mina bonusbarn använder mitt hem som restaurang

Att tvingas se sin mamma djupt deprimerad är alltså ingen kris för dessa barn, menar du?

Du har rätt. Det handlar inte om umgänge med pappan. Det handlar om boende. Barnen har två hem, varav det ena inte fungerar bra och därför väljer de att vistas i hemmet där de åtminstonde trivs lite bättre. Inte för att umgås med sin pappa, utan för att ha en trygg plats som sitt hem.

Hade du själv velat att ditt barn skulle gå hem till sin pappa varje kväll när han jobbade, och hans sambo struntade i ditt barn och lät barnet göra precis vad det ville. Tex leva på mackor, sitta och surfa o spela halva natten?

Hade du inte tagit tag i ditt barn och sagt att han skulle stanna hos dig på dina veckor eftersom pappa jobbar till sent de veckorna?

Som sagt - alla är ju olika... Varför är det så svårt att acceptera när det gäller ngn som inte har samma åsikt som du?

Du och jag tycker egentligen lika, men för mig är att om jag nu skulle träffat en man som inte skulle vilja vara en del av mitt familjeliv till 100% så skulle jag självklart bli ledsen, men jag kan aldrig kräva det av honom. Då måste jag välja hur viktigt det är för mig och antingen så fortsätter jag förhållandet och respekterar därmed hans val, eller så kan jag inte acceptera det och då får vi gå skilda vägar.

Den veckan som de bor hos sin mamma är de 2 tjejer 11 å 13 år hos oss å äter,tittar på tv mm . Pappan jobbar den veckan eftermiddag så jag har egentligen barnfritt . Jag tar påpekat detta flera gånger men får bara till svars att det är deras hem , jo men inte mamma veckan å inte när deras pappa inte är hemma då brukar de ringa honom å så ger han sin tillåtelse att vara hos mig. Idag nekade jag dom mat , att de fick gå hem till mamman å äta om de var hungriga,allt detta har pågått i 4 år hur mycket jag än har tjatat om att jag inte ska stå för umgänget mammaveckan

TS har skrivit att mamman är arbetslös, trött och går i säng kl sju. Min gissning är att hon är djupt deprimerad och därför inte orkar vara förälder.

Det är väl ändå in ts som ska behöva ta hand om sin sambos barn om hon inte vill det. Och läs rätt det var jag som skrev att hon kan ta av barnen nycklen om hon vill vara ifred. Sambons barn har inte nyckel hit när han är hos sin mamma och tvärtom mammans nyckel stannar hos henne.

Min sambo jobbar oxå eftermiddag och kommer hem ca 23.40 och jag har avsagt mig allt ansvar dom veckor barnet är här och tänker inte ta det dom veckorna han ska vara hos sin mamma. Ja det är hans hem oxå men det är även mitt,mitt enda hem, barnet har 2 där hans bioföräldrar har huvudansvar för honom varannan vecka. Föräldrar är dom varje dag året runt men vv har en av dom ansvar att se till att läxor är gjorda, mat i magen, kläderna är rena och attan ligger i sängens sängdags. Det är inte mitt ansvar...

Jag jobbar eftermiddag och det innebär jobb till 22.00, sambons eftermiddagsskift innebär jobb till 23.00. Vet ju inte hur det är med ts man men jobbar han 2skift är det jobb till 22 eller 23 som gäller

Men barnen ÄR INTE hemma själva. Det är ju det som är poängen. Alltså är det inte upp till pappan att bestämma ensam, alla vuxna i ett hem som påverkas av ett beslut skall naturligtvis vara med och ta beslutet. Eller förespråkar du diktatorskap samt att bonusföräldrar är livegna som skall rätta sig efter "herrens" beslut?

Vad gäller underhåll... Det finns ett flertal aspekter här - först o främst är det faktiskt pengar som skall gå till barnen. Har man inget behov av underhåll är väl det minsta man kan göra att sätta undan underhållet till barnen på ett sparkonto. Sedan har vi aspekten på om man har gemensam ekonomi eller inte. Betalar pappan ALLT för sina barn - del i hyra, all mat, el, aktiviteter, veckopeng, presenter osv så är det upp till pappan. Om man däremot har gemensam ekonomi så är det inte upp till pappan att bestämma då det påverkar TS ekonomiskt.

Även hör undrar jag i vilket århundrade du lever i som anser att en har bestämmanderätt över ngn annans liv o tillgångar.

Det där med att man inte har ngt att säga till om angående umgänget är så långt från denna diskussion att det nästan inte är vört att bemöta det. Men skall göra det ändå.... Det PÅVERKAR TS.... Det handlar inte om umgänge med pappan. Pappan ÄR INTE HEMMA!!!!!

Och jo, jag är bonusmamma som valt att ta fullt föräldraansvar för min bonus tillsammans med min man när hon är här. Ofta har jag tagit mer ansvar men det har varit mitt VAL. Och det här är inte TS val och är därför inte jämförbart med hur din och min bonusfamilj fungerar.