3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?

Anonym (?)

Äldre 25 Jul 18:45
139 svar

Visa endast Anmäl

3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?

Han säger att det inte blir ett missbruk igen. Jag säger att han gör som han vill men att han också vet vart jag står.

Han hamnade på psyk pga missbruket. Därefter blev soc inkopplade då det finns barn i familjen som fixade behandling.
Jag stod kvar, lovade att finnas och stötta. Missbruket har funnits i många år, perioder mest.
Han lovade att nu skulle det vara på riktigt. Han har fått så många chanser att vara ren. Och jag har stått kvar varje gång han fallit tillbaka.

Idag är det sol. Idag ville han på bolaget och köpa alkohol. Jag blev mest stum, 3 månader nykter nu. Sedan blev jag ledsen och skärrad: nu börjar karusellen om igen.
Han blev förbannad och sa: Fan! Jag är en vuxen människa och kan inte ens få bestämma när jag ska dricka alkohol!
Först försökte jag vara pedagogisk och förklara allt som han lovat förr, alla gånger allt gått åt helvete. Han vill inte lyssna, svarar bara att NU är det annorlunda. Nu har han lärt sig en läxa (som han kallar det för)
Sen blev jag uppgiven, då började han säga att det är JAG som har problemen och inte han.

Hur jag än vrider och vänder på det så går det inte in. Han förstår inte att tre månaders nykterhet inte är såå väldigt lång tid och att ta till flaskan nu bara för att det är sol och sommar kan få förödande konsekvenser.

Men alla andra kan ju dricka? Alla jag ser på uteserveringarna? Är dom alkoholister?. - kontrar han med.

Och nu när jag inte kom längre så stack han hemifrån. Promenad kallar han det. Promenad när han inte pallar trycket.

Vad skulle du gjort?
- «
- ‹
- Sida 5 av 13
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- 7
- 8
- 9
- 10
- 11
- 12
- 13
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden 3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?
Holler

Äldre 25 Jul 23:11
#41

Visa endast Anmäl

Holler skrev 2014-07-25 23:10:22 följande:
Grattis. Hoppas dina barn kommer känna samma ovillkorliga kärlek till alkisen som du gör.
Det kommer dom inte göra. Om du nu undrar.
Holler

Äldre 25 Jul 23:15
#42

Visa endast Anmäl

Anonym (Ts från mobilen) skrev 2014-07-25 20:59:19 följande:
Jo så fungerar ju en "normal" hjärna som inte är beroende av alkohol eller andra substanser. Du har ju så rätt i det du skriver men det känns så otroligt jobbigt att kasta bort allt kämpande, alla år, vårt äktenskap och allt vi har för att han KANSKE dricker. För att han VILL dricka och för att han ANSER att han klarar det.. Alltså, han tror verkligen att han kan klara av att dricka normalt. Önskar ni kunde höra honom. Han är så övertygad att han inte har problem längre..
Du älskar alltså denna man mer än dina barn?
Anonym (Dotter till alkoholister)

Äldre 25 Jul 23:47
#43

Visa endast Anmäl

Holler skrev 2014-07-25 23:11:10 följande:
Det kommer dom inte göra. Om du nu undrar.
Vet inte vad du baserar dina åsikter på, men från mitt håll kan jag säga att jag gör det. Älskar dem.
Men, jag hatar dem också. För att de från barndomen fått mig att bli vuxen. Fundera på om det är bättre att gå hem direkt istället för att träffa kompisar, eftersom det var större chans att de höll sig mindre fulla med mig hemma osv.

