Anonym (Enkelt)

Äldre 30 Jan 11:04

271 svar

Varför gör ni det så jävla omständigt?

Jag har en fråga som jag har undrat över hur länge som helst och man ser trådar om överallt.
Varför i hela friden gör ni nyblivna föräldrar allt så jävla svårt och omständigt?
Helt ärligt så verkar det som att hela världen kretsar kring den nyblivna mamman och att allt är så jävla svårt jämt.

Nej vi kan inte åka till svärföräldrarna för det är för långt och jag gillar inte dom. Nej dom kan inte åka hit för jag vill inte att någon annan håller i bebisen. Nej jag kan inte gå utanför dörren för bebisen behöver mamma och bara mamma. Vi har ju ett band från magen. Nej pappan får inte vara "barnvakt". Mamma mamma mammma mamma.
Nej ingen får komma hit på minst 5 månader för vi måste få in rutiner, matningen är jobbig, vi sover dåligt osv osv osv.

Jag tycker personligen att alla nyblivna föräldrar speciellt förstagångsföräldrar verkar tro att det är världens största grej att få barn och det ska göras så jävla omständigt som möjligt.

Vi fick första besöket redan på bb. BB tar inte emot besök men vi gick ner till en lugn korridor och mötte dom. Gick jättebra.
Sen när vi kom hem bodde en släkting till oss där 1 vecka för hon behövde sovplats. Gick också jättebra.

Inga problem att hälsa på mina släktingar 3-4 timmar bort. Nej för vet ni vad. Man kan stanna på vägen. chockerande va?
Gick lika bra att vara där som att vara hemma. Bebisen fick mat och sova ändå. Vår bebis fick både bröstmjölk och ersättning i början. Så nätterna då sov jag som mamma i alla fall 6-7 timmar i sträck och PAPPA tog sitt barn för vet ni vad? Pappa är ingen jävla barnvakt. Han är minst lika viktig som mamman och har lika stort ansvar.

Vårt barn har fått precis lika mycket tid med mamma som med pappa innan han började jobba igen efter 8 veckor.

Vi har lämnat iväg henne också. ibland 1 timme ibland 2 och några gånger en hel kväll så vi kunnat äta middag och gå på bio. Och det har gått hur bra som helst för farmor och farfar är fantastiska och hon älskar dom och har det jättebra där. För även om vi är föräldrar så är vi inte bara föräldrar utan vi är man och fru också och behöver egentid. Man slutar inte behöva egentid bara för att man blir förälder och det är INGET fel i att vilja ha det.

Och nej man behöver inte sitta hemma första halvåret med sitt barn för att det finns baciller ute eller för att det är omständigt. Man tar med mat, blöjor ombyte och sen räcker det rätt långt.
Man behöver inte göra ett helt företag av att åka någonstans bara för att man har ett barn.

Och det kanske viktigaste utav allt. Barn ska INTE styra familjen. Klart man måste se till deras behov men man behöver inte ändra hela livet för att dom ska få som dom vill. för när dom föds är dom individer utan rutiner och utan speciella sätt att göra allt på. Och jag vet inte hur alla andra gör men vi har då i princip samma liv nu som innan för vår dotter hänger med på ALLT. Hon har anpassat sig efter hur vi lever och mår jättebra av att leva lika.
Det är inga problem.

Så kort sagt SLUTA GÖRA ALLT SVÅRARE ÄN VAD DET ÄR!!!

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 1 Feb 16:57

#231

Batmamba skrev 2015-02-01 00:04:21 följande:

Visst är det bra att lära sina barn att vara självständiga. Men man skapar faktiskt inte sitt eget liv och råder inte själv över sin livssituation. Ingen människa är en ö - på gott och ont. Du gör dina barn en otjänst om du tutar i dem det. Det kommer att slå hårt mot dem om de drabbas av olyckor eller ohälsa - i synnerhet psykisk ohälsa. Det riskerar också att drabba dem på samma vis som den inställningen drabbar dig själv här i tråden - du uppfattas som arrogant och oförmögen att sätta dig in i andras situation.

och hur menar du att man inte skapar sitt eget liv? och inte råder över sin livssituation? Vem råder över ditt liv då menar du? för jag bestämmer i alla fall över mitt.jag bestämmer vad jag ska jobba med, hur jag mår och huruvida jag vill ha ett barn eller en hund.

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 1 Feb 17:03

#232

Tookan skrev 2015-02-01 09:20:42 följande:

Tack gode Gud!!!!

Så bra skrivet!

Om allt går bra föder jag vårt första barn om tre månader och jag kan inte annat än att tacka dig för dina rader.

Är så trött på allt tjat om att:

-Nä minsann, ditt liv kommer bli så annorlunda, du kommer inte göra det och det och det.

