Anonym (Fortfarande vänner) skrev 2014-12-29 12:50:38 följande:
Uttrycket "leka familj" som så många älskar att svänga sig med om och när bioföräldrarna gör nåt tillsammans med sina barn, börjar bli väldigt tröttsamt. En del "bonusmammor" är ju så fruktansvärt svartsjuka på sin partners tidigare liv så det är ju inte klokt. Blotta tanken på att han har älskat en annan kvinna, levt tillsammans med henne och fått barn, verkar sticka i ögonen nåt hemskt. Helst ska han väl inte haft en aning om vad kärlek var innan hon kom in i bilden. En del män påstår säkert det också för husfridens skull. Alla som skiljer sig hatar inte varandra. Kärleken kan ha tagit slut, men man känner fortfarande en stark vänskap. Allt är inte svart eller vitt här i livet.Jag och mina barns pappa "leker inte familj" om vi träffas och gör nåt tillsammans med barnen, då våra nya partners inte är med. De känner sig dessutom så trygga att de inte har nåt behov av att övervaka det hela.
Mitt ex hade tidigare en sambo som gick i taket om han stannade fem minuter och tog en kopp kaffe när han lämnade barnen. När en mycket god vän till både mig och mitt ex gick bort och skulle begravas 70 mil från där vi bor, så kunde hon inte acceptera att vi skulle samåka dit, utan hon tyckte att vi skulle åka i var sin bil. Mitt ex avslutade den relationen. Tillhör man den svartsjuka typen så ska man nog inte välja en partner som fortfarande tycker om sitt ex och inget ont har att säga om henne/honom. Varken jag eller mitt ex skulle klara av att leva med en sån partner.
Det är ganska skönt att höra att det funkar för er och självklart kan ni inte ha svartsjuka partners. Men begreppet "leka familj" ska nog appliceras i andra sammanhang än i ert.
Jag har nog aldrig känt nåt större hot från min sambo och hans ex. Vi började som kk och jag tänkte inte ens på att vara svartsjuk när han skulle umgås med sitt barn hos sin mamma. Det var han som började se det meningslösa i att fortsätta umgås på det sättet, jag tror att han inte längre såg att det gav barnet nåt. Så han avvecklade det och de har nu minimal kontakt, han och mamman, barnet bor 50-50.
Detta råkade sammanfalla med att jag kom in i bilden. Det har inte varit några större klagomål från hennes sida mer än några kommentarer om att de var så bra vänner tills han träffade mig. Enligt honom saknar hon självinsikt.
Så det är lika tjatigt att höra om den svartsjuka nya. Visst är det en komplex situation när han har barn sen tidigare, visst kan det göra ont ibland men inte att han ibland måste träffa henne om barnet. För mig kan det vara jobbigt att han upplevt vissa saker första gången med henne, få barn tex. Och ibland kan man tro att det är fritt fram prata om sitt ex bara för att man har barn ihop, men jag som inte har barn med mina ex har inte så stor anledning att prata om mina ex. Kan bli lite märkligt ibland. Men inget av det gör att jag försöker hindra sambon att träffa och samarbeta med hans barns mamma! Tvärtom. Att han är trött på henne och inte orkar med henne längre (är nog ganska ömsesidigt också egentligen) det har dom fixat själva utan min inblandning.
Men jag tycker som sagt att det är skönt att höra att det funkar för vissa, skulle vart trevligt att ha det så avslappnat men det funkar inte för alla och då är det inte det bästa för alla.
