Hej.
jag har under en vecka inte kunnat sova eller äta för att ekonomin är på väg åt helvete. Ordagrant. Och på alla möjliga jävla sätt. Jag funderar till och med att ta livet av mig. Men vill inte det. Vill ogärna ha moraliserande utan råd, stöd och tips.
Jag tycker inte synd om mig själv.
Jag har ca 30 000 kr per månad i lån/avbetalningsplaner. Hyra och omkostnader ej inräknade. Inkomst efter skatt 48 000 kr. Avbetalningsplanerna går ej att få ner. Har försökt en miljard gånger... Plus att det ligger skulder på 50 000 akuta skulder.
Det stämmer... 30.000 i månaden.
Det stämmer... 30.000 i månaden.
Ge pillren ett tag till att verka och ge absolut inte upp! Det går lösa alla problem,även ekonomiska som känns oöverkomliga. 
Nej. Det räcker inte... Därav problemet. Har försökt att lösa detta på ALLA möjliga tänkbara sätt. Verkligen men idéerna är slut. Livet är slut. Med 50 000 kr kan jag få ner det till 18 000 kr... Det är det som är sorgligt. Att det skulle kunna gå men pengarna finns inte någonstans att låna.
Livet är definitivt inte slut för att det kört ihop sig ekonomiskt! Låt det gå till fogden då och få löneutmätning. Du får alltid kvar existensminimum. Du har en bra lön så då går det snabbare få ordning på det.
Den skam och skuldkänslor som uppstår kommer radera hela mitt sociala nätverk och min familj. Jag kommer att bli bostadslös i så fall och i värsta fall arbetslös. Så ja, livet är lite över.
Men alla måste väl inte få veta hur det står till med din ekonomi? Om du inget säger vet de ju inte. Och vilka "vänner" är det som skulle överge en i en sån sits?! Ta nu inte ut saker i förväg som kanske aldrig kommer hända! 
Den skam och skuldkänslor som uppstår kommer radera hela mitt sociala nätverk och min familj. Jag kommer att bli bostadslös i så fall och i värsta fall arbetslös. Så ja, livet är lite över.
De flesta vänner lätt. Såklart de skulle veta om det sker utmätning och hälften av hushållet är borta...Typ. Är rädd att jag inte har några riktiga vänner på det sättet.
Ok, de var de kanske inget att ha men ändå. Och familj blir jag utan, det är garanterat. Jag vill verkligen lösa detta men det går inte.