• Anonym (Enkelt)

    Varför gör ni det så jävla omständigt?

    Jag har en fråga som jag har undrat över hur länge som helst och man ser trådar om överallt.
    Varför i hela friden gör ni nyblivna föräldrar allt så jävla svårt och omständigt?
    Helt ärligt så verkar det som att hela världen kretsar kring den nyblivna mamman och att allt är så jävla svårt jämt.

    Nej vi kan inte åka till svärföräldrarna för det är för långt och jag gillar inte dom. Nej dom kan inte åka hit för jag vill inte att någon annan håller i bebisen. Nej jag kan inte gå utanför dörren för bebisen behöver mamma och bara mamma. Vi har ju ett band från magen. Nej pappan får inte vara "barnvakt". Mamma mamma mammma mamma.
    Nej ingen får komma hit på minst 5 månader för vi måste få in rutiner, matningen är jobbig, vi sover dåligt osv osv osv.

    Jag tycker personligen att alla nyblivna föräldrar speciellt förstagångsföräldrar verkar tro att det är världens största grej att få barn och det ska göras så jävla omständigt som möjligt.

    Vi fick första besöket redan på bb. BB tar inte emot besök men vi gick ner till en lugn korridor och mötte dom. Gick jättebra.
    Sen när vi kom hem bodde en släkting till oss där 1 vecka för hon behövde sovplats. Gick också jättebra.

    Inga problem att hälsa på mina släktingar 3-4 timmar bort. Nej för vet ni vad. Man kan stanna på vägen. chockerande va?
    Gick lika bra att vara där som att vara hemma. Bebisen fick mat och sova ändå. Vår bebis fick både bröstmjölk och ersättning i början. Så nätterna då sov jag som mamma i alla fall 6-7 timmar i sträck och PAPPA tog sitt barn för vet ni vad? Pappa är ingen jävla barnvakt. Han är minst lika viktig som mamman och har lika stort ansvar.

    Vårt barn har fått precis lika mycket tid med mamma som med pappa innan han började jobba igen efter 8 veckor.

    Vi har lämnat iväg henne också. ibland 1 timme ibland 2 och några gånger en hel kväll så vi kunnat äta middag och gå på bio. Och det har gått hur bra som helst för farmor och farfar är fantastiska och hon älskar dom och har det jättebra där. För även om vi är föräldrar så är vi inte bara föräldrar utan vi är man och fru också och behöver egentid. Man slutar inte behöva egentid bara för att man blir förälder och det är INGET fel i att vilja ha det.

    Och nej man behöver inte sitta hemma första halvåret med sitt barn för att det finns baciller ute eller för att det är omständigt. Man tar med mat, blöjor ombyte och sen räcker det rätt långt.
    Man behöver inte göra ett helt företag av att åka någonstans bara för att man har ett barn.

    Och det kanske viktigaste utav allt. Barn ska INTE styra familjen. Klart man måste se till deras behov men man behöver inte ändra hela livet för att dom ska få som dom vill. för när dom föds är dom individer utan rutiner och utan speciella sätt att göra allt på. Och jag vet inte hur alla andra gör men vi har då i princip samma liv nu som innan för vår dotter hänger med på ALLT. Hon har anpassat sig efter hur vi lever och mår jättebra av att leva lika.
    Det är inga problem.

    Så kort sagt SLUTA GÖRA ALLT SVÅRARE ÄN VAD DET ÄR!!!

  • Svar på tråden Varför gör ni det så jävla omständigt?
  • Anonym (O)
    Anonym (Enkelt) skrev 2015-02-02 20:28:33 följande:

    ja i mångt och mycket så är det så. med negativ inställning attraherar du negativa saker. men den tesen tänker jag inte gå in något djupare på.


    Så att om din bebis,gud förbjude, skulle bli svårt sjuk då har hon haft fel inställning och straffas för detta? Eller är det mamman/ pappan som ska straffas för att de har gjort fel?
  • Anonym (Enkelt)
    aleydis skrev 2015-02-02 13:28:39 följande:
    Fast nu är det inte det tråden handlar om:

    Ts klagar på att föräldrar gör det "onödigt krångligt", och använder sig själv som måttstock för allt man kan göra som nyförlöst. Att andra människor kan ha det olika jobbigt av olika skäl och att ts inte har minsta koll på varför de väljer att leva så har hon inte så mkt förståelse för. Det är ett skuldbeläggande av föräldrar som inte kan eller vill göra på samma sätt.

    Kommentaren jag svarade på handlade om en förstagångsföderska med höga förväntningar på småbarnslivet och vad som är normalt att orka, tex träna flera gånger i veckan. Där ser jag att hon har höga krav på sig själv och dels dömer andra och kanske oxå sig själv om hon inte skulle kunna leva upp till de kraven. Det är klart att alla har tankar om föräldraskap före man får barn, men att säga att alla runt omkring en är negativa och överdriver