Anonym (Mar)

Äldre 27 Dec 19:27

112 svar

Varför känns det så fel

Jag har träffat en man i ungefär ett år. Är ganska seriöst mellan oss. Han har två barn sen tidigare och bl.a. därför tar vi det ganska lugnt (inga planer på att bli sambos m.a.o.). Jag har träffat barnen flera gånger och det funkar ok mellan oss.

I alla fall så var jag ute på stan idag och träffade då på min pojkvän, hans ena barn och hans ex som var ute tillsammans och shoppade. Vi hälsade lite snabbt, har inte träffat exet tidigare, och sedan gick jag vidare.

Av någon anledning kan jag inte riktigt släppa det. Det kändes så märkligt hela grejen. Varför var de ute och shoppade tillsammans? Dessutom tyckte jag att min pojkvän verkade lite konstig som att han tyckte att det var pinsamt eller något.

Jag brukar inte vara överdrivet svartsjuk men det här kan jag inte riktigt släppa. Vad tänker ni överdriver jag eller verkar det konstigt?

Kasperina

Äldre 28 Dec 13:10

#31

Ess skrev 2014-12-28 12:54:39 följande:

Alla konstallationer som innefattar ett förhållande på tre går bort för mig. Vill helt enkelt inte leva med utomstående som blandar sig i hela tiden.

Ändå säger du att du har barn. Hur går det ihop?

Iam

Äldre 28 Dec 13:26

#32

880215 skrev 2014-12-28 12:24:55 följande:

Haha, nej, inga fler barn lär det bli för hans del. Han har hunnit bli lite till åren. ;) För övrigt så ser inte jag mig själv som en självklar del i detta, utan jag ser barnet med en självklar rätt att kunna få dela större stunder med båda sina föräldrar samtidigt. Den åsikten delar jag och pappan och jag har väldigt svårt att se att han skulle välja en flickvän som är av en annan åsikt. Lika barn leka bäst. Ingen av oss skulle passa ihop med en trångsynt, egotrippad eller svartsjuk partner.

Men OM hans nuvarande, eller framtida, flickvän skulle sätta sig emot vår tradition, så är det väl så. Synd för barnet, kan jag tycka. Dock har jag även där svårt att se att exet skulle acceptera det. Det skulle nog inte bli ett särskilt långvarigt förhållande då.

Det du sägerär alltså att om man inte tänker som du är man trångsynt? Inser du att du själv just nu personifierar ordet trångsynt?

Jag är vare sig trångsynt, egotrippad eller svartsjuk. Däremot vill jag ha en relation bestående av två vuxna och bygga en familj tillsammans vi två. (Och eftersom vi är på fl får jag ju tillägga att blodsband inte har med ordet familj att göra för mig)

Jag vill att vi skapar traditioner tillsammans, bygger vårt liv och vår vardag. Vill barnen åka på semester gör vi det som familj, vill barnen gå på stan gör vi det som familj. Likadant är det med traditionella firanden som julafton, påsk, midsommar eller vad det nu kan vara. Det är vi, han och jag tillsammans, som bygger upp det. Och där har inget ex att göra.

Hon är däremot varmt välkommen om vi har ett födelesdagskalas för hennes barn ex, men det är som gäst i vårt hem och vår familj - inte som en del i den.

Som tur är har jag valt en man som tänker som jag. Och det är ju tur att du har ett ex som tänker som du. Men att kalla alla som inte tänker som du för trångsynta egoister säger mer om dig än den du uttalar dig om.

Hade ni på allvar satt barnet först och inte velat förneka barnet båda sina föräldrar hade ni ju fortsatt leva tillsammans. Men riktigt så icke egotrippad kunde ni inte vara.

Anonym (Mar) Trådstartaren

Äldre 28 Dec 14:42

#33

Anonym (-) skrev 2014-12-27 19:59:25 följande:

Jag är i en liknande situation. Eller, jag vet inte om den är liknande, men så här ser det ut för mig:

Jag och mitt barns pappa träffas ofta, då pappan är på umgänge hos oss. Han spenderar några dagar hos oss och då umgås främst han och barnet, men givetvis umgås vi alla som "familj" också. Vi handlar på IKEA, storhandlar mat, lagar mat ihop, sitter och snackar på kvällen, osv.