När man säger emot fnyser folk som att man inte vet någonting och jag är ändå stor i käften och kan tala för mig.

Blir så frustrerad att jag tamejfan ska visa att man visst kan träna flera dagar i veckan när man blivit föräldrar, ta hand om varandra och sig själv, trots att man blivit föräldrar osv

Att en pappa faktiskt VILL vara pappa.

Min gubbe har fått frågan:

-å hur känns nu detta för dig??? Det måste vara svårt och omvälvande?

Nästan tyckt lite synd om...

Va????

Han har alltid velat ha barn. Jag däremot ville inte ha barn innan jag träffade honom.

Han går in med 230%

Han kommer bli världens bästa, mest närvarande pappan utan att dalta.

Tänk va skönt när man är TVÅ, för det är precis så det ska vara.

Fördomar och folks konstiga idéer blir jag tokig på.

Så klart man kan. tvivla inte på det. vi lever som sagt precis som vanligt och det är inga problem. då har vi ändå en bebis som är mer vild än tam och över allt och ingenstans. senast förra veckan var vi på gymmet tillsammans. nu är vi sjuka tyvärr. har en kompis som gymmar flera gånger i veckan. bebisen följer med. väldigt enkelt.

och som du säger är min man också. 100% med på detta och vill verkligen vara pappa.

Tror ni kommer få det jättebra. fortsätt att göra det ni vill i ert liv det gäller bara att inkludera en till person och tro mig. det är inte svårt alls.

Irma01

Äldre 1 Feb 17:04

#233

Tookan skrev 2015-02-01 09:20:42 följande:

Tack gode Gud!!!!

Så bra skrivet!

Om allt går bra föder jag vårt första barn om tre månader och jag kan inte annat än att tacka dig för dina rader.

Är så trött på allt tjat om att:

-Nä minsann, ditt liv kommer bli så annorlunda, du kommer inte göra det och det och det.

När man säger emot fnyser folk som att man inte vet någonting och jag är ändå stor i käften och kan tala för mig.

Blir så frustrerad att jag tamejfan ska visa att man visst kan träna flera dagar i veckan när man blivit föräldrar, ta hand om varandra och sig själv, trots att man blivit föräldrar osv

Att en pappa faktiskt VILL vara pappa.

Min gubbe har fått frågan:

-å hur känns nu detta för dig??? Det måste vara svårt och omvälvande?

Nästan tyckt lite synd om...

Va????

Han har alltid velat ha barn. Jag däremot ville inte ha barn innan jag träffade honom.

Han går in med 230%

Han kommer bli världens bästa, mest närvarande pappan utan att dalta.

Tänk va skönt när man är TVÅ, för det är precis så det ska vara.

Fördomar och folks konstiga idéer blir jag tokig på.

Grattis!

Blev mamma för 5 månader sedan och hörde också en massa kommentarer. Nu är det så att vi har haft svårt och vårt barn är en liten mirakel, men jag känner absolut inte att mitt liv har förändrats helt och att jag inte hinner med.

Jag älskar att ta hand om vår son, hans pappa är oerhörd engagerad och uppenbarligen har vi en ganska enkel barn men jag tror också att ens egen inställning påverkar barnet. Är du orolig känner de det t.e.

Vi åkte till Tyskland när sonen var 3 månader och det gick fint. Han och jag ska till Frankrike om 1,5 månad och jag får väl se hur det går helt enkelt!

Tror att det är viktigt att lyssna på sitt inre och försöka att inte lyssna på alla.

Stort lycka till!!

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 1 Feb 17:11

#234

Batmamba skrev 2015-02-01 12:17:24 följande:

Lycka till! Ni verkar ha ordnat det bra för er.

Men jag önskar att du kunde förstå hur provocerande det du och TS skriver är för en person i min sits. Efter min förra förlossning drabbades jag av ångestattacker pga sömnbristen, jag fick också något som vi nu har förstått var en svampinfektion i brösten. Ingen lyckades diagnostisera det då så jag hade jätteont vid amning (men alla sa att det såg ut som det skulle och var heelt normaalt). Jag kunde inte gå ordentligt på ett år pga foglossning. Nu, när barn nr 2 är 1/2 år har jag också svårt att gå, värre än förra gången. Visst, jag tränar varje dag som du tycker att man bör klara - men det är rehabträning, inga gympass direkt.

När folk uttrycker sig som du känns det hårt. Du säger att livet inte alls behöver ändras och att man visst kan träna fyra gånger i veckan som förälder. Underförstått att de som inte kan leva som tidigare gör det krångligt för sig och får skylla sig själva.

