Varför känns det så fel

Det är alltid lättare att ge andra skulden när nackdelarna med ens egna beslut börjar drabba en.

Det är ju självklart hans nyas fel att hon hellre vill fira jul med sin familj än med hans gamla ex. 

Då plötsligt blir det lätt att stå och yla om barnets bästa. Vart fanns den insikten när snygga killen på jobbet viftade med sin oemotståndliga k*k?

Alla kanske inte vill ha det som i Tomten är far till alla barnen? Man vill ha sitt eget julfirande med sin egen familj och det måste man få ha. Bara för att mannen har barn sedan innan behöver det inte betyda att man är tvungen att fira högtider tillsammans med alla hans gamla ex, liksom inte jag heller inkluderar mina ex i gemensamma firanden.

För mig är familjen viktig och att få fira jul med dem. Alla har olika familjebegrepp men i min familj ingår inte ex, varken mina eller hans. Har man skilt sig får man helt enkelt inse att det innebär konsekvenser och en av dem kan vara att man firar högtider skilt från barnen vartannat år. Är man inte beredd på dessa konsekvenser som en skilsmässa innebär så kanske man inte ska skilja sig från första början. Varför tänker ingen på barnens bästa innan man skiljer sig undrar jag ibland. För det bästa skulle ju vara att barnen får leva med båda sina föräldrar i en kärnfamilj. Tar man steget bort från det måste man helt enkelt klara av att leva med beslutet och stå för det.

Har man skaffat barn med någon får man ta konsekvenserna av det och göra vad som är bäst för barnen. Jag vet många som firar jul i storfamiljer med ny partner, ex, föräldrar, nya partnerns föräldrar osv. För att barnen skall få vara med SIN familj på jul. Är man inte svartSJUK och grymt osäker funkar det utmärkt.

Uttrycket "leka familj" som så många älskar att svänga sig med om och när bioföräldrarna gör nåt tillsammans med sina barn, börjar bli väldigt tröttsamt. En del "bonusmammor" är ju så fruktansvärt svartsjuka på sin partners tidigare liv så det är ju inte klokt. Blotta tanken på att han har älskat en annan kvinna, levt tillsammans med henne och fått barn, verkar sticka i ögonen nåt hemskt. Helst ska han väl inte haft en aning om vad kärlek var innan hon kom in i bilden. En del män påstår säkert det också för husfridens skull. Alla som skiljer sig hatar inte varandra. Kärleken kan ha tagit slut, men man känner fortfarande en stark vänskap. Allt är inte svart eller vitt här i livet.Jag och mina barns pappa "leker inte familj" om vi träffas och gör nåt tillsammans med barnen, då våra nya partners inte är med. De känner sig dessutom så trygga att de inte har nåt behov av att övervaka det hela.

Mitt ex hade tidigare en sambo som gick i taket om han stannade fem minuter och tog en kopp kaffe när han lämnade barnen. När en mycket god vän till både mig och mitt ex gick bort och skulle begravas 70 mil från där vi bor, så kunde hon inte acceptera att vi skulle samåka dit, utan hon tyckte att vi skulle åka i var sin bil. Mitt ex avslutade den relationen. Tillhör man den svartsjuka typen så ska man nog inte välja en partner som fortfarande tycker om sitt ex och inget ont har att säga om henne/honom.  Varken jag eller mitt ex skulle klara av att leva med en sån partner.

Uttrycket "leka familj" som så många älskar att svänga sig med om och när bioföräldrarna gör nåt tillsammans med sina barn, börjar bli väldigt tröttsamt. En del "bonusmammor" är ju så fruktansvärt svartsjuka på sin partners tidigare liv så det är ju inte klokt. Blotta tanken på att han har älskat en annan kvinna, levt tillsammans med henne och fått barn, verkar sticka i ögonen nåt hemskt. Helst ska han väl inte haft en aning om vad kärlek var innan hon kom in i bilden. En del män påstår säkert det också för husfridens skull. Alla som skiljer sig hatar inte varandra. Kärleken kan ha tagit slut, men man känner fortfarande en stark vänskap. Allt är inte svart eller vitt här i livet.Jag och mina barns pappa "leker inte familj" om vi träffas och gör nåt tillsammans med barnen, då våra nya partners inte är med. De känner sig dessutom så trygga att de inte har nåt behov av att övervaka det hela.

Mitt ex hade tidigare en sambo som gick i taket om han stannade fem minuter och tog en kopp kaffe när han lämnade barnen. När en mycket god vän till både mig och mitt ex gick bort och skulle begravas 70 mil från där vi bor, så kunde hon inte acceptera att vi skulle samåka dit, utan hon tyckte att vi skulle åka i var sin bil. Mitt ex avslutade den relationen. Tillhör man den svartsjuka typen så ska man nog inte välja en partner som fortfarande tycker om sitt ex och inget ont har att säga om henne/honom.  Varken jag eller mitt ex skulle klara av att leva med en sån partner.

Så himla sant! Mina föräldrar skilde sig när jag var 6 år gammal, men vi firade alltid jul ihop ändå. Vi åt middag tillsammans när jag fyllde år och de kunde ringa varandra och småprata ibland - för att de fortfarande var vänner! Bara för att man inte är tillsammans längre behöver det inte innebära att man är dödsfiender. Och bara för att man har en vänskapsrelation med sitt ex betyder det inte att man har obearbetade kärlekskänslor kvar.