Min fru vill, men inget händer

Okej. Om hon skyller på att hon har mycket att göra, fast du försökt gjort saker förstår jag ditt problem. Tro inte att kvinnor generellt fungerar så. Precis som att män inte fungerar lika. Vill hon ha sex när hon är utvilad då?

Nej, jag har gått igenom dina inlägg och du ställer inga frågor. Förutom sådana som är retoriska och bekräftar dina egna påståenden. Jag talar om öppna frågor, sådana som handlar om att man verkligen försöker förstå den andra parten, där man vill veta och grubbla vidare tillsammans för att eventuellt i slutändan komma fram till något nytt. 

Jag tänker inte acceptera att "män tänker som män". Män, liksom kvinnor, är individer, och tänker väldigt olika sinsemellan. 

Jag tror nog att Celine klarar av att läsa, utan några som helst problem med att ta till sig innebörden av dina inlägg...

Citerat från inlägg nr 52. Ditt...inlägg, Dh

Notera min kursivering, fetmarkering, och framför allt, min understrykning.

Inlägget då:

"Du tänker för mycket. Det finns två lösningar.

1) Fler kvinnor. När man som man har alternativ kan inte en kvinna ställa krav längre, det tar ifrån henne den sexuella makten som eklusiv sex ger henne. Bästa alternativet, eftersom kvinnor är inställda på sexuell konkurrens och kommer att använda sin sexualitet för att vinna.

2) Ställ krav på ett sätt som inte går att säga nej till. Gör det helt övertydligt från dag ett att du tänker ha sex med den här kvinnan om hon så är medvetslös och ha sen det hela tiden och alltid. Kvinnor vänjer sig vid sånt över tid och sålänge det är en totalt oundviklig del av hennes förhållande så har hon det. Sämre alternativ för sexet blir inte nödvändigtvis speciellt roligt."

Fast du fokuserar ju på helt fel saker. Vi hade ofta sex. Jag var ofta kåt.... Och har alltid varit det. Problemet var att min man inte brydde sig om min kropp och att jag ofta kände mig stressad att komma fort.

Jag hade lättare att acceptera "snabbisar" när barnen var små. Då måste man ju ta de tillfällen man får och kanske skynda sig.

För oss låg våra problem lika mycket i sängen som utanför och det handlade om att han fick mig att känna mig underlägsen, ful och tveksam/osäker på många plan. Både i och utanför sängen.

Han var dock bra emot barnen.

Jag skriver om min erfarenhet för att ge en bild av att relationer kan se olika ut och ha olika problem, och att jag som kvinna alltid haft en väldigt naturlig, inifrån kommande, sexdrift. Ett plockade behov att lätta på trycket.

Man vill att den andra ska vilja.[/quote]Bra. Alla män verkar inte bry sig om det.

Vårat sexliv var ungefär som onani. Inte så konstigt att det funkar egentligen. Kan man onanera är det väl inte så konstigt att man kan ha sex även om det är trist. Onani är ju inte så kul i längden heller. Jag tänkte bara att det var jag som var "svår".

Det gick väl lite stegvis. Sexlivet avtog nog under tre år men efter det att jag bestämt mig för att jag ville skiljas började jag säga nej åt honom. Han frågade aldrig varför. Vi pratade ju aldrig om sex ens när det var bra så det var ju inget konstigt med det. Jag drog mig undan honom över huvud taget.

Vad skulle jag ha förståelse för menar du?

Jag kan förstå att man tappar självförtroendet om den andra parten går in och kommenterar varje steg man tar. Men jag kan inte förstå hur man står ut med situationen i längden, år ut och år in, särskilt om sexlivet påverkas av det och man klart och tydligt kan se kopplingen. När man väl har fattat hur saker och ting hänger ihop får man ju faktiskt lov att ta tag i situationen. Så varför gör du inte det?

Inlägg 206

Varför ignorerar du det !!!

Ja självklart kan inte vilken man som helst sätta min kropp i brand. Självklart kan inte man jag INTE GILLAR tända mig. Självklart kan mitt ex inte förvänta mig att jag ska tända om han trycker upp mig mot väggen. Självklart tänder jag inte på att en gubbe på bussen gör det....tänk på besvärliga kvinnor är....