• Anonym (:()

    trösta-missfall

    Hur ska jag trösta min mamma hon fick missfall för någon dag sedan i vecka 23. Hon bara gråter, hon vill inte ens prata med mig. Kramade henne men då tog hon bort mina händer :(

  • Svar på tråden trösta-missfall
  • Anonym (empatistörning?)

    DU är snart vuxen, DU kan klara dig själv och är inte beroende av din mamma. DU har din pappa som kan hjälpa dig med skolan osv.

  • Anonym (:()
    Anonym (Pil) skrev 2014-06-05 17:19:57 följande:

    Ts, du låter som en svartsjuk barnunge. Hur kan du tro att det är dig det är synd om?

    Lider du av någon slags empatistörning?


    Varför skulle jag vara svartsjuk? Tror du inte jag är ledsen, jag har grinat för allt som hänt, att bebisen inte lever. Klart det gör ont i mig, att en oskyldig bebis ska behöva dö.
  • Anonym (:()
    Sweet life skrev 2014-06-05 17:21:49 följande:
    Hur hade du tyckt om det var du som dött och din mamma hade fler barn? Skulle hon gått vidare som om inget hänt och gjort saker hon egentligen inte orkar eller klarar av bara för att "hon har ju faktiskt fler barn"?

    Ragata är i rätt användningsområde en "äldre argsint och grälsjuk kvinna". Men används som nedvärderande ord i dagens samhälle när man menar att någon är otrevlig, elak, dum i huvudet..
    Skulle jag dö skulle jag ändå inte känna någonting, dessutom så har hon haft mig i 16 år, bebisen är ingen person hon känner. Klart det gör ont, men jag mår själv dåligt och hon vill inte ens hjälpa mig.
  • Sweet life
    Anonym (:() skrev 2014-06-05 17:26:07 följande:
    Skulle jag dö skulle jag ändå inte känna någonting, dessutom så har hon haft mig i 16 år, bebisen är ingen person hon känner. Klart det gör ont, men jag mår själv dåligt och hon vill inte ens hjälpa mig.
    Men hon KAN INTE hjälpa dig för hon har fullt upp med att själv klara av att hålla ihop efter att förlorat ett barn...

    Ok, du skulle inte känna något.. Då vet jag vart din empatinivå ligger på. Tack för svaret, då förstår jag varför du resonerar som du gör med att det är DIG det är mest synd om..

    Lycka till i framtiden och jag hoppas som sagt att du ALDRG själv behöver uppleva en förlust av ett barn, fött som ofött.
  • Anonym (mammor)

    Nja, nu tycker jag allt ni är lite hårda.
    Självklart måste mamman får sörja, men det som har hänt påverkar även hennes stora dotter, och hon har fortfarande ett föräldraansvar för henne.
    Det är inte ok att lämna dottern utanför sorgen, även dottern behöver bli hörd på och tröstad och få möjlighet att dela sorgen.
    Det räcker väl med att ha förlorat ett blivande syskon, man ska väl inte också behöva förlora sin mamma mentalt.
    Jag förstår att båda sörjer, men det är en som är vuxen och faktiskt en som fortfarande är ett barn och behöver sin mammas stöd.
    Om mamman inte orkar får hon ta stöd nånannanstans, men hon får faktiskt inte överge sina levande barn till förmån för det barn som dog.
    Och ja, jag vet, jag har varit där själv.

  • Anonym (:()
    Sweet life skrev 2014-06-05 17:28:17 följande:
    Men hon KAN INTE hjälpa dig för hon har fullt upp med att själv klara av att hålla ihop efter att förlorat ett barn...

    Ok, du skulle inte känna något.. Då vet jag vart din empatinivå ligger på. Tack för svaret, då förstår jag varför du resonerar som du gör med att det är DIG det är mest synd om..

    Lycka till i framtiden och jag hoppas som sagt att du ALDRG själv behöver uppleva en förlust av ett barn, fött som ofött.
    Men du förstår inte det jag menar, jag menar att jag inte skulle känna någonting om jag själv dog. Det gör ont i mig när hon la upp den lilla foten på Facebook då bröt jag ihop, ville skriva någonting men vet inte vad. Dessutom så känns det som om hon inte vill ha mig i närheten av sig, min mamma är mitt allt hon är den personen jag litar mest på. Är rädd att hela hon kommer bli helt annorlunda .
  • Anonym (empatistörning?)
    Anonym (mammor) skrev 2014-06-05 17:31:09 följande:
    Nja, nu tycker jag allt ni är lite hårda.
    Självklart måste mamman får sörja, men det som har hänt påverkar även hennes stora dotter, och hon har fortfarande ett föräldraansvar för henne.
    Det är inte ok att lämna dottern utanför sorgen, även dottern behöver bli hörd på och tröstad och få möjlighet att dela sorgen.
    Det räcker väl med att ha förlorat ett blivande syskon, man ska väl inte också behöva förlora sin mamma mentalt.
    Jag förstår att båda sörjer, men det är en som är vuxen och faktiskt en som fortfarande är ett barn och behöver sin mammas stöd.
    Om mamman inte orkar får hon ta stöd nånannanstans, men hon får faktiskt inte överge sina levande barn till förmån för det barn som dog.
    Och ja, jag vet, jag har varit där själv.
    Den snart vuxna dottern har sin pappa...
  • Anonym (:()
    Koppkaka skrev 2014-06-05 17:37:08 följande:

    Men fatta ditt dumma spån att din MAMMA är ledsen! Hon har förlorat SITT BARN! Hur jävla empatilös är du?!


    Jag förstår det, men förstår inte varför det är lättare för henne att jag låter henne vara, jag är också ledsen :(

    Min syster liksom, klart jag är ledsen
  • Anonym (:()

    På bilden med bebisens fot skrev otroligt många en massa kommentarer! Vad kan jag skriva, vill också kommentera något men vet inte vad

  • Sweet life
    Anonym (:() skrev 2014-06-05 17:46:10 följande:
    På bilden med bebisens fot skrev otroligt många en massa kommentarer! Vad kan jag skriva, vill också kommentera något men vet inte vad
    gör bara ett <3 Man behöver inte skriva mer om man inte vet vad man vill säga. 
Svar på tråden trösta-missfall