Hey Jude!

Himmel och pannkaka för det i egypten

Jag minns min mormors sex syskon som dödades i gettot i Lodz, hennes och morfars två barn på 4 och 7 år som fördes i väg och dödades delvis framför hennes ögon i Auschwitz. Jag minns de jag inte känner men som min mormor tvingades bevittna dödas i lägren, den gravida kvinnan i deras barack som jag inte ens vill skriva vad soldaterna gjorde med. Jag minns de grymheter min morfar såg och som sedan gjorde att han innan han dog här i Sverige med Alzheimers trodde att han var tillbaka i lägret, vilket medförde att han slutade sina dagar i ett (vad han upplevde) koncentrationsläger än en gång.

Vissa saker är oerhört svåra att förstå och jag kan bara inte. Kommer aldrig att glömma, aldrig att förlåta.

..och jag minns min mormors syskon, föräldrar, kusiner och övrig släkt som dog i gettot i Lodz samt i Auschwitz.

En liten solstråle är samtidigt att de var 4 syskon av 7 som klarade sej varav 3 lever än idag Som en liten parantes bara.

fajga: Min makes mormor var gravid när hon kom till Auschwitz. Hon ställdes först i "att döda"-kön, men Mengele tvingade henne att föda barnet för att ta det ifrån henne.. De kom också från Lodz..

usch vad hemskt
*kramar om alla som mist anhöriga*

Kommer heller aldrig någonsin glömma eller förlåta och fastän jag faktiskt har besökt flera av dessa läger kommer jag aldrig kunna förstå.

Chaia och fajga
Det finns inga ord...

tutim
skönt att du försöker muntra upp lite. Jesh tikvah, am Israel chai!

marcink
Har inget svar till dig. konstigt. I judiska kalendern i tryckt form står det iallafall med.

trots att vi antagligen är väldigt olika allihopa har vi minnena gemensamma... minnena som aldrig bleknar.

fajga
Min morfar hade också alzheimers de sista åren och trodde att han var tillbaka i lägret. Han trodde att personalen var Kapos och hävdade att de slog honom.

De flesta av mina släktingar, gamla som unga, som mördades av nazisterna hamnade i dödskön direkt och gasades ihjäl samma dag som de anlände. Av de få som istället blev utvalda till arbete hamnade en i 'sonderkomando' och hans uppgift blev att bända ut ihjälgasade kroppar ur gaskamrarna med kofot innan han efter ett tag sedan själv gasades ihjäl.
Min mormor var bara 14 år när Förintelsen började. Hon hör till de som faktiskt hamnade i Auschwitz, men som togs därifrån för att skickas på straffarbete vid någon vapenfabrik. Hon kom till Sverige med de vita bussarna och har fram till idag fortfarande svårt att möta stora schäferhundar pga hennes upplevelser för 60 år sedan.

elims

din mormors historia är nästan helt identisk min mormors, hon hamnade i Auschwitz men "räddades" och arbetade på en fabrik där hon gjorde såna timers till bomber typ. Hon kom också till Sverige med de vita bussarna.

Alla dessa öden är alldeles för många och för grymma för att man ska kunna ta in det överhuvudtaget.