Anonym (Mar)

Äldre 27 Dec 19:27

112 svar

Varför känns det så fel

Jag har träffat en man i ungefär ett år. Är ganska seriöst mellan oss. Han har två barn sen tidigare och bl.a. därför tar vi det ganska lugnt (inga planer på att bli sambos m.a.o.). Jag har träffat barnen flera gånger och det funkar ok mellan oss.

I alla fall så var jag ute på stan idag och träffade då på min pojkvän, hans ena barn och hans ex som var ute tillsammans och shoppade. Vi hälsade lite snabbt, har inte träffat exet tidigare, och sedan gick jag vidare.

Av någon anledning kan jag inte riktigt släppa det. Det kändes så märkligt hela grejen. Varför var de ute och shoppade tillsammans? Dessutom tyckte jag att min pojkvän verkade lite konstig som att han tyckte att det var pinsamt eller något.

Jag brukar inte vara överdrivet svartsjuk men det här kan jag inte riktigt släppa. Vad tänker ni överdriver jag eller verkar det konstigt?

Anonym (*)

Äldre 28 Dec 16:38

#41

Anonym (Mar) skrev 2014-12-28 14:49:32 följande:

Jo de köper vissa presenter gemensamt, men detta har de redan varit klara med sen en tid som jag förstått det. Visserligen fyller ena barnet år snart men det var det barnet som var med så det verkar konstigt om de handlade presenter till honom när han var med. Men kanske var det något sånt ändå.

Men varför pratar du inte med honom om det, istället för att sitta här och gissa?

Om du inte klarar av att han träffar barnens mamma, så ska du nog inte dejta någon med barn.

Ess

Äldre 28 Dec 17:35

#42

Anonym (Mar) skrev 2014-12-28 15:03:45 följande:

Jag förstår absolut att de ses kring födelsedagar och har kontakt kring saker som gäller barnen, det har jag inget som helst problem med.

Hade jag aldrig träffat barnen förstår jag att han kanske tyckt det var jobbigt att träffas men jag har som sagt träffat dem flera gånger. Det är dessutom inga små barn det handlar om utan tonåringar och föräldrarna har varit separerade i ca 5 år. Att vi tar det lugnt är inte bara för deras skull utan också för att jag inte bara vill kasta mig in i att bo med dem. Att bli sambos skulle bli en stor omställning för alla inblandade och då är det nog bäst att vara väldigt säker på sin sak för att det ska fungera.

Verkar mer och mer underligt. Barnen är tonåringar! Dom har varit separerade i 5 år!
Tror faktiskt inte det minsta på att det är för barnens bästa de umgås, det är för deras egen skull och inget annat.
Men ta upp det med honom och se om han ger dig svar du kan acceptera att leva med i längden.

Anonym (nej)

Äldre 28 Dec 17:48

#43

Ess skrev 2014-12-28 17:35:21 följande:

Verkar mer och mer underligt. Barnen är tonåringar! Dom har varit separerade i 5 år!

Tror faktiskt inte det minsta på att det är för barnens bästa de umgås, det är för deras egen skull och inget annat.

Men ta upp det med honom och se om han ger dig svar du kan acceptera att leva med i längden.

Kan inte annat än hålla med.

Sedan undrar jag varför du inte var dem och handlade? Jag menar, det borde ju inte vara nåt problem för någon av dem om de bara är vänner. Eller att du skulle blivit tillfrågad i alla fall.

Brumma

Äldre 28 Dec 23:31

#44

Anonym (Mar) skrev 2014-12-28 15:03:45 följande:

Jag förstår absolut att de ses kring födelsedagar och har kontakt kring saker som gäller barnen, det har jag inget som helst problem med.

Hade jag aldrig träffat barnen förstår jag att han kanske tyckt det var jobbigt att träffas men jag har som sagt träffat dem flera gånger. Det är dessutom inga små barn det handlar om utan tonåringar och föräldrarna har varit separerade i ca 5 år. Att vi tar det lugnt är inte bara för deras skull utan också för att jag inte bara vill kasta mig in i att bo med dem. Att bli sambos skulle bli en stor omställning för alla inblandade och då är det nog bäst att vara väldigt säker på sin sak för att det ska fungera.

