Plussade idag!
Bf blir runt 31 juli/ 2 augusti 2015 då min cykel varit lite knasig efter ett MA i augusti!
Men har gått över 14 respektive 11 dagar med mina tjejer som är födda 2010 och 2013!
Här kan vi diskutera allt och skapa nya vänskaper!
Säg till om ni vill vara med i en Facebook grupp oxå! :)
Kram på er!
Hur tänker ni med storlekar när vi handlar till era små? Har handlat några få plagg hittills, ungefär lika fördelat mellan 50 och 56. Så himla svårt att veta hur man skall handla och hur mycket av varje eftersom man inte vet hur stor bebis kommer bli :)
Svårt med storlekar.. Vi hade till första barnet köpt mest i 56 och lite i 50. Trots att vi tyckte att vi garderat oss så blev det fel, för dottern föddes tillväxthämmad och drog storlek 44.. Så för oss räckte kläderna läääänge.
Den här gången har vi kläder i alla storlekar redan så förhoppningsvis ska nåt passa ???? Men jag skulle nog ändå rekommendera mer i strl 56 än strl 50. Som sagt så brukar dom ju normalt sett växa ganska fort i början.
Tänk också på att det är sommar när barnet kommer, kan vara bra att ha nåt tunt i de minsta storlekarna.
Min dotter växte snabbt ur strl 50.
Tänkte hoppa in här :)
Jag är en tjej på 20 år som bor tillsammans med min pojkvän och våran hund.
Torsdagen den 26 mars 2015 förändrades våra liv totalt.. Jag hade besökt en läkare i tron om att jag hade fått en cysta på äggstocken, men det visade sig att jag var gravid. Jag kunde inte riktigt tro på det och jag frågade till och med om han verkligen hade sett rätt. Det hade han. Den 1 april var jag och min pojkvän till kvinnomottagningen för att kolla hur långt gången jag var. Vi båda trodde det var väldigt tidigt då jag inte har känt något och jag hade haft min mens i slutet av februari. Min pojkvän har inte heller märkt att något är annorlunda med mig. Men vi fick reda på att det hade gått så långt som 20 veckor! Halva graviditeten har gått och jag har inte märkt någonting! Både jag och min pojkvän blev rädda och oroliga. Men när vi fick se vår lilla hoppsan som rörde på sig där inne så blev jag helt varm i hjärtat och min pojkvän satt och log.
Vi är fortfarande rädda och oroliga för hur framtiden kommer bli, men även glada för det lilla livet som växer i magen. Nu har vi ca 20 veckor på oss att förbereda oss, men det kommer vi att klara! :D
Någon som varit med om något liknande?
Tänkte hoppa in här :)
Jag är en tjej på 20 år som bor tillsammans med min pojkvän och våran hund.
Torsdagen den 26 mars 2015 förändrades våra liv totalt.. Jag hade besökt en läkare i tron om att jag hade fått en cysta på äggstocken, men det visade sig att jag var gravid. Jag kunde inte riktigt tro på det och jag frågade till och med om han verkligen hade sett rätt. Det hade han. Den 1 april var jag och min pojkvän till kvinnomottagningen för att kolla hur långt gången jag var. Vi båda trodde det var väldigt tidigt då jag inte har känt något och jag hade haft min mens i slutet av februari. Min pojkvän har inte heller märkt att något är annorlunda med mig. Men vi fick reda på att det hade gått så långt som 20 veckor! Halva graviditeten har gått och jag har inte märkt någonting! Både jag och min pojkvän blev rädda och oroliga. Men när vi fick se vår lilla hoppsan som rörde på sig där inne så blev jag helt varm i hjärtat och min pojkvän satt och log.
Vi är fortfarande rädda och oroliga för hur framtiden kommer bli, men även glada för det lilla livet som växer i magen. Nu har vi ca 20 veckor på oss att förbereda oss, men det kommer vi att klara! :D
Någon som varit med om något liknande?
Ah, härliga hormoner!