Min sjukgymnast har sagt till mig flera gånger: kom ihåg att du inte själv har valt att ha det så här! Jag märker på hur han säger det att det är något han säger till många fler än mig.

Att må dåligt när man har en bebis är skambelagt. Det förväntas en hel del av en och om man inte kan leva upp till är det tungt att läsa sånt som du och TS skriver.

Jag tror inte att ni är elaka. Jag tror att ni är obetänksamma och saknar erfarenhet. Hoppas att ni kan förstå och tänka om.

Ja fast nu är det inte ens det inlägget handlar om. Jag vet att vissa får problem osv osv. Det du kan göra är hur du tacklar dom problem du har. Jag förväntar mig inte att man ska kunna vara en superkvinna jämt.
Självklart har du ont och kan inte leva som vanligt. Det finns ju alltid undantag. detta inlägg är inte alls till för att provocera dig. Det handlar om människor som gör det svårare än vad det behöver vara.
Jag tror knappast att du gör det svårare för dig själv än du måste. Du verkar ju kämpa på.

Batmamba

Äldre 1 Feb 17:55

#235

Anonym (Enkelt) skrev 2015-02-01 17:11:41 följande:

Ja fast nu är det inte ens det inlägget handlar om. Jag vet att vissa får problem osv osv. Det du kan göra är hur du tacklar dom problem du har. Jag förväntar mig inte att man ska kunna vara en superkvinna jämt.

Självklart har du ont och kan inte leva som vanligt. Det finns ju alltid undantag. detta inlägg är inte alls till för att provocera dig. Det handlar om människor som gör det svårare än vad det behöver vara.

Jag tror knappast att du gör det svårare för dig själv än du måste. Du verkar ju kämpa på.

De människor du tycker krånglar till det kan ha bakomliggande skäl som du inte känner till. Det är det jag försöker exemplifiera. För min del är det ju tydligt vad som är krångligt men ibland är det så luddigt att personen själv inte ens kan se orsaken. Det kan handla om bristande förmåga att planera eller, som någon skrev, svårighet att se praktiska lösningar på problem. Det är ju knappast så att de personerna njuter av att ha det besvärligt. Det bara blir så. Igen och igen.

Batmamba

Äldre 1 Feb 18:06

#236

Anonym (Enkelt) skrev 2015-02-01 16:57:58 följande:

och hur menar du att man inte skapar sitt eget liv? och inte råder över sin livssituation? Vem råder över ditt liv då menar du? för jag bestämmer i alla fall över mitt.jag bestämmer vad jag ska jobba med, hur jag mår och huruvida jag vill ha ett barn eller en hund.

Det finns tex tydlig statistik på att folk med dålig ekonomi har avsevärt kortare liv och är sjukare, samt att barn till låginkomsttagare ofta blir det själva. Detta bland annat på grund av att det känns otryggt att studera utan föräldrar som kan hjälpa en ekonomiskt om det skulle krisa. Det är också så att om man föds i ett slumområde i Calcutta så har man inte samma möjligheter som tex prinsessan Viktoria, som i sin tur är drabbad av ständig mediebevakning och hon har begränsade möjligheter att göra ett fritt yrkesval. Vi föds in i olika verkligheter och med olika förutsättningar helt enkelt.

Vi kan påverka våra liv, i synnerhet det inre. Det håller jag med dig om. Men det sker inom de givna ramarna.

Monkii

Äldre 1 Feb 18:40

#237

Anonym (Enkelt) skrev 2015-02-01 17:03:22 följande:

Så klart man kan. tvivla inte på det. vi lever som sagt precis som vanligt och det är inga problem. då har vi ändå en bebis som är mer vild än tam och över allt och ingenstans. senast förra veckan var vi på gymmet tillsammans. nu är vi sjuka tyvärr. har en kompis som gymmar flera gånger i veckan. bebisen följer med. väldigt enkelt.

och som du säger är min man också. 100% med på detta och vill verkligen vara pappa.

Tror ni kommer få det jättebra. fortsätt att göra det ni vill i ert liv det gäller bara att inkludera en till person och tro mig. det är inte svårt alls.

Var är bebisen när ni gymmar? Låter ju underbart om det funkar.

Anonym (O)

Äldre 1 Feb 18:47

#238

Menar du mao att man får skylla dig själv om man drabbas av ohälsa; sjukdom eller olycka, för då har man gjort nåt fel?

Irma01

Äldre 2 Feb 09:01

#239

aleydis skrev 2015-02-01 13:29:22 följande:

Du har inte ens fött ditt första barn och vet redan att:

-Ditt liv inte kommer att bli så annorlunda, att du kommer att kunna träna flera dagar i veckan, att du kommer ha tid och ork att ta hand om dig själv och varandra

- att din man kommer att bli den bästa pappan och alltid närvarande.