Jag tänker mer såhär eftersom det handlar om en tonåring. .. Hur mår tonåringen?

Med tanke på att de vanligtvis inte verkar umgås då KAN det ju vara så att föräldrarna varit med tonåringen på BUP, läkaren eller liknande? Att tonåringen bett att få prata om ngt privat med BÅDA sina föräldrar samtidigt osv...

Och att de sedan åkte o shoppade ngt tonåringen ändå behövde?

Ser faktiskt ganska många anledningar till det utan att det skulle vara för föräldrarna skull..

dessutom - om det var för att tonåringen på ngt sätt mådde dåligt så förklarar det att det blev en ngt tryckt stämning och att pappan inye var så fysisk med dig. Om fokuset var på tonåringen alltså....

förslag

Äldre 29 Dec 10:44

#45

Om det är okej eller inte kan bara du veta. Beror ju helt på situationen. I min relation då den var ett år hade detta varit helt otänkbart och en total deal breaker i.o.m. att vi då dels höll på att flytta ihop och levde som en familj (d.v.s. VI shoppade ihop) och dels för att maken alltid sedan dag 1 berättat allt om sina planer för dagen. Hade han inte nämnt att han skulle shoppa med sitt ex och dessutom inte ens givit mig en puss eller senast där och då bett mig göra dem sällskap så nej, då hade det nog varit tack och hej för min del. Helt p.g.a. att det absolut hade varit nåt skumt på gång för så hade inte min man agerat i normala fall. Men sedan finns det människor som t.ex. mina syskon som båda lever i relationer där det inte alls vore konstigt med detta scenario. Så du måste följa magkänslan och ta upp detta med din särbo och göra gemensamma "regler" för ert förhållande så ni är på samma linje och att båda känner sig nöjda. Båda sätten och allt mittemellan är okej så länge ni är överens!

Anonym

Äldre 29 Dec 10:55

#46

Anonym (MM) skrev 2014-12-28 10:41:52 följande:

Man får nog helt enkelt acceptera att många vill ha sitt familjeliv för sig själv utan att inkludera ex. Har man skilt sig så får man också ta konsekvenserna av det.

Har man skaffat barn med någon får man ta konsekvenserna av det och göra vad som är bäst för barnen. Jag vet många som firar jul i storfamiljer med ny partner, ex, föräldrar, nya partnerns föräldrar osv. För att barnen skall få vara med SIN familj på jul. Är man inte svartSJUK och grymt osäker funkar det utmärkt.

Iam

Äldre 29 Dec 11:10

#47

Anonym skrev 2014-12-29 10:55:35 följande:

Har man skaffat barn med någon får man ta konsekvenserna av det och göra vad som är bäst för barnen. Jag vet många som firar jul i storfamiljer med ny partner, ex, föräldrar, nya partnerns föräldrar osv. För att barnen skall få vara med SIN familj på jul. Är man inte svartSJUK och grymt osäker funkar det utmärkt.

Att inte vilja ha storfamilj med alla ex behöver inte ha med svartsjuka eller osäkerhet att göra. Det blir inte ett faktum bara för att det upprepas.

Tänk dig en familj där han har barn med två andra kvinnor, hon har barn med en annan man, tillsammans har dom ett barn.

Deras ex har i sin tur barn med kvinnor som i sin tur har barn med andra män. Ovanpå detta är några av mor/farföräldrarna skilda och har nya partners som i sin tur har bsrn sen innan.

And on and on it goes.

Vi är en familj. Jag min sambo och hans barn. Vi har våra familjegrejer. Sen har barnen sin mamma och den familjen och deras familjegrejer. Det funkar hur bra som helst.

BioBonus

Äldre 29 Dec 11:14

#48

Anonym skrev 2014-12-29 10:55:35 följande:

Har man skaffat barn med någon får man ta konsekvenserna av det och göra vad som är bäst för barnen. Jag vet många som firar jul i storfamiljer med ny partner, ex, föräldrar, nya partnerns föräldrar osv. För att barnen skall få vara med SIN familj på jul. Är man inte svartSJUK och grymt osäker funkar det utmärkt.

