Anonym (kluven)

Äldre 28 Apr 07:58

273 svar

min styvdotter och min dotter

Min styvdotter vill ha uppmärksamhet och närhet /kärlek av mig, hon tar det och hon får det. Många gånger mer än dottern. Sen vill min dotter ha detsamma av min man, styvdotter pappa, och tillome kallar honom pappa. Det är här råden kommer in, för styvdottern talar då om för min dotter att hon inte får kalla honom det, så min dotter blir jätte ledsen. Vi har pratat med de om det, blandannat att det är alltid vi vuxna som bestämmer vem som kallar oss vad och att dottern måste ha förståelse för att styvdottern kanske är avundsjuk på att inte få sin pappa lika mycket (varannan vecka). Men samtidigt att styvdottern inte styr sin pappa eller dotterns känslor. Nu har det uppdagas igen och dottern blir alltmer respektlös mot min man, pushar bort honom osv. Har fått lite ilska gentemot honom och även mig. Hon ser sin styvpappa som sin pappa, så detta tär på henne. Min man tar det på allvar han har pratat med sin dotter, men han verkar inte vilja se att det återkommer. Mycket i hans frånvaro, hans dotter spelar jätte oskyldig i hans närvaro sen hör och ser jag massor när han inte är hemma, så detta sker ju inte när han eller vi hör. Det är min 6-åring (styvdottern är 8) som allså säger detta i situationer hon känner att hon törs dela det med oss. Skulle vi fråga styvdottern skulle hon neka, men min man säger att vi ska prata med henne. Jag menar jag säger till min dotter hela tiden "du måste dela" och "ha förståelse" osv. Hur går vi nu tillväga för att få slut på detta en gång för alla, och säg inte "skilj er" för vi planerar att vara gifta resten av livet ut.

Anonym (ö)

Äldre 1 May 09:14

#153

Anonym (Dela är viktigt) skrev 2014-05-01 09:09:54 följande:

Det är ingen som förleder barnet. Hon vet vem hennes biologiska pappa är -en man som svikit henne och ställer upp när han vill/kan, inte när hon behöver honom. Nu har hon fått en underbar man i sitt liv, som hon önskar kalla pappa, TROTS att hon vet han inte är det biologiskt sätt. Det är en liten 6 åring vi pratat om här. Om det kan vara en sak (liten eller stor) som kan vara med att få henne må bättre och få en stabil vardag och känna sig älskad, så låt henne. Hennes styvsyster blir sur, men då kanske de heller får jobba med hennes känslor. Man äger inte en förälder. Syskon, hel som halv som styv, kan man få närsomhelst och då kan man inte längre fortsätta ha ensamrätt på föräldern.

Men oavsett, det jag kommenterade var att frågan var inte om ts man ska kalla styvdottern "dotter", men att dottern vill kalla styvpappan "pappa". Blanda inte ihop!

Jo, för Ts anser att det ska accepteras av mannens dotter, att hon SKA ha en syster, vilket hon INTE HAR. Hon har en STYVSYSTER. Pappans dotter har all rätt i världen att tala om för STYVSYSTERN att hon inte har samma pappa, och att hon bara är hans STYVDOTTER, inget annat.

Anonym (Dela är viktigt)

Äldre 1 May 09:24

#154

Alla ropar om att ts inte är öppen för kritik och bara vill ha medhåll. Men ni då? Jag har ställt frågor ingen vill (kan?) svara på!! Varför är det så farligt för styvdottern att lära dig slappna av och dela? Ni har svarat att det är ts dotter som självklart måste tillrättevisas, att hon kan lära sig, tänk vad som händer när hon blir vuxen.... Ok, men varför kan inte styvdottern tillrättavisas? Varför skulle det vara farligt? Jag vill inte höra att hon minsan har rätt att äga sin pappa och få lov att va hans enda enda. Jag vill höra varför hon skulle uppleva det som ett större trauma än ts dotter? Varför är det självklart att det är hon man ska visa den största hänsynen?

Sen, en fråga till, är det inte en rött alla barn borde ha, att få välja va dom vill kalla eller inte kalla sina föräldrar och styvföräldrar? Har jag rätt att neka min mans barn att kalla mig bonusmamma?

Anonym (ö)

Äldre 1 May 09:29

#155

Anonym (Dela är viktigt) skrev 2014-05-01 09:24:28 följande:

Alla ropar om att ts inte är öppen för kritik och bara vill ha medhåll. Men ni då? Jag har ställt frågor ingen vill (kan?) svara på!! Varför är det så farligt för styvdottern att lära dig slappna av och dela? Ni har svarat att det är ts dotter som självklart måste tillrättevisas, att hon kan lära sig, tänk vad som händer när hon blir vuxen.... Ok, men varför kan inte styvdottern tillrättavisas? Varför skulle det vara farligt? Jag vill inte höra att hon minsan har rätt att äga sin pappa och få lov att va hans enda enda. Jag vill höra varför hon skulle uppleva det som ett större trauma än ts dotter? Varför är det självklart att det är hon man ska visa den största hänsynen?