Jag hoppas verkligen att det blir så för dig, men hur kan du vara så säker på att varken du eller mannen kommer att drabbas av förlossningsdepression? Hur kan du veta att du får ett barn som sover på nätterna och ammar utan problem var fjärde timme? Hur vet du att du inte kommer att få en sfinkterruptur och få analkontinens och inte vilja gå ut eller att du kommer få djävulska mjölkstockningar? Eller kolikbarn?

Det som jag och andra reagerar på är den högmodiga och självrättfärdiga attityden där man tror att man står över allt och minsann kommer att bli en perfekt förälder. Se tiden an, njut av ditt barn och gläds åt livet som nybliven mamma... Visst att folk har fördomar, men folk har även viss erfarenhet av småbarnslivet... Det är så olika för alla, så varför kan man inte acceptera att alla är olika och får göra det som är bäst för dem?

Jag hade en kompis som var lite åt det högmodiga hållet under graciditeten, allt var så lätt, hon kunde aktivt träna och jobba in på slutet och "det är så lätt och naturligt att vara gravid". Sen fick hon en djävulsk förlossning som slutade i snitt och en ganska tuff första spädbarnstid med ett barn som vägrar vagnen och hon kan knappt åka någonstans. Nu har hon mer förståelse för att det är olika för alla och att hon hade tur som mådde så bra.

Vi som har jättejobbiga graviditeter med foglossning och långvariga dagliga illamående/kräkningar förstår att man inte bara kan säga till alla gravida att "rycka upp sig och leva som vanligt".

Hoppas att du växer lite i insikt och ödmjukhet för hur olika det kan vara nu när du själv snart blir mamma :)

Fast jag tror inte det är detta som menas.

Självklart har de flesta förståelse för att alla barn är olika, att man kan få kolik barn, amningsproblem, mjölkstockning, men efter förlossningen, barn som inte sover osv.

Jag har kanske missförstått men jag tror det handlar om hur svårt man kan göra det för sig själv, även med ett "genomsnittlig" barn, som är varken svår eller lätt...Att t.e säga att det inte går att duscha, att man inte alls kan gå ut (barn som avskyr vagn till exempel, då kan man prova babybjörn eller sjal, många tycker då att det är mysigt att gå ut).

Man kan absolut ha rutiner utan att vara helt fast i dessa och känna sig instängd. För det är också oerhört viktigt för barnet att mamman känner sig bra.

Det viktiga är att man gör vad som känns rätt för en själv. Vissa har en större behov av aktivitet (t.e träna, då är det fantastiskt med mamma pass på gymmet där barnet är med) och andra har en större behov av lugn. Klart man ska få göra som man vill.

Men att skrämma kvinnor som ej har barn med att göra listor på allt som är jobbigt känns väldigt trist! Speciellt med tanke på hur underbart det är att bli mamma. Oavett sömnbristen och trötthet så är allt värt när den lilla krabaten tittat på dig och ler

Och det ska man då kanske också säga om man ändå har behovet att rabbla upp allt som är "negativt".

Själv fick jag också höra en massa kommentarer, som för de flesta inte alls har stämt, och nej allt är inte en dans på rosor, det tar sin rätt att inte få sova en hel natt på bra länge, men att känna sig stressad av en massa onödiga kommentarer hjälps inte. Nu har jag ganska lätt att inte ta åt mig, men alla är inte så.

Samma sak med alla som plötsligt vill berätta om sina förlossningar...jag var inte intresserad, jag visste att det enda som är säker är att det inte alls blir som jag skulle föreställa mig det...Därför försökte jag att inte föreställa mig någonting. Men en del kvinnor förstår bara inte att man inte vill höra deras berättelser...

Oavsett, grunden är som sagt att alla får känna precis vad de vill och göra som de vill, men man behöver inte skrämma andra som vissa nästan njuter lite av. För visst finns det en del avundsjuka när det visar sig att nej, livet ändras inte så farligt och att mycket fungerar. Tyvärr känns det så, vilket är trist. Varför kan då andra inte vara glada för ens del?

Irma01

Äldre 2 Feb 09:04

#240

Monkii skrev 2015-02-01 18:40:11 följande:

Var är bebisen när ni gymmar? Låter ju underbart om det funkar.

Jag gymmar också, det finns s.k mammapass där barnet är med, och iaf min son tycker att det är rätt kul att se på mamma som hoppar och skuttar. Han ligger på em matta med några leksaker och skulle han bli ledsen då är det bara att pausa i träningen...

Finns t.e på sats och andra kedjor av den typen.

Varför gör ni det så jävla omständigt?

INNEHÅLL