trösta-missfall

En annan sak som sjukvården rekommenderar starkt är att man inte utesluter och glömmer bort dom andra barnen vid en förlust av ett barn.
Till och med en mamma som förlorat både man och son vid tsunamin i Thailand fick lära sig det, när hon var så full av sin egen sorg att hon glömde bort det barn som levde.
En tonårsson som blev lämnad ensam med sin sorg.
Så småningom så vaknade hon upp och såg vad hon hade gjort, men det tog tid för henne att få komma nära sonen efter det och mycket samvetskval och han for illa av att bli lämnad ensam och övergiven med sin sorg.

Det kan vara skitsvårt att vara förälder, jag vill inte döma, men som förälder har man ett ansvar oavsett, så måste alltid barnets behov gå först.
Och när man är 15 så är man trots allt inte speciellt stor, det är inte meningen att en femtonåring är den som ska ha ansvaret, det ska föräldern göra.
Sen får föräldern i dom fall det är nödvändigt söka stöd hos andra vuxna.
Men man får aldrig överge sitt barn, inte ens mentalt.

Ska träffa henne imorgon, pratade med hennes sambo. Men vad ska jag säga till henne?

Träffar mamma imorgon men vad kan jag säga till henne?

Säg:

Mamma, jag är så ledsen.
Jag är så ledsen för att ditt barn och mitt syskon inte fick leva.
Jag är så ledsen för att du är ledsen.
Jag älskar dig mamma.

Säg det som ditt hjärta är fullt av, det är din mamma, hon älskar dig.

Nu ska jag sova, sov gott du också.
Det kommer gå bra imorgon ska du se.

Ska försöka ge mig modet att säga det, men ska jag sätta mig bredvid henne och säga det?

Blev glad nu hon kommentera min Facebook bild och skrev mitt stora hjärta, älskar dig! <3

Sen tagga hon mig och hennes sambo i en ny bild med bebisens hand. Dem tagga mig blev glad

Pappa vart arg på henne när hon stötte bort mig, så han ringde till henne och skrek på henne att hon inte är den ända som fått missfall. Så hennes sambo ringde upp pappa och sa till honom att låta henne vara, då sa pappa att han inte skulle låta mig träffa henne mer. Och då säger mammas sambo men ge dig nu, hon kan inte förlora ett till barn. Han mena mig. Sen sa han till hennes sambo att min fru förlora också sitt barn.

Lyssna inte på din pappa. Han verkar ha svårigheter med att förstå andra människors känslor.

Att din mamma just idag bryr sig mer om ditt döda syskon betyder inte att hon inte bryr sig om dig. Om hon fortfarande skulle stöta bort dig om några månader skulle det vara en annan sak, men hon förlorade sitt barn för bara någon dag sedan. Du behöver fortfarande din mamma, men du klarar dig några dagar utan henne utan att få några allvarliga men. Just nu orkar hon inte riktigt med att träffa någon som inte helt och fullt delar sorgen med henne. Hon kanske känner att hon måste vara stark inför dig, men orkar inte just nu? Din mammas sms visar att hon absolut älskar dig och bryr sig om dig. Ge henne lite tid bara.

Jag har fått missfall i vecka 9 och är nu gravid i vecka 29. När jag var i vecka 23 hade jag redan känt bebisen sparka i 6 veckor, han sparkade extra till vissa låtar, reagerade på min och min sambos röst och kunde bli skrämd av plötsliga ljud. Jag har inte träffat honom på utsidan av magen än, men det är klart att jag känner honom - han är ju med mig dygnet runt. När jag fick missfall i vecka 9 blev jag jätteledsen, men det jag förlorade var drömmen om ett barn, för rent fysiskt var ju inte det jag förlorade mycket mer än en klump. Jag skulle aldrig kunna jämföra mitt missfall med förlusten av ett barn i vecka 23 och jag tycker att det är respektlöst av din pappa att jämföra hans frus reaktion på missfallet med din mammas reaktion på förlusten av ett barn.

Om du tycker att det känns för läskigt att se en död bebis ska du självklart inte känna dig tvingad, men det ska du själv få bestämma utan att din pappa lägger sig i. Jag såg min mamma när hon var död. Det var inte läskigt och det hjälpte mig att förstå att hon var borta. Om du känner att du orkar tror jag att det kan vara väldigt bra för dig att se ditt döda syskon. Då kommer du att förstå att det är en riktig bebis som har dött och inte bara något som skulle ha kunnat bli en bebis. Din mamma kanske känner att det blir lättare att dela sorgen med dig då och du behöver inte längre känna dig bortstött.

Jag beklagar sorgen!

Han tycker inte om henne, han säger att han ångrar att han fick barn med henne men att han inte ångrar mig. Sen fråga jag om hon ångra att hon fick barn med honom, då säger hon att hon självklart inte gör det. Men han stör sig på henne, enligt han är det bra att dem inte fick bebisen för då skulle inte hon bry sig om mig. Kommer säga vad han sa senare till henne, när hon mår bättre. Vill veta liksom

Man ska inte skälla ut en som har förlorat sitt barn! Jag har precis haft missfall, och om någon hade skällt ut mig hade jag gått under. En person som har förlorat sitt barn behöver tid att bearbeta vad som hänt. Din mamma kanske borde prata med en kurator/psykolog? Din mamma kommer komma över det, inte helt och hållet med det kommer bli bättre med tiden. Ge henne lite tid. Du kan säga atr du älskar henne och att du finns där. Bara ord kan göra mycket. Synd att hon stöter bort dig, men som sagt ge henne lite tid. Hoppas det blir bättre! Kram