Hej.
jag har under en vecka inte kunnat sova eller äta för att ekonomin är på väg åt helvete. Ordagrant. Och på alla möjliga jävla sätt. Jag funderar till och med att ta livet av mig. Men vill inte det. Vill ogärna ha moraliserande utan råd, stöd och tips.
Du har inte funderat över om han blivit deppig för att han är orolig över ditt mående?
Eftersom han är så gammal så märker han av hur du mår.Kanske han funderat på om något är hans fel.
Jag tror ni skulle komma närmare varandra och kunna hjälpas åt om du öppnar dig för honom.
Att få klarhet är oftast lättare än att gå och fundera på vad det kan vara för fel.
I fantasin och utan kontroll kan allt kännas så mycket värre.
Men som sagt...Det är du som känner honom bäst och vet hur du vill göra.
Kram
Jag tror inte du lägger ytterligare börda på honom genom att berätta sakligt hur det står till. Han kanske grubblar,han märker ju som sagt att nåt är fel och vetskap kan vara mycket bättre än okunskap även om han inget kan göra åt det. Viljan att dö känner jag igen,men man får kämpa vidare timme för timme ändå. Livet är fullt av små gratis glädjeämnen,det gäller bara att hitta dom! 
Ta en kvällspromenad och lyssna på koltrastens sång,gosa med nåt djur,ring en vän och be henne köpa med nåt gott hem till dig,hitta gratisaktiviteter på bibblan, i nån kyrka, i nån förening-kan finnas massor om man bara letar. Sitt bara inte hemma och grubbla! Grubbel har aldrig löst problem,det bara ökar ångesten.
Och du 7000 el. 5000 -vad som nu är ganska akut- är inga miljoner! 
Kan du jobba extra en helg kanske? Det kommer lösa sig,det mesta här i livet gör faktiskt det. Det är otroligt sällan man har samma problem-och av samma grad!- i massor med år.
Glad påsk på dig! 
Tack för er pepp! Jag ska inte in på detaljer men det är inget alternativ att tala om det för sonen just nu.
Jag går hos kurator så jag får ventilera lite där. Det som är tungt just nu är att jag har problem på så många håll just nu att jag inte klarar att hålla emot. Ekonomi, familj, jobb och hälsa. Därför går jag under snart. Känner mig brutalt misslyckad.
Jag önskar jag kunde jobba extra. Går inte på mitt jobb annars hade jag gjort det för länge sedan... Jag vet att det handlar om lite pengar i sammanhanget. Har sedan tråden startade betalat ca 150 000 kr av skulderna. Återstår en del men kommit en bit på vägen.
150000 är ju kanonbra!! 
Du kan ju,bara hålla ut! Slopa allt ovidkommande "tjafs",så mycket du bara kan. Man måste inte allt även om man tror det.
Jag vet. Men är så knäckt just nu. Tårarna rinner dygnet runt och vet inte varifrån jag ska hämta kraft...utan att falla. Jobbet som är det sista på prio listan är jag orolig att förlora för att mina krafter är noll. Kompisar förstår inte. Hälsan är skit. Sannolikt på grund av långvarig psykisk press och stress. Men det som sliter själen isär är familje bekymmer.
Fick du inte antidepp? Tog du dem aldrig så börja nu! Och försökatt ite sitta och grubbla! Det är svårt,jag vet,men det hjälper inte utan då skenar tankarna och allt blir värre. Sysselsätt dig med annat som ger dig lite lust och glädje,vad som helst. Har du inte nån vän att prata med också? Förutom terapeut eller vad du nu har finns det diakonissor inom kyrkan man kan prata med eller kurator på V.c. Gå ut och gå också hur mycket det än tar emot. Delegera jobbet hemma. Skippa "vänner" och bekanta som inte ger nåt tillbaks. Nån enstaka sjukdag kan du unna dig och bara vila/sova. D-vitamin eller sitta i solen gör under för själen och kan bota depression faktiskt.
Önskar dig en så trevlig kväll det nu går!
Jag försöker. Jag lovar. Men just nu är det nattsvart. Vet inte vad jag ska börja med. Kan inte ens prioritera rätt.
Hoppas du mår bättre idag ts.
Jag tror att du berättade innan att det finns någon som du skulle kunna låna lite pengar av. Gör så...
Du vet ju att du kommer kunna betala tillbaka det och du får lite tidsfrist.
Du har ju redan bevisat att du kan och skattepengar är ju på väg in,så du kommer klara det in kort.
Om familjeproblemen ryms inom något som går att reda ut, så Försök sätta dig ner med den /de det gäller och iaf hitta någon liten halvbra lösning som kan ge lite tröst /mod att gå vidare.
Önskar dig en fin dag ts..
Tack. Ännu en svart dag. Tur att man är ledig. Skulle vilja njuta av att solen skiner och ledighet men kroppen är fylld av ångest till bristningsgränsen. Önskar inte ens min värsta fiende den ångesten jag upplever. Den förstör mig inifrån.