Vi är kompisar och tills för bara några månader sedan så hade vi sex varje gång vi sågs. Men han träffade en tjej, som han är sådär seriös med. Han vet inte vad han vill med henne då hon är ung. Vi har hur som helst fortfarande sex ibland då mitt ex och hans nya inte verkar vara så seriösa. De bor dessutom väldigt långt ifrån varann.

Jag vet en del om henne, då exet har berättat lite (och jag, nyfiken som jag är, frågat en massa). Skulle jag träffa på henne så skulle jag nog hälsa på henne som om jag "kände" henne, då jag vet typ "allt" om henne.

Det är ju något sånt där man inte vill att det ska vara. Jag är också yngre, hoppas verkligen inte det har något med saken att göra.

Anonym (Mar) Trådstartaren

Äldre 28 Dec 14:49

#34

Anonym (n) skrev 2014-12-28 12:28:05 följande:

jag har ny sedan snart ett år jag också. Vi är särbos och har barn båda två. Mitt ex och jag skulle kunna umgås, men vi gör det inte, men vi har en jättebra relation. Tror dock vi båda, av respekt för våra nya, inte föreslår det.

Min nya och hans ex firade jul ihop med sina barn på julaftonsförmiddag medan jag och mina barn åkte till min släkt. Jag tyckte det kändes lite konstigt, tänkte att hon skulle sitta där vid bordet och äta lunch där jag brukar sitta. MEN. jag vet ju att min särbo verkligen inte vill ha exet tillbaka och jag vet att detta ar sista julen de gör så här. De hade bestämt detta förra julen. Då kände han inte mig.

Visst är det lite knepigt med nya relationer och TS, ni har inte varit ihop så jättelänge än. Dock tycker jag din kille borde varit mer tydlig inför dig hur och vad han och exet faktiskt gör tillsammans. Antar att de kanske handlade tillsammans för att klara av gemensamma julklappar, som de kanske ff gör ihop? Det är inte så ovanligt att det tar ett par jular innan man styrt om alla traditioner men öppenhet och kommunikation är A och O för att den nya relationen ska funka.

Min särbo hjälper sitt ex ibland, när hon har sina sjukperioder. jag förstår på honom att han inte direkt vill men det är svårt säga nej om hon tex ringer och vill att han kommer och fixar punka på barnets cykel eller nåt. Då tänker han att han gör det ju för sitt barns skull, inte för hennes.Hon har dock lugnat ner sig betydligt sedan hon förstått att han och jag satsar seriöst. I början kunde hon ringa nästan varenda dag om småsaker men det gör hon inte längre

Jo de köper vissa presenter gemensamt, men detta har de redan varit klara med sen en tid som jag förstått det. Visserligen fyller ena barnet år snart men det var det barnet som var med så det verkar konstigt om de handlade presenter till honom när han var med. Men kanske var det något sånt ändå.

Anonym (m)

Äldre 28 Dec 14:49

#35

880215 skrev 2014-12-28 12:26:04 följande:

Övergångsperiod skulle jag knappast kalla det. Vi gick skilda vägar för över tre år sedan.

Nu kan jag inte säga hur det är för just dig men tre år är inte lång tid i övergångssyfte, jag skulle inte påstå att man har en tradition för att man har firat tex jul tillsam i tre år. Tre år är en ganska lagom tid för att komma över en skilsmässa och börja bli redo för nåt nytt.

Anonym (Mar) Trådstartaren

Äldre 28 Dec 15:03

#36

Kasperina skrev 2014-12-28 12:38:17 följande:

De föräldrar som sätter barnen först fortsätter att umgås under olika former, för barnens skull. Att gå ut och köpa saker till barnen tillsammans är tex något som barnen uppskattar, och som underlättar för föräldrarna då de kan lösa ev ekonomiska frågor direkt. Jul och födelsedagar är också sådana dagar som man gärna umgås för barnens skull och som bonusförälder är det bara att gilla läget.

Jag var själv bomusmamma under en period innan jag fick barn och jag kunde för mitt liv inte begripa varför han skulle hjälpa exet hela tiden.

Som frånskild mamma fattar jag nu. Det handlar inte om exet alls, utan alltid alltid om barnen.

Om exet behöver göra något på sin vecka, så är det bättre för barnen att den andra föräldern kan hjälpa till än att ta in en barnvakt (om det inte finns någon som står barnen nära förstås). Mina föräldrar bort långt bort, och behöver jag hjälp pga sjukdom, läkarbesök, annat som inte går att flytta hur som helst så vänder jag mig alltid till exet i första hand. Hans mamma bor i området så han vänder sig oftast till henne i stället för mig.