Vår son (7 år) har alltid varit svår att lägga. Han blir hyperaktiv vid sänggåendet och börjar fundera på de mest bisarra saker och kan omöjligen slappna av i varken kropp eller knopp. Babblar, suckar, stönar, det spritter i benen och händerna kan inte vara stilla. Efter 7 år tycker man att vi borde vara vana, men för att vara ärlig så blir jag bara mer frustrerad. Just nu kan det mycket väl ha med hormonerna att göra..
Ikväll gick jag med på att båda barnen skulle få somna bredvid mig i soffan eftersom det var lördag (dom brukar få göra det på lördagar), mycket också därför att jag ville se ett engelskt kostymdrama. Dottern somnar på 3 sekunder som vanligt. Sonen snurrar runt, suckar, kollar på tv:n i smyg och till slut inser jag att jag måste stänga av tv:n. Redan här känner jag att jag blir lite irriterad, jag hade verkligen sett fram emot den här filmen.
Därefter lyckas sonen pricka in en spark rakt på min brutna stortå vilket inte gör mig på bättre humör. Fy satan vad ont det gjorde!
När han till slut, efter DN dryg timme, äntligen somnat ska jag slå på tv:n igen...och upptäcker att boxen hängt sig. Jag känner hur jag börjar koka. Maken har hela den här tiden suttit vid datorn och kollat på serier. Jag ber maken komma hit med hårddisken med filmer (jag är den första att erkänna att jag lär grinig) varpå han surnar till och frågar varför jag varit så förbannat grinig hela dagen. Och där brister det. Krokodiltårar och jag som mellan snyftningarna hackande berättar att jag haft en till helvetisk nattning med domen och att HAN (maken) minsann aldrig lägger barnen (vilket han inte gör, det har helt enkelt hamnat på mitt bord).
Han försöker trösta lite, lommar bort och hämtar hårddisken och nu ligger jag här och tycker synd om mig själv. Ont i tån har jag också 
Ser nu att min telefon ändrat massa ord (tack autocorrect), men det kanske går att tyda ändå 
Minxy: fy vilken kväll. Varför inte få maken att natta barnen, framförallt en kväll du vill se en film? Jag låter och sur och gnällig ibland mot min man även om det inte är hans fel men med alla hormoner är jag verkligen sjukt lättstött och lättstörd (ljud, dofter etc).
Men nu med ett till barn på väg är det nog dags att involvera maken i nattningen så du slipper dra hela lasset själv. Ibland blir det att vi hamnar i perioder då bara jag duger för sonen men med lite jobb går det tillbaka..
Hur tänker ni med storlekar när vi handlar till era små? Har handlat några få plagg hittills, ungefär lika fördelat mellan 50 och 56. Så himla svårt att veta hur man skall handla och hur mycket av varje eftersom man inte vet hur stor bebis kommer bli :)
Tänkte hoppa in här :)
Jag är en tjej på 20 år som bor tillsammans med min pojkvän och våran hund.
Torsdagen den 26 mars 2015 förändrades våra liv totalt.. Jag hade besökt en läkare i tron om att jag hade fått en cysta på äggstocken, men det visade sig att jag var gravid. Jag kunde inte riktigt tro på det och jag frågade till och med om han verkligen hade sett rätt. Det hade han. Den 1 april var jag och min pojkvän till kvinnomottagningen för att kolla hur långt gången jag var. Vi båda trodde det var väldigt tidigt då jag inte har känt något och jag hade haft min mens i slutet av februari. Min pojkvän har inte heller märkt att något är annorlunda med mig. Men vi fick reda på att det hade gått så långt som 20 veckor! Halva graviditeten har gått och jag har inte märkt någonting! Både jag och min pojkvän blev rädda och oroliga. Men när vi fick se vår lilla hoppsan som rörde på sig där inne så blev jag helt varm i hjärtat och min pojkvän satt och log.
Vi är fortfarande rädda och oroliga för hur framtiden kommer bli, men även glada för det lilla livet som växer i magen. Nu har vi ca 20 veckor på oss att förbereda oss, men det kommer vi att klara! :D
Någon som varit med om något liknande?