Min fru vill, men inget händer

Jag kan så klart bara tala för mig själv, men för min del är det inte tryggheten som blir problematisk i ett förhållande, det är kraven. Att vara tillsammans med en man som på ett eller annat sätt, direkt eller indirekt, kräver sex av mig, det funkar väldigt avtändande, på mig personligen. Jag måste känna mig helt fri för att kunna känna lust, det måste finnas ett utrymme mellan mig och mannen, ett avstånd, någonting att fylla sin längtan med.  

Det handlar ju ändå i grunden om attraktion, en spänning, och den spänningen kan inte uppstå om någon hela tiden förväntar sig något av mig, om det jag ska ge till den andra parten så att säga redan är givet på förhand. 

Jag tror att kvinnor har precis lika stark sexlust som männen, men att den kanske ser lite annorlunda ut.
Som jag förstått det så är mäns sexlust något väldigt fysiskt och som sker i dom nedre regionerna.
Medan kvinnans sexlust startar i hjärnan, börja där, med lek, fantasi, sensualism, leksaker, rollspel, små mininoveller av erotisk karaktär.
Mindre fokus på könsorgan och mer på det mentala, då kommer kvinnorna igång.
Då kan kvinnor mycket väl gå omkring uppkåtade och längta i dagar. 
Se på den stora hypen runt 50 shades of grey, den fick igång kvinnor.
För den fokuserar på mind over body. 

Ett vanligt knull, in och ut är sådär lagom upphetsande liksom, bättre kan ni. 

Du har nog också delvis rätt. Jag har ju gjort just så där, försökt se mig själv utifrån och dra slutsatser.

Kan man kalla dig för en tvättäkta traditionalist, med de teoretiska rötterna stadigt förankrade någonstans i antiken och synen på kvinnan som en mystisk, irrationell, mörk och ondskefull kraft? Ett väsen man kan betrakta utifrån men ändå aldrig riktigt förstå sig på?

Medan mannen, däremot, är klar, ljus, enkel, logisk och fullt begriplig. Eller?

Dags för ett könsbyte för egen del då. Jag kan ju knappast vara en kvinna.

Jag tror att du är nåt på spåren här. Jag själv haft anledning att fundera rätt mycket på varför manlig och kvinnlig sexualitet ser så olika ut och varför män och kvinnor har så svårt att kommunicera. Som du beskriver så finns det nån norm som beskriver det så att om en kommunikation inte fungerar så är det per definition mannens fel. Det är han som inte är kommunikativ eller så är det nåt fel på det sätt han [försöker] kommunicera på. Aldrig är det kvinnan som lider någon brist.

När det gäller sexualitet så är det också kvinnan som har rätt. Hennes behov eller avsaknad av behov, beskrivs som nåt som är det naturliga och inte går eller ens bör försöka ändras på. Det är bara för mannen att foga sig i det eller att med allehanda cirkuskonster försöka väcka kvinnans lust igen.

Antingen är mannen inte tillräckligt delaktig i hushållssysslorna eller barnens uppfostran, eller om han mot förmodan ändå är det (och trots detta har en obändig sexlust, något som tydligen är omöjligt för kvinnor att kombinera) så är det nåt annat fel på honom, kanske är han då inte tillräckligt spännande, så kvinnan tänder ändå inte på honom.

Och allt detta är mannens fel. Kvinnan har aldrig något ansvar för att det gemensamma sexlivet ska fungera. På ett sätt är det logiskt, för det är ju alltid den som har minst intresse av sex som sätter taket. Annars blir det fråga om sexuellt tvång eller våldtäkt. Detta vet naturligtvis kvinnor, och direkt eller indirekt utnyttjar de detta. De vet att de kan känna sig helt trygga när de drar sig undan sex och vägrar vara delaktiga i att lösa knuten. Alternativet är så mycket mer riskfyllt för mannen, iaf. om han är en hygglig man. Det enda de riskerar är att mannen är otrogen eller begär separation. Men med en hygglig kille i boet är även detta tämligen riskfritt.

Så när nu kvinnor i den här tråden uppmanar oss män att vara mycket mer "manliga" och ta för oss av våra kvinnor, visa dem var skåpet ska stå, eller var kuken hör hemma, så är det nåt väldigt svårt att genomföra i praktiken, för om man har ett dysfunktionellt sexliv så ska det mycket till för att en man ska förvandlas till en macho kille som med stor självsäkerhet bara tar för sig. Tänk om hon blir rädd och ser det som en våldtäkt?

Jag har som sagt funderat mycket på detta och inte kommit fram till nåt annat svar är att generellt sett är kvinnor och män olika och det får vi lära oss att leva med, eller ställa oss utanför det som verkar vara döden för sexlivet, nämligen att bilda familj.

(Ja, jag vet att det finns undantag och förhållanden där mannen vill mindre än kvinnan etc. men det som beskrivs i TS är ändå det utan konkurrens vanligaste scenariot.)

Du utgår för mycket från dig själv och hur du personligen fungerar. Det är dock inte något som gäller för alla kvinnor. Den tes du marknadsför i punkt 2 förutsätter dessutom att mannen är intresserad av att bara ta för sig. Men även män vill bli förförda, känna sig åtrådda osv. Egentligen förutsätter det du rekommenderar män med en ganska trist syn på sex som inte ger utrymme för något ömsesidigt.

Sen köper du ju helt det här med att kvinnan inte har något eget ansvar för att sexlivet ska fungera. Det du beskriver i punkt 2 omyndigförklarar ju kvinnor och deras sexualitet.

"Nja, sanningen är att du inte vet vad som är orsaken. En kvinna kan inte se sin egen sexualitet, den är dold för henne."

BWAHAHAHAHA!!! Det var nog den största bullshiten jag hört på länge!

Själv är jag kvinna och jag vet PRECIS varför jag tappar suget och inte vill knulla ibland; för att jag får göra precis allt hemma. Man blir inte så jävla kåt av att vara lilla mamma till sin sambo och så var det med det. Nu har han en period då han hjälpt till mer hemma runt jul och jag är kåt nästan hela tiden. Är inte lika trött och känner mig uppskattad och som jag betyder lika mycket som han. Vi får se hur länge det håller i sig. För evigt hoppas jag, jag har hellre sex än att diska.

Vad menar du? Du skrev ju detta:

Jag är läskunnig, men är inte kanske inte så bra på att knäcka koder. Kan du utveckla det så att det blir begripligt även för en man?

Så varför för du fram det alternativet?