En tråd för oss som har BF i Oktober 2014. Här kan vi samlas och prata om allt möjligt. Plussade idag 20 januari och har enligt FL graviduträknare BF 2 oktober. Bor i Skåne och har en dotter som föddes 29 september 2011.
Jag är 10+5 idag. Lillen lever och verkar må bra. Finns inga spår av blödning i öi midern utan är nog tappen som blödigt. Fick restriktioner vad det gäller bära tunga saker, böja mig ner (klämmer tydligen livmodertappen i bäckenet) och sex.
Nja, tror inte det. Utan när man är gravid tar ju allt lute med plats och blir hårdare så då blir det ju mycket mer känsligt. Längre fram i grav, typ efter v 20 så är livmodern så högt upp att då är risken mindre att klämma den igen.
Härligt att höra att det gick bra för dig cynric! Blev tvungen att gå hem från jobbet idag med världens förkylning... Misstänker att det är väldigt tätt i bihålorna och det rasslar fint i lungorna när jag hostar. Ligger nerbäddad i sängen och tycker lite synd om mig själv.
Nästa vecka ska jag få göra ultraljud Ska gå på specialistmödravård var 4e vecka nu i början. . Ska träffa diabetesläkare och förlossningsläkare också nästa vecka.. spännande!
Har någon här tips på bra bok till den blivande pappan?
Min sambo är väldigt engagerad och lycklig över att vi är gravida. Men då det är första barnet för oss båda så hade han kanske behövt lite tips och hjälp.
Det är ju hur roligt som helst att ens partner vill vara så involverad men för tillfället hatar jag honom 
Är mycket väl medveten om alla hormoner som hoppar runt i kroppen. Han vill ju väl det förstår jag men jag tycker mest att han är jobbig. Själv är jag hyfsat insatt i det här med graviditet men han är det inte.
Han behöver läsa eller höra från någon annan än mig vad som krävs och kanske förväntas av honom och vad han kan förvänta sig av allt detta.
Så någon bra faktabok om vad som faktiskt händer och även lite bra råd till blivande pappan (bland annat hur han ska tackla hormonmonstret som jag blivit).
För jag antar det inte bara är jag som tar ut det mesta på min partner??
Är mycket väl medveten om alla hormoner som hoppar runt i kroppen. Han vill ju väl det förstår jag men jag tycker mest att han är jobbig. Själv är jag hyfsat insatt i det här med graviditet men han är det inte.
Singoalla78: Hahahaha åh vad härligt att det inte bara är jag!!!
Blir arg för allt och inget. Ibland kan jag börja skratta när jag inser att det verkligen är en struntsak som jag blir så irriterad för. Försökt förklara att han bör lära sig att veta vad jag tänker....
Även om det är en struntsak så är känslan inom mig på riktigt.. vet inte riktigt hur man ska förklara det :P
Tycker lite synd om stackarn faktiskt.. han har fått ta mååååånga smällar senaste veckorna..