Någon med BF i Juli?:)

Jag gar in i v. 36 idag. Har ocksa bra och daliga dagar om vartannat; i gar hade jag en aktiv dag med en massa kontroller och administrativa saker som skulle fixas (springa av och an och sta i ko). Det gjorde sa ont/ jag var sa trott att jag nastan grat pa kvallen och i dag varker hela kroppen. Jag ar annars i bra skick men har fatt sa javligt ont mellan benena/i de nedre magmusklerna (under magen liksom) och dels i vanstra hoften. Natterna ar hemska - en plaga att vanda sig i sangen. Bebisen ar stor (redan 2.8 kg i borjan av v. 36) och jag ganska liten. Den ligger lagt med huvudet nedtryckt och pressar pa. Forra kom ut i starten av v38 och jatte snabbt dessutom utan att jag sjalv visade tecken pa att ha oppnat mig fore. Kanner mig lite som en tickande bomb med denna. I gar sa doktorn att min moderkaka och cervix plotsligt ligger valdigt nara... Och att de finns en risk att de plotsligt liksom kolliderar i vilket fall det kommer en blodning och jag maste skynda in. Men att det kan vara att det inte alls hander och att det just nu inte ar ngn fara. Jag blev paranoid i allafall. Har ngn erfarenhet med detta?? (Jag bor utomlands och har blir du kollad av din egen fodselslakare -mot slutet varje vecka, typiskt med ultra scan och allt sa laget borde vara under kontroll... Men jag har helt plotsligt blivit sa nervos och rastlos)

Usch vad jobbigt!! Kanner med dig; man har verkligen inte behov for obehagliga kliande sjukdomar eller att foda pa ngt stalle dar man kanner sig isolerad och otillpass. Inte kul att bli behandlad som en riskfaktor nar man sjalv ar sarbar! Jag har i det stora hela varit frisk, men det hjalper att vi har i landet gar pa mammaledighet 8v fore BF. skulle inte klara att jobba mera. Men det ar jobbigt for min man jobbar och reser annu (ocksa denna vecka) och jag har en snart 4 aring att passa. Jag har henne i lekis pa dagarna -for badas skull faktisk (hon trivs/har kul och jag skulle inte orka). Vi har ju inte familj i narheten som kan hjalpa till/avlasta eller trada till. Det gor det lite nervost ocksa; ettan kom mindre an 5h efter forsta kanningen hemma utan att jag visat tecken i forvagen. Denna gang gar jag runt och kanner efter... Har vanner (mestadels kolleger) som lovat att trada till vid behov och vissa grannar som vi visserligen inte kanner bra men som sagt attde kan hjalpa. Men jag ar inte helt bekvam med att vacka dem tre pa morgonen ellet liknande. Mitt varsta ont ar nar jag satter fotterna i marken for att stiga upp. Skall jag upp och nattkissa kanner jag mig som en 90-aring som soker sin rullator. Gor sa forbaskat ont.. Kampa pa! Styrkekramar!

När hoppet försvann så har nu slemproppen gått, jag har en kraftig halsbränna, mensvärk i rygg och mage samt lite SD.

Men förmodligen är det ingenting nu heller.

Lycka till MimmiO - later lovande..

Ont i svanken/ryggen och molvärk i magen. Tror lite av slemmisen gick häromdagen men annars står det still här. Pysslar hemma om dagarna, och väntar och väntar. Alltså jag blir galen på denna väntan! Haha