Total jävla panik

Det är jag som tagit lånen och får städa upp skiten nu. 
Blir jag sjukskriven så har jag ju ännu mindre pengar. Viket är ju fullständig katastrof i min mening. Då vet jag ju inte alls vad jag gör. Just nu vill jag bara dö.
Och tro mig, jag har ringt, tjatat, bönat, bett, gråtit till och med. Men en del är helt iskalla kan jag säga.

Äger dina föräldrar sitt boende så kanske de kan låna på det? Eller gå i borgen för lånet på 50 000?

Ja, 50,000 är ju ingen hiskelig summa i det stora hela; om det kan ge betalningsförmåga och ljus i tunneln vore det ju helt klart en toppenlösning.

Du kan ju inte mena att det är bättre att dö än ha en prick hos kronofogden? Det är ju inte logiskt på något vis. Du behöver psykisk hjälp nu genast. Gå till din vårdcentral, be om psykolog och medicinering. Det är inte omöjligt att ordna upp detta. Det kommer bara ta lite tid.

Har inga föräldrar. Har inga syskon. Har inga släktingar. Förstår ni vad tragiskt.
Och ja, jag vill dö. Depressionen är total. Kronofogden är inget alternativ. 

Du ska genast imorron gå på V.c och få hjälp! Du kan inte ens tänka klart längre,men med piller som "tar upp" dig lite kommer det gå lättare. Du har sambon/pojkvännen så ensam är du inte. Vi finns här också med massor med tips.  Du är vare sig den första eller den siste med extrema ekonomiska trångmål och det går att lösa!  Du lever,du har en stor del av livet kvar,det finns inget som säger att du ska ha det så här resten av livet. Det är en kort period just nu som blir tuff,men det klarar du. Alla har vi våra problem,vår enskilda kamp och då kämpar man på tills det går. Inga problem är olösliga!

Vet inte vad VC ska göra. Jag kan ju inte vara hemma för att då får jag mindre lön. Skulle helst vilja vara sjukskriven i två veckor. Men samtidigt är jag tveksam att min hjärna klarar en dag till. Den kokar liksom över. Jag har hamnat i helvetet som jag skapat själv. Jag är i avgrundernas avgrund. Jag försöker lösa det med de sista släktingar jag har. Problemet är dock när jag ska betala tillbaka...?

Du kan få medicin och det behöver du! Och mest troligt sjukskrivning. Tro mig- inget jobb och inga pengar i världen är värt att bli  totalt knäckt fysiskt eller psykiskt!  Nu är du bara inriktad på allt du gjort fel medans det egentligen är framtiden du ska vara inriktad på. För att klara av det måste du må bättre psykiskt. Det för krävas vad det vill för att må bättre och det är det värt. Prata med släktingarna en gång till och skräd inte orden. Säg hur ångerfull du är,men att du absolut ska betala tillbaks i sinom tid.

Men förlorar så mycket i inkomst och då blir ju livet värre?
Och nej kanske inget jobb är värt det.
Försöker med släkten men vet inte när jag kan garantera återbetalning. Hur gör jag då? Någon som lånat av släkt och fått lång tid på sig att betala tillbaka?

Worst case scenario slutar det med skuldsanering.

Du sitter i en jättejobbig sits, och just nu känns det helt oövervinneligt. Om några decennier och en månad kommer du sitta i en fåtölj bredvid julgrannen och skratta åt barnbarnen som leker omkring. Du kommer att vara lite varm om kinderna (varmt i rummet och kanske lite för mycket glögg...), lycklig och undra om du kanske borde köpt den där gröna bilen i julklapp till yngsta barnbarnet istället för den orangea.

Sen kommer du plötsligt ihåg någonting, och det är att du innan julen 2014 funderade på att ta livet av dig. Vilken tokstolla! Du skakar lite på huvudet åt att du någonsin tänkt så, sen reser du dig och går ut i köket och hämtar en liten kopp glögg till. Det är ju jul