Jag tror dock inte att det alltid är bäst för barnen att skilda föräldrar fortsätter att umgås som om man fortfarande var en familj. Jag tror definitivt inte att man ska "ta konsekvenserna" och umgås med någon man inte tål för barnens skull. Så man kan inte generalisera på det sättet.
Oftast är det ju faktiskt inte de nya partners som har problem med exen, utan exen som har problem med varandra. Det brukar finnas en anledning till att man valt att gå skilda vägar. Så att mamma och pappa inte firar jul tillsammans har nog mer med deras relation att göra än att nya partners skulle vara svartsjuka eller osäkra. Däremot så tror jag det är vanligare att en part gärna skyller på svartsjuka och osäkerhet hos den nya/nye om den andre parten väljer att vara med sin nya familj (där självklart även barnen sen tidigare äktenskap räknas in) istället för att fira med exet.

Anonym (MM)

Äldre 29 Dec 11:15

#49

Anonym skrev 2014-12-29 10:55:35 följande:

Har man skaffat barn med någon får man ta konsekvenserna av det och göra vad som är bäst för barnen. Jag vet många som firar jul i storfamiljer med ny partner, ex, föräldrar, nya partnerns föräldrar osv. För att barnen skall få vara med SIN familj på jul. Är man inte svartSJUK och grymt osäker funkar det utmärkt.

Alla kanske inte vill ha det som i Tomten är far till alla barnen? Man vill ha sitt eget julfirande med sin egen familj och det måste man få ha. Bara för att mannen har barn sedan innan behöver det inte betyda att man är tvungen att fira högtider tillsammans med alla hans gamla ex, liksom inte jag heller inkluderar mina ex i gemensamma firanden.

För mig är familjen viktig och att få fira jul med dem. Alla har olika familjebegrepp men i min familj ingår inte ex, varken mina eller hans. Har man skilt sig får man helt enkelt inse att det innebär konsekvenser och en av dem kan vara att man firar högtider skilt från barnen vartannat år. Är man inte beredd på dessa konsekvenser som en skilsmässa innebär så kanske man inte ska skilja sig från första början. Varför tänker ingen på barnens bästa innan man skiljer sig undrar jag ibland. För det bästa skulle ju vara att barnen får leva med båda sina föräldrar i en kärnfamilj. Tar man steget bort från det måste man helt enkelt klara av att leva med beslutet och stå för det.

Ess

Äldre 29 Dec 11:25

#50

Anonym (MM) skrev 2014-12-29 11:15:56 följande:

Alla kanske inte vill ha det som i Tomten är far till alla barnen? Man vill ha sitt eget julfirande med sin egen familj och det måste man få ha. Bara för att mannen har barn sedan innan behöver det inte betyda att man är tvungen att fira högtider tillsammans med alla hans gamla ex, liksom inte jag heller inkluderar mina ex i gemensamma firanden.

För mig är familjen viktig och att få fira jul med dem. Alla har olika familjebegrepp men i min familj ingår inte ex, varken mina eller hans. Har man skilt sig får man helt enkelt inse att det innebär konsekvenser och en av dem kan vara att man firar högtider skilt från barnen vartannat år. Är man inte beredd på dessa konsekvenser som en skilsmässa innebär så kanske man inte ska skilja sig från första början. Varför tänker ingen på barnens bästa innan man skiljer sig undrar jag ibland. För det bästa skulle ju vara att barnen får leva med båda sina föräldrar i en kärnfamilj. Tar man steget bort från det måste man helt enkelt klara av att leva med beslutet och stå för det.

Det är alltid lättare att ge andra skulden när nackdelarna med ens egna beslut börjar drabba en.
Det är ju självklart hans nyas fel att hon hellre vill fira jul med sin familj än med hans gamla ex.
Då plötsligt blir det lätt att stå och yla om barnets bästa. Vart fanns den insikten när snygga killen på jobbet viftade med sin oemotståndliga k*k?

Varför känns det så fel

INNEHÅLL