Sen, en fråga till, är det inte en rött alla barn borde ha, att få välja va dom vill kalla eller inte kalla sina föräldrar och styvföräldrar? Har jag rätt att neka min mans barn att kalla mig bonusmamma?

Om Ts dotter har problem att hantera sanningen så är det där man måste börja. Varför ska pappans dotter skadas för att Ts dotter ska undanhållas sanningen?

Frågan är om man har rätt att tvinga ett BARN att leva med en lögn.

Anonym (Dela är viktigt)

Äldre 1 May 09:34

#156

Anonym (ö) skrev 2014-05-01 09:14:42 följande:

Jo, för Ts anser att det ska accepteras av mannens dotter, att hon SKA ha en syster, vilket hon INTE HAR. Hon har en STYVSYSTER. Pappans dotter har all rätt i världen att tala om för STYVSYSTERN att hon inte har samma pappa, och att hon bara är hans STYVDOTTER, inget annat.

Men varför varför varför är det inte då styvdotterns känsla av svartsjuka/osäkerhet man ska jobba med? Och är det bara biologi som bestämmer vem som är syskon och föräldrar? Är det inte bättra att jobba för att styvdottern ska få en öppnare och positiv inställning, än att tvärt avvisa en 6 årings ganska oskyldiga och högst positiva önskan?

Alltså enligt ditt resonemang ska alla gå runt att tala om för varandra vilken roll, plats och betydelse de andra har i ens liv? Minns jag fel, eller väntar ts och mannen ett gemensamt barn? Ska isåfall båda systrarna gå runt å berätta för sen andra att "nn är bara din HALVbror!!" Och säga till det gemensamma barnet att "jag gillar dig alltså, men kom ihåg att du inte är min bror! Bara halvbror"? Känns som ett negativt och destruktivt miljö. När föräldrarna först valt att starta en styvfamilj, en sammansatt familj är det väl extra viktigt att jobba för gemenskap, öppenhet och acceptans?

Anonym (ö)

Äldre 1 May 09:37

#157

Anonym (Dela är viktigt) skrev 2014-05-01 09:34:22 följande:

Men varför varför varför är det inte då styvdotterns känsla av svartsjuka/osäkerhet man ska jobba med? Och är det bara biologi som bestämmer vem som är syskon och föräldrar? Är det inte bättra att jobba för att styvdottern ska få en öppnare och positiv inställning, än att tvärt avvisa en 6 årings ganska oskyldiga och högst positiva önskan?

Alltså enligt ditt resonemang ska alla gå runt att tala om för varandra vilken roll, plats och betydelse de andra har i ens liv? Minns jag fel, eller väntar ts och mannen ett gemensamt barn? Ska isåfall båda systrarna gå runt å berätta för sen andra att "nn är bara din HALVbror!!" Och säga till det gemensamma barnet att "jag gillar dig alltså, men kom ihåg att du inte är min bror! Bara halvbror"? Känns som ett negativt och destruktivt miljö. När föräldrarna först valt att starta en styvfamilj, en sammansatt familj är det väl extra viktigt att jobba för gemenskap, öppenhet och acceptans?

Va? Dottern HAR INGEN syster. Hon har all rätt i världen att neka Ts barn för att kalla sig för syster till henne för hon ÄR INTE DET.

Varför är det så viktigt att ljuga? Varför inte lära barn att världen inte är rättvis, och även om N.N bara är pappa till A.A så betyder inte det att han inte kan TYCKA OM D.D lika mycket.

Anonym (Dela är viktigt)

Äldre 1 May 09:39

#158

Anonym (ö) skrev 2014-05-01 09:29:20 följande:

Om Ts dotter har problem att hantera sanningen så är det där man måste börja. Varför ska pappans dotter skadas för att Ts dotter ska undanhållas sanningen?

Frågan är om man har rätt att tvinga ett BARN att leva med en lögn.

Ursäkta men kan du läsa?

1. Tvinga?? Ts dotter vet att hon har en biopappa som hon ser ibland. Barnet är 6 år och i den åldern fattar dom vem dom är vem. Detta är en önskan från barnet själv. Och styvpappan är öppen för det. Dock reagerar hans dotter.

2. På vilket sätt skadas styvdottern av att någon annan också har hennes pappa som pappa?

Lindsey Egot the only one

Äldre 1 May 09:42

#159

Anonym (Dela är viktigt) skrev 2014-05-01 09:34:22 följande:

Men varför varför varför är det inte då styvdotterns känsla av svartsjuka/osäkerhet man ska jobba med? Och är det bara biologi som bestämmer vem som är syskon och föräldrar? Är det inte bättra att jobba för att styvdottern ska få en öppnare och positiv inställning, än att tvärt avvisa en 6 årings ganska oskyldiga och högst positiva önskan?