Att han tycker det är lite jobbigt att möta dig på stan så där är väl inte så konstigt. Ni ska ju ta det lugnt för barnens skull, så det är klart han får lite svårt med hur han ska reagera när ni plötsligt står öga mot öga så där.

Jag och exet firar inte jul tillsammans, men åker alltid till Gotland några dagar för att fira sonens födelsedag. Vi har varit skilda i tre år.

Jag förstår absolut att de ses kring födelsedagar och har kontakt kring saker som gäller barnen, det har jag inget som helst problem med.

Hade jag aldrig träffat barnen förstår jag att han kanske tyckt det var jobbigt att träffas men jag har som sagt träffat dem flera gånger. Det är dessutom inga små barn det handlar om utan tonåringar och föräldrarna har varit separerade i ca 5 år. Att vi tar det lugnt är inte bara för deras skull utan också för att jag inte bara vill kasta mig in i att bo med dem. Att bli sambos skulle bli en stor omställning för alla inblandade och då är det nog bäst att vara väldigt säker på sin sak för att det ska fungera.

Anonym (Mar) Trådstartaren

Äldre 28 Dec 15:05

#37

Quexet skrev 2014-12-28 12:48:30 följande:

Jag skulle inte se det som konstigt om dom var ute o handlade åt barnet, precis som Kasperina säger, då har båda föräldrarna något att säga till om och den ekonomiska biten löser sig direkt. Är dom däremot ute o shoppar underkläder till henne skulle det inte vara lika okej!

Jag har ingen aning om vad det shoppade, får väl ta och fråga honom när vi pratar nästa gång.

Quexet

Äldre 28 Dec 15:18

#38

Anonym (Mar) skrev 2014-12-28 15:05:33 följande:

Jag har ingen aning om vad det shoppade, får väl ta och fråga honom när vi pratar nästa gång.

Ja, (obs sista meningen var skrivet med glimten i ögat)

Men hur som helst tror jag nog att det absolut bästa är att prata med din kille, så behöver du inte vara orolig.

Anonym (Herre Gud)

Äldre 28 Dec 16:25

#39

Förstår att vi alla tänker olika o får göra det men herre Gud!

Ni biomammor om ni skaffar barn med någon ny så väljer ni alltså att ta med er första barn och åka hem till ert x och fira jul?

Kvar finns Er nya och era andra barn.

Likaså veckan som ni åker iväg på semester.

Låter otroligt konstigt i mina öron. Jag tror faktiskt inte att ni överhuvudtaget behöver umgås med era x på det sättet för barnens skull.

Osams nej det är inte bra men jag tror inte att det finns något barn som Måste se sin mamma o pappa umgås bara dom som en familj. Detta är ju något ni mår bättre av bara. Barn är smarta och accepterar.

Låter mer som att ni har svårt att släppa taget.

Sen skyller ni på svartsjuka nya.

Herre Gud hoppa av ifrån höga hästen. Era barn klarar av separationen tusen gånger bättre om ni separerar och är vänner än att ni "leker" familj då o då

Ess

Äldre 28 Dec 16:25

#40

Kasperina skrev 2014-12-28 13:09:27 följande:

Fast poängen är att förhållandet inte innehåller mer än två vuxna.
Min partner är min livskamrat, mitt ex är någon som jag behöver ha en god relation med för barnens skull. Om min partner inte kan skillnaden så tror jag inte vi har så mycket mer att säga varandra.
Mina barn är 2 och 6 år gamla och behöver sina föräldrar. När de är tonåringar och sedan vuxna gör de inte det längre på samma sätt och då blir det annorlunda.

Min exsvårmor var värre än din

Kasperina skrev 2014-12-28 13:10:38 följande:

Ändå säger du att du har barn. Hur går det ihop?

Jag skulle aldrig gå och handla eller fira ditten o datten eller resa bort med ett ex. Men däremot så är det bra om man kan prata om barnet utan att kasta ruttna ägg på varann.
Jag tillhör dem som bryter med ett ex, så mycket det går.
Det jag hänger upp mig på är de som är påstridiga att man ska acceptera det eller detta. Man har sina personliga gränser för vad som är ok, allt annat väljer man bort.

Varför känns det så fel

INNEHÅLL