Barn tar ofta på sig ännu större ansvar och skuldkänsla än oss vuxna när det gäller attt dölja och förekomma alkoholisters beteende.
Anonym (Dotter till alkoholister)

Äldre 25 Jul 23:49
#44

Visa endast Anmäl

TS det kan låta hemskt. Men jag vill verkligen att du tar till dig orden som sägs här om alkoholistbarn. Det kan bli så att de hatar alkoholistföräldern, men ännu värre att de faktiskt hatar dig mer eftersom du hade större valmöjlighet.
Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 25 Jul 23:50
#45

Visa endast Anmäl

Holler skrev 2014-07-25 23:15:14 följande:
Du älskar alltså denna man mer än dina barn?
Nej jag älskar honom. För den han VAR. Här älskas inte mer eller mindre. Men det är inte lätt att bara kasta in handduken och ge upp efter allt vi gått igenom. Efter allt jag stått ut med och att han tagit tag i det genom att gå behandlingen. Att han ville ta några öl idag var ett ENORMT bakslag för mig, det har inte ens varit på tal om alkohol under dessa månader. Därför sökte jag kanske svar här.. Hur man ska förhålla sig till det. För han kan omöjligt vara den enda som blir sugen på alkohol med ett beroende. Oavsett hur mycket han ville dricka nu så gjorde han det inte.

Kanske han gör dte imorgon. Kanske nästa månad. Kanske om 3 år. Jag vet inte. Jag vet ingenting om framtiden MEN får han ett återfall så tar jag självklart barnen och går. Då har jag gjort allt i min makt för att iallafall försöka få honom nykter. Jag kan inte ändra hans tankar eller beteende nej, men jag kan försöka sporra honom och det gör jag INTE genom att packa en väska och ta våra barn när han tänker tanken och blir sugen...
Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 25 Jul 23:53
#46

Visa endast Anmäl

jordgubbsflickan skrev 2014-07-25 22:20:43 följande:
Jag menar inget illa men HUR kan du som barn till en alkoholist veta så oerhört lite om just det???

Jag vet att du är medberoende MEN du är rent av NAIV. Hur kan du gå på alla hans förklaringar??
Varför? För att jag är naiv kanske.. För "snäll" eller för korkad. Tror att alla kan ändra sig till det bättre och ge alla en chans. Min pappa kunde. Han blev nykter när jag fick första barnet.
Min mamma kunde (tablettmissbrukare) när jag sa upp kontakten.
Sociala blev otroligt chockade att höra att pappa var nykter när vi var där på möte ang maken (ja, jag hade mycket att göra med dom när pappa drack och jag bodde hemma)

Därför tror jag. Vill tro iallafall. Även om det känns omöjligt dagar som denna.
Anonym (Dotter till alkoholister)

Äldre 25 Jul 23:54
#47

Visa endast Anmäl

Anonym (Ts från mobilen) skrev 2014-07-25 23:50:08 följande:
Nej jag älskar honom. För den han VAR. Här älskas inte mer eller mindre. Men det är inte lätt att bara kasta in handduken och ge upp efter allt vi gått igenom. Efter allt jag stått ut med och att han tagit tag i det genom att gå behandlingen. Att han ville ta några öl idag var ett ENORMT bakslag för mig, det har inte ens varit på tal om alkohol under dessa månader. Därför sökte jag kanske svar här.. Hur man ska förhålla sig till det. För han kan omöjligt vara den enda som blir sugen på alkohol med ett beroende. Oavsett hur mycket han ville dricka nu så gjorde han det inte.

Kanske han gör dte imorgon. Kanske nästa månad. Kanske om 3 år. Jag vet inte. Jag vet ingenting om framtiden MEN får han ett återfall så tar jag självklart barnen och går. Då har jag gjort allt i min makt för att iallafall försöka få honom nykter. Jag kan inte ändra hans tankar eller beteende nej, men jag kan försöka sporra honom och det gör jag INTE genom att packa en väska och ta våra barn när han tänker tanken och blir sugen...
Naturligtvis behöver maninte lämna vid tanken av ett återfall. Den dagen han eventuellt tar ett återfall är en annan sak.

Något du nog får räkna med tyvärr är dessa funderingar, och i samband med det anklagelser och ilska.
Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 25 Jul 23:58
#48

Visa endast Anmäl

Anonym (Dotter till alkoholister) skrev 2014-07-25 23:49:55 följande:
TS det kan låta hemskt. Men jag vill verkligen att du tar till dig orden som sägs här om alkoholistbarn. Det kan bli så att de hatar alkoholistföräldern, men ännu värre att de faktiskt hatar dig mer eftersom du hade större valmöjlighet.
Hur mycket min pappa än försummade mig genom att skita i mig, låta mig sova på lekplatser, i lekstugor, trappuppgångar, strunta i att köra mig till skolan, låta mig vara ute hela nätterna, vara borta i veckor, bli antastad av hans alkiskompisar, våldtagen och allt därtill så har vi idag en väldigt bra relation. För att han visat ånger, för att han visat att han KAN. Idag är han nykter och världens bästa pappa. Och jag förlät honom.

