Hej.
jag har under en vecka inte kunnat sova eller äta för att ekonomin är på väg åt helvete. Ordagrant. Och på alla möjliga jävla sätt. Jag funderar till och med att ta livet av mig. Men vill inte det. Vill ogärna ha moraliserande utan råd, stöd och tips.
Ekonomin kanske tillfälligt blir lite sämre,men vad spelar det för roll om den redan är körd i botten? Det du vinner på sjukskrivning är hälsan,tid att vila, samla kraft och må bättre. Det är mer värt i längden helt klart! 
Om de är villiga att låna sätt ett slutdatum långt fram inom rimlig tid. Du tjänar ju i botten bra så det kan inte ta evigheter komma på rätt köl igen. Med andra prioriteringar framöver kan du få en mycket bra ekonomi dessutom. Min ekonomi var helt rutten för 17 år sen,men det tog inte lång tid att få ordnng och sparade pengar.
Kom igen nu ts! Du kan ta tag i detta! 
Sluta gräm dig och se bakåt- se framåt istället och handla.
Alltså det är illa men inte så illa. Vet inte hur jag sa förklara detta. De större lånen vi har ryms inom vår budget + alla skitlån. Det som inte ryms är alla smålån. Om de smålånen går att lösa är problemen lösta. Tillfälligt. Men sen börjar en kamp om att inte att ha pengar varje månad. Och skuldsanering är nog inte aktuellt om det bedöms att vi kan klara av att betala dessa skulder. Någon gång. Men just nu är allt jättejättesvart. Går smålånen att lösa så går denna situation också på sikt tror jag. Innerligt. Det är bara att jag inte får ihop det till smålånen. Överhuvudtaget.
Så det är inte ens så illa att skuldsanering är på fråga. Men du tycker självmord är den enda utvägen? Kontakta en ekonomisk rådgivare och psyk människa! Och be din sambo om hjälp. Ja det är du som tagit lånen, men ibland får man svälja sin stolthet och be om hjälp.
Har ni dragit in på allt som bara går? Tidningar,korven ute,fredagsdrickan o.s.v? Det brukar finnas fler kryphål än man tror såvida man inte skrivit upp precis allt under en månad. Provat sälja nåt? Man kan inte veta om folk köper förrän man provat. Jag sålde gamla serietidningar en gång,det gick åt det med. Fråga släktningarna igen som sagt! Och skjut upp nån räkning tillsvidare som telefon eller nåt. Betala av lånet med värsta räntan först och det som riskerar gå till fogden. En sak i taget,en dag i taget.
Vi lever under existensminimum. Inga onödigheter. Inget slöseri. Inget. Verkligen.
Skuldsanering har jag för lite för kunskap om men jag tror att vi klarar av att betala inom 3-5 år så det är nog inte aktuellt.
Och nej, sambon kan inte hjälpa till. Vi har redan skulder upp över öronen. Jag försöker ta en dag i taget men sen får jag panik och bryter ihop.
Har skulder hos fogden, i tingsrätten och en miljard avbetalningsplaner så vet ej vart man ska börja. Har inget av värde att sälja heller.
Att ni inte kvalificerar för skuldsanering är ju bra, det betyder att situationen visserligen är allvarlig, men inte så allvarlig som det känns.
Hur kvalificerar man sig till skuldsanering ens? Har bara antagit att det inte går, och sannolikt går det inte heller eftersom många av våra lån går att betala inom 2-3 år. Förutom de största banklånen. Är det inte ganska hårda krav på det?
Jag vet inte, men tror inte att man får skuldsanering om man lyckas betala av inom 2-3 år.
Men du! 2-3 år, det är ju inte alls farligt. Jobbigt nu, men övergående.
Inte alla skulder på 2-3 år men några. De flesta på fem eller mer.