mina bonusbarn använder mitt hem som restaurang

Jag håller iofs inte med dig...

Tycker det är självklart att hon måste respektera barnen och då ingår att prata med dom.

Men en 13-åring och en 11-åring är inte så självgående att dom inte behöver någon tillsyn alls och är ts ensam med barnen blir ansvaret hennes likväl. Hon kan ju inte laga mat och strunta i att ge barnen. Hon kan inte bara titta på film och strunta i barnen och hon kan inte bara åka hemifrån och vara borta hela kvällen. Hon får ett ansvar som hon inte vill ha. Ska barnen då vara där får ju pappa se till att ansvaret landar på honom och kan han inte det får han lösa det med barnens mamma.

Nu råkar det vara hennes hem också, så varför ska hon flytta, om det inte passar mannen i huset kan han väl ta och titta efter ett eget hem.

Det lustiga är att man alltid anser att det är kvinnan som ska flytta om hon har åsikter om hur det hela fungerar. Mannen ifråga verkar inte ha något ansvar alls.

Så om galoscherna inte passar pappan, så får han väl ta sitt pick och pack och flytta

Att hon försökt att förklara hur hon känner det inför situationen verkar gått hennes sambo helt förbi.

Fast i hennes situation (jag hade inte ens låtit det gått så långt som 4 år) så hade jag flyttat och begärt bodelning. Men då hade det inte blivit så bra för barnen.

Låter som om ts inte har ett hjärta .Vill inte vara elak här men det är andra hemmet för dem ? Deras pappas hus är det om du gillar det eller inte. Plus dem är inte vuxna dem är barn ? om deras mamma är arbetslös struntar i dem / går och lägger sig tidigt hur är barnen inblandade? Dem är hungriga och behöver någon annan så dem kommer till dig/ deras pappa .

Nu förstår jag inte riktigt hur du tänker ts men min kompis gifte sig med en man som har tre barn 7,9 och 13 år dem bor med honom PGA deras mamma bor i Tyskland hon valde ett jobb som hon fick och lämnad sina barn hos deras pappa, hon träffar dem då 1-2 gånger per år . Min kompis älskar dem som om dem är hennes egna hon ägnar mer tid åt dem än med hennes man och det är det han älskar med henne.

Du borde tänka igen , och du borde vara glad att DITT och din mans hem dem kommer till er när dem är hungriga eller vill umgås någonstans. Hade varit vid din sida om dem är 20-25 år och kommer till dig för mat men barn är barn!

Hon får väl börja sätta ner foten och göra just det du säger att hon inte "kan" - dvs åka därifrån och skita i att laga mat till barnen. Barnen ÄR inte hennes ansvar. Tids nog inser nog pappan vad som blir bäst för sina barn... Eller så gör han det inte, så får han stå sitt kast sedan.

Hur klan det vara så svårt att förstå att ts kan vilja vara ensam hemma när henens sambo inte har barnen? Under förutsättningen att hon får någon egen tid i sitt hem kan hon leva med att han har barn varannan vecka?

Ts har inte barn, och borde inte tvingas ha det för att hennes sambos ex inte orkar ta hand om barnen när de ska vara hos henne. Att barnen bor där innebär inte att det inte är ts hem, som hon borde få disponera ensam någon gång. 

Jag hade flyttat men för min egen skull, ingen annans.

Okej, ursäkta att jag felformulerade mig! Det ska givetvis stå att DE FÅR SEPARERA FRÅN VARANDRA!
Dock har pappan större behov av bostaden, varför han lär få behålla den om den är köpt för gemensamt bruk. Han får köpa ut henne. Men det är en annan femma.

Tänk om mamman förlorar umgänget och barnen kommer till pappan på heltid då?
Barnen är pappans barn på heltid. Pappans hem är barnens hem på heltid (eller så pass mycket tid som barnen vill).
Vill hon ha egentid utan barn så ska hon inte leva ihop med någon som har barn. Det säger ju för fan sig självt!

Men då sätter man barnen ikläm, vilket få bonusföräldrar vill oavsett syn på ansvar. Det är ju därför många hamnar i denna sitsen. Däremot verkar många föräldrar inte ha några problem alls med att sätta barnen ikläm... och sen är det bonusföräldrarna som kallas egoistiska och elaka.. märkligt resonemang.

Hon är INTE egoistisk och elak om hon väljer att inte ta hand om HANS barn - oavsett om det är HANS vecka eller inte.
Det jag säger är att hon kan inte neka HANS barn att vistas i hemmet - som även är BARNENS hem.

Det får räcka att barnens föräldrar gör det. Andra kan ju ta hänsyn till barnen som man gör med människor man bor tillsammans med.