Alltså enligt ditt resonemang ska alla gå runt att tala om för varandra vilken roll, plats och betydelse de andra har i ens liv? Minns jag fel, eller väntar ts och mannen ett gemensamt barn? Ska isåfall båda systrarna gå runt å berätta för sen andra att "nn är bara din HALVbror!!" Och säga till det gemensamma barnet att "jag gillar dig alltså, men kom ihåg att du inte är min bror! Bara halvbror"? Känns som ett negativt och destruktivt miljö. När föräldrarna först valt att starta en styvfamilj, en sammansatt familj är det väl extra viktigt att jobba för gemenskap, öppenhet och acceptans?

Enligt min mamma har jag två bonussystrar. Två tjejer jag bara träffat två gånger i hela mitt liv. Jag känner att det är jag och dom som måste känna att vi ska ses som bonussystrar inte andra för att det ska kännas rätt och nej jag har inga systrar öht eller jo elaka styvsystrar kanske pga allt de gjort mot mamma. Men man måste få sätta titeln själv och inte att andra bestämmer över en vad man ska tillhöra. Nu känner styvsystrarna inget för varann här i TS. Så varför inte bara låta barnen vara Sara och Emma tex och TS är Anna och mannen är Erik. Anna är mamma till Emma, Emma kallar Anna för mamma och Erik för Erik och Erik är pappa till Sara, Sara kallar Erik för pappa och Anna för Anna och tillsammans är man en familj. Det är den enklaste lösningen faktiskt för att slippa konflikter om min och din osv. Tydligen är dessa barn för små för denna konstellation och TS borde berätta mer om flickans far i positiva ordalag eftersom flickan söker efter en fadersfigur.

Anonym (Dela är viktigt)

Äldre 1 May 09:43

#160

Det enda jag kan tänka mig SKADAR styvdottern är om hennes pappa tar avstånd till henne, "byter ut" henne, låter någon annan ta hennes plats.

Men det han gör här är ju det man gör när man får barn: man tar till sig och öppnar upp för en till. Man lär barnet att dela sin(a) förälder. Är inte det en fin grej? :)

Anonym (ö)

Äldre 1 May 09:49

#161

Anonym (Dela är viktigt) skrev 2014-05-01 09:39:15 följande:

1. Tvinga?? Ts dotter vet att hon har en biopappa som hon ser ibland. Barnet är 6 år och i den åldern fattar dom vem dom är vem. Detta är en önskan från barnet själv. Och styvpappan är öppen för det. Dock reagerar hans dotter.

2. På vilket sätt skadas styvdottern av att någon annan också har hennes pappa som pappa?

Ts vill TVINGA pappans dotter att leva i en låtsasvärld där hennes STYVSYSTER skulle vara hennes syster. Vilket hon INTE ÄR. Om pappans dotter väljer att inte kalla Ts dotter för syster, eller väljer att inte vilja låtsas att hennes pappa är Ts dotters pappa, så har dottern all rätt till det. Om pappan väljer att låta Ts dotter kalla honom för pappa så fine, men hans dotter ska inte tvingas in i den lögnen.

Hon HAR INTE honom som pappa för att hon KALLAR honom för pappa...

Anonym (Dela är viktigt)

Äldre 1 May 09:52

#162

Lindsey Egot the only one skrev 2014-05-01 09:42:17 följande:

Enligt min mamma har jag två bonussystrar. Två tjejer jag bara träffat två gånger i hela mitt liv. Jag känner att det är jag och dom som måste känna att vi ska ses som bonussystrar inte andra för att det ska kännas rätt och nej jag har inga systrar öht eller jo elaka styvsystrar kanske pga allt de gjort mot mamma. Men man måste få sätta titeln själv och inte att andra bestämmer över en vad man ska tillhöra. Nu känner styvsystrarna inget för varann här i TS. Så varför inte bara låta barnen vara Sara och Emma tex och TS är Anna och mannen är Erik. Anna är mamma till Emma, Emma kallar Anna för mamma och Erik för Erik och Erik är pappa till Sara, Sara kallar Erik för pappa och Anna för Anna och tillsammans är man en familj. Det är den enklaste lösningen faktiskt för att slippa konflikter om min och din osv. Tydligen är dessa barn för små för denna konstellation och TS borde berätta mer om flickans far i positiva ordalag eftersom flickan söker efter en fadersfigur.

Jag förstår vad du säger, men ena dottern här önskar att kalla sin styvpappa för pappa och då är väl något de två måste komma överens om? Om styvpappan inte vill är det en sak, men att hans dotter inte gillar det ska inte få avgöra saken. Helt ärligt måste 8 åringen lära sig "tyvärr, vi förstår att detta är svårt för dig, men detta är något du inte jan bestämma". Sen får man jobba med hennes känslor med tiden. Låt henne bli ledsen -barn måste få reagera på saker som händer i deras liv. Stödja henne, men inte låta henne diktera. Varför är detta en omöjlighet?

min styvdotter och min dotter

INNEHÅLL