BIM September 2014

Nej så säger man inte, är ju jättehemskt att säga så. Är ingen tröst eller stötande utan bara elakt. Förstår att du är ledsen.

Snart är det eran tur, fortsätt att kämpa.

Själv så gick det inte vägen den här gången heller :( Skulle vara i vecka 8 idag men syntes bara en hinnsäck och inget foster. Ska vänta i 10 dagar och sedan tillbaka för att få tabletter om missfallet inte kommer igång av sig själv. Så himla ledsen. Först tog det ett år att bli gravid med första graviditeten som också slutade i missfall men i vecka 10. Snart hållt på 1,5 år och ingen bebis. Trodde aldrig att det skulle vara så här jobbigt och svårt.

Nej så säger man inte, är ju jättehemskt att säga så. Är ingen tröst eller stötande utan bara elakt. Förstår att du är ledsen.

Snart är det eran tur, fortsätt att kämpa.

Själv så gick det inte vägen den här gången heller :( Skulle vara i vecka 8 idag men syntes bara en hinnsäck och inget foster. Ska vänta i 10 dagar och sedan tillbaka för att få tabletter om missfallet inte kommer igång av sig själv. Så himla ledsen. Först tog det ett år att bli gravid med första graviditeten som också slutade i missfall men i vecka 10. Snart hållt på 1,5 år och ingen bebis. Trodde aldrig att det skulle vara så här jobbigt och svårt.

Är så jävla ledsen. Har pratat med min syster idag O mamma igår, ja vet inte folk kan säga när man är ledsen, de båda blev gravida lätt men typ de börja analysera att jag har ägglossning O min man har bra simmare så kanske vi inte är menade tillsammans etc att vi båda kanske skulle fått barn med andra partners, jag älskar han O vi har ett bra äktenskap har precis köpt villa. Hur kan man säga så? Tror de att de får mig att må bättre?

Själv så gick det inte vägen den här gången heller :( Skulle vara i vecka 8 idag men syntes bara en hinnsäck och inget foster. Ska vänta i 10 dagar och sedan tillbaka för att få tabletter om missfallet inte kommer igång av sig själv. Så himla ledsen. Först tog det ett år att bli gravid med första graviditeten som också slutade i missfall men i vecka 10. Snart hållt på 1,5 år och ingen bebis. Trodde aldrig att det skulle vara så här jobbigt och svårt.

Är så jävla ledsen. Har pratat med min syster idag O mamma igår, ja vet inte folk kan säga när man är ledsen, de båda blev gravida lätt men typ de börja analysera att jag har ägglossning O min man har bra simmare så kanske vi inte är menade tillsammans etc att vi båda kanske skulle fått barn med andra partners, jag älskar han O vi har ett bra äktenskap har precis köpt villa. Hur kan man säga så? Tror de att de får mig att må bättre?

Många som håller igång denna tråden fortfarande, så roligt... Önskar alla som plussat grattis och lycka till, och till er andra kämparna, jag håller tummarna för er. Kanske inte så många som minns mig, var ett bra tag sedan jag var inne. Det går inte så bra för oss. Vi försöker fortfarande, sedan ett och ett halvt år tillbaka, men vårt första barn.
Påbörjade utredning för några månader sedan, blev lovade svar om mannens simmare i slutet av november men har fortfarande inte hört något. Legat på och ringt men fått till svar att dom hör av sig, så jag behöver inte ringa fler gånger. Lite trist när man får ett datum då besked ska ges, och det istället hinner gå ytterligare tre månader med försök, besvikelse och gråt. Nu har mannen lyckats tjata till sig telefontid med läkaren vi får hjälp av imorgon förmiddag, aldrig varit nervösare. 
Hoppet är väl i stort sett borta, vardagen blir mer och mer deppig, Tankarna ligger vid bebis hela tiden. Men för att få lite glädje i vardagen surfade jag mig in här för att iallafall få läsa om alla som faktiskt lyckas, är så himla glad för er skull.
Det finns ingen önskan i världen som är större än vår önskan om en liten bebis.
Tänk, tänk, tänk om vi någon dag kommer få vara med om den lyckan. Tänk den dagen då det dyker upp det där efterlängtade plusset på stickan. Tänk den dagen då jag inte kommer gråta pga att vi inte lyckas.Tänk den dagen då jag kommer få kämpa som en galning med förlossningen. Tänk den dagen då jag får upp vårt alldeles egna, nyfödda barn på bröstet. Åh som jag längtar!! Men sen kommer mitt "tänk om jag aldrig kommer få uppleva det". Och där kommer tårarna igen. Ja drömma får man iallafall göra.