Hej.
jag har under en vecka inte kunnat sova eller äta för att ekonomin är på väg åt helvete. Ordagrant. Och på alla möjliga jävla sätt. Jag funderar till och med att ta livet av mig. Men vill inte det. Vill ogärna ha moraliserande utan råd, stöd och tips.
Det har jag tyvärr inte :(
Men ska fundera några varv till om det går att lösa med annat än släkt.
Klarar mig en månad till innan det spårar ur (om ingen oförutsett inträffar). Under den tiden kanske jag kommer på något.
Det hinner hända mycket på en månad-åt rätt håll menar jag nu! 
Det hoppas jag för går det åt helvete nu så finns inga krafter kvar.
Men jag kämpar till sista stund.
Du hade inga krafter för drygt 2 månader sen heller och har tatt dig ända hit. Det kommer gå-vi tror på dig!
Så sant. Måste bara samla kraft och mod att fråga släkt om hjälp om det går åt helvete men vill helst fixa själv. Jag vet, ensam är inte stark.
Bara be om att krafterna håller. Och turen. Får ju tillbaka en del på skatten så ideala vore att låna 10 000 kr av någon som de får åter i juni. Och sen bara kämpa.
Ett lån på 10000:- tills juni borde de kunna bidra med,annars är de knussliga. Du fixar det på nåt sätt!
Största problemet är att det är släkt jag inte har så tät kontakt med. Skulle gärna vilja undvika att behöva berätta hela historian om hur jag hamnade här... Jag skäms så mycket så att jag varje dag undrar om jag förtjänar att leva. En normal människa skulle inte försätta sig i en sån här situation. Har annars ett bra, städat liv med fast jobb, familj och inget missbruk. För mig är det här total idioti och kan inte förklara det för en annan människa eftersom jag inte förstår mitt handlande själv Möjligtvis till min samtalskontakt. Jag verkligen hatar mig själv. Så jäkla mycket. Därför är jag låst och handlingsförlamad just nu.
Jag hatar också mig själv för att jag inte kan få barn. Men hatet löser inga problem! Du måste inte berätta precis allt om du lånar. Säg lite kortfattat att det kört ihop sig just nu,men du kan betala tillbaks i juni. Man är väl helt hjärtlös om man nekar en släkting ett kortsiktigt lån!
Jag hatar också mig själv för att jag inte kan få barn. Men hatet löser inga problem! Du måste inte berätta precis allt om du lånar. Säg lite kortfattat att det kört ihop sig just nu,men du kan betala tillbaks i juni. Man är väl helt hjärtlös om man nekar en släkting ett kortsiktigt lån!
De har sannolikt möjligheten att låna ut men det är av många skäl jag vill försöka undvika. Vill inte hamna i tjafs om något skulle hända. Men går det inte på annat sätt så har jag inget val. I den dialogen känner jag att jag måste vara ganska ärlig.
Eftersom jag har så mycket lån och betalat av många så har har jag betalat ränta uppemot 80-90 000 kronor plus att jag betalade för mycket skatt förra året (ca 9 000 kr). Av den räntan man betalat in får man ca 30% åter på skatten. Jag har redan jämkat och fått ut lite men ca 20 000 kronor återstår. Jag har räknat ut det på Skatteverkets hemsida. Drömmen skulle vara att få ut det i förtid men det beviljar de inte om man inte har skulder hos kronofogden vilket jag inte har. Än. Men är på god väg.
Jag vet att hatet inte löser något men den har jag svårt att kontrollera just nu. Har förstört så mycket som tar år att reparera och det är tärande för mig. Jag hoppas kunna bearbeta delar av det med min samtalskontakt. Det finns så mycket annat som bidragit till detta beteende som jag tidigare skrivit om i tråden. Ångesten och flykten från den. Men ändå är handlingarna mycket irrationella. Därav hatet.