Skulle mina barn börja hata mig vet jag inte vad jag skulle göra. Har skyddat dom från allt när det kommer till makens drickande. Kastade ut honom när han vari full ensam med min största. Kontaktade hans vänner och hans föräldrar när han varit full med båda. Så han skulle skämmas och få en tankeställare..
Drottningen70

Äldre 26 Jul 00:00
#49

Visa endast Anmäl

Anonym (Ts från mobilen) skrev 2014-07-25 23:50:08 följande:
Nej jag älskar honom. För den han VAR. Här älskas inte mer eller mindre. Men det är inte lätt att bara kasta in handduken och ge upp efter allt vi gått igenom. Efter allt jag stått ut med och att han tagit tag i det genom att gå behandlingen. Att han ville ta några öl idag var ett ENORMT bakslag för mig, det har inte ens varit på tal om alkohol under dessa månader. Därför sökte jag kanske svar här.. Hur man ska förhålla sig till det. För han kan omöjligt vara den enda som blir sugen på alkohol med ett beroende. Oavsett hur mycket han ville dricka nu så gjorde han det inte.

Kanske han gör dte imorgon. Kanske nästa månad. Kanske om 3 år. Jag vet inte. Jag vet ingenting om framtiden MEN får han ett återfall så tar jag självklart barnen och går. Då har jag gjort allt i min makt för att iallafall försöka få honom nykter. Jag kan inte ändra hans tankar eller beteende nej, men jag kan försöka sporra honom och det gör jag INTE genom att packa en väska och ta våra barn när han tänker tanken och blir sugen...

Fast det är inte att han "blir sugen" som är problemet här, det kommer han att få brottas med hela livet och då är det jättebra att ha en partner som stödjer honom . Problemet är hans brist på insikt, hans skuldbeläggande av dig och hans stora övertygelse om att han är "botad" efter endast tre månaderna nykterhet. Hans inställning visar att det inte handlar om, OM han kommer att återfalla utan om NÄR. Tyvärr har han redan bestämt sig....
Anonym (Ts från mobilen)

Äldre 26 Jul 00:20
#50

Visa endast Anmäl

Drottningen70 skrev 2014-07-26 00:00:28 följande:
Fast det är inte att han "blir sugen" som är problemet här, det kommer han att få brottas med hela livet och då är det jättebra att ha en partner som stödjer honom . Problemet är hans brist på insikt, hans skuldbeläggande av dig och hans stora övertygelse om att han är "botad" efter endast tre månaderna nykterhet. Hans inställning visar att det inte handlar om, OM han kommer att återfalla utan om NÄR. Tyvärr har han redan bestämt sig....
Jo jag vet det, jag vet att det är hans insikt och hans vilja som måste finnas. Annars är det ju helt lönlöst, det är ju som att sluta röka om man inte vill. Funkar inte.
Men jag tänkte om någon kanske hade någon magisk idé om hur man får honom att komma till insikt. Jag tror, på fullaste allvar, att han saknar en del av den biten i livet. Vi har pratat om olika bokstavskombinationer eller ev någon "störning" som bordeline, aspergers osv.. Han har även tagit upp detta på öppenvården och ska ev få en utredning.

Gjorde något "personlighetstest" på behandligsgruppen där resultaten var rätt talande. Ingen/lite självinsikt och svårt att tänka framåt, se konsekvenser av sitt handlande.

Så.. Ja.. Jag vill bara hjälpa. Hjälpa honom att förstå men jag når inte fram..

«
‹
Sida 5 av 13
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden 3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?

3 månader nykter efter behandling. Nu vill han dricka igen. Hur skulle du reagera?

INNEHÅLL