din man inte rätt till det om han varit från arbete så länge enligt AF?

  • Anonym (under norm)
    Anonym (förtvivlad) skrev 2014-01-11 10:02:58 följande:
    Så länge vi betalar hyran så får vi ju bo kvar. Men dom 1100kr som vi går minus tas varje månad från annat, jag har tex inte mer än två hela ombyten kläder kvar. Lagar varje vecka kläder om och om igen. Limmade ihop och målade skor som min man haft i flera år inför en arbetsintervju härom veckan.

    Man undrar ju vad det är för människor som bestämmer dom nya riktlinjerna?
    Varför förstår inte folk att när man försämrar eller helt tar bort rätten till a-kassa, sjukersättning, m.m så hamnar alla dessa till slut på socialbidrag. Om man år efter år lever med hoten från soc sida så var man inte sjuk från början så blir man. Varje månad riskerar man att få avslag, man har aldrig rätt till ledighet, måste alltid vara tillgänglig att jobba eller skaffa nya intyg. Min man har i 6 månader tvingats praktisera helt gratis utan möjlighet till anställning inom det yrket han jobbat flera år som timvikarie. 8,5 timme mån-fre. Vilket också påverkar våra barn, långa dagar på fritids utan sommarlov, till vilken nytta? Bara för att det måste ställas dom hårdaste kraven som går hela tiden. Det är ledsamt.
    Varför har ni inte köpt kläder under de 4 år ni inte låg 1100 under norm? 

    Vi har legat frivilligt 2000 kr under norm i 1.5 år bara för att slippa soc. Två vuxa och två barn. Visst det är inte en rolig situation, men vi går runt och alla har kläder och skor. Inte dyraste men man kan hitta mycket på loppisar och reafynd. 

    Socialbidraget är inte det minsta man kan leva på. Man kan leva på mindre om man man måste. 
  • Anonym (hm 2)
    Anonym (nejnejnej) skrev 2014-01-11 12:19:01 följande:
    nu menar jag er andra i tråden också som lever på soc. helt sjukt. det är skitlätt å få jobb (kanske inte alltid de rolgiaste jobben) men ni få ju ta något 
    usch!!
    Nej här det svårt att få jobb, till och med högutbildade sitter på AF här i den kommunen där jag bor
  • Lady Paraplyh
    Anonym (me2) skrev 2014-01-10 00:28:15 följande:
    Vad ska man göra då när man mår dåligt emellanåt? Haft soc i nästan 10 år och inte fått någon hjälp..



    Man får ta sig i kragen och jobba i alla fall eller söka aktivitetsersättning/stadigvarande sjukersättning (dvs bli sjukpensionär)
  • Anonym (under norm)
    Anonym (me2) skrev 2014-01-10 00:28:15 följande:



    Vad ska man göra då när man mår dåligt emellanåt? Haft soc i nästan 10 år och inte fått någon hjälp..
    Man slutar se sig själv som offer och tar tag i sitt liv. 
  • Anonym (empati)
    Anonym (under norm) skrev 2014-01-11 12:31:52 följande:
    Man slutar se sig själv som offer och tar tag i sitt liv. 
    Lätt att säga när man själv glider på en räkmacka i livet. Rösta bort moderatpacket till hösten, så vi får tillbaka lite empati och solidaritet i samhället.

    Ni vet ingenting om TS bakgrund och jag förstår om TS inte vill berätta allt pga risk för identifikation.

    Jag gick själv på soss en kort tid i mitt liv, strax efter högre studier då jag varken fick jobb eller hade a-kassa. Har aldrig känt mig så kränkt, förödmjukad och "låg" i hela mitt liv. Är man inte under isen redan, lär man bli det när soss får klorna i en. Jag sökte en jäkla massa jobb, ändå kränktes jag av soss.

    Till slut fick jag napp och ett bra jobb. Har aldrig gått på soss sedan dess - men sparkar inte på dom som gör det!! Vi som gick på soss då skickades på meningslösa aktiviteter, som bara gick ut på att få oss att känna oss värdelösa som människor. Trots att flera av oss hade akademisk utbildning med höga betyg.

    Fy f-n för empatistörda människor, det säger jag bara. Ni kan SJÄLV RÅKA ILLA UT. Tänk på det, då ska andra spotta på er om hur "lata" ni är osv.
  • Anonym (hm 2)
    Lady Paraplyh skrev 2014-01-11 12:26:56 följande:


    Man får ta sig i kragen och jobba i alla fall eller söka aktivitetsersättning/stadigvarande sjukersättning (dvs bli sjukpensionär)
    Sjukersättning är jätte svårt att få

    Min vän fick gå till privat läkare och det kostade skjortan och hon har en nerologisk sjukdom och har hemtjänst med mera men F-kassan trodde inte på henne, så det blev många turer

    Men man kan ju aktivitstöd men hur man gör vet jag inte

    TS??

    är du sjukskriven?
  • Anonym (under norm)
    Anonym (empati) skrev 2014-01-11 12:42:49 följande:
    Lätt att säga när man själv glider på en räkmacka i livet. Rösta bort moderatpacket till hösten, så vi får tillbaka lite empati och solidaritet i samhället.

    Ni vet ingenting om TS bakgrund och jag förstår om TS inte vill berätta allt pga risk för identifikation.

    Jag gick själv på soss en kort tid i mitt liv, strax efter högre studier då jag varken fick jobb eller hade a-kassa. Har aldrig känt mig så kränkt, förödmjukad och "låg" i hela mitt liv. Är man inte under isen redan, lär man bli det när soss får klorna i en. Jag sökte en jäkla massa jobb, ändå kränktes jag av soss.

    Till slut fick jag napp och ett bra jobb. Har aldrig gått på soss sedan dess - men sparkar inte på dom som gör det!! Vi som gick på soss då skickades på meningslösa aktiviteter, som bara gick ut på att få oss att känna oss värdelösa som människor. Trots att flera av oss hade akademisk utbildning med höga betyg.

    Fy f-n för empatistörda människor, det säger jag bara. Ni kan SJÄLV RÅKA ILLA UT. Tänk på det, då ska andra spotta på er om hur "lata" ni är osv.
    Missade att vi levde på 2000 under norm och har gjort det i två år?
Svar på tråden Vi lever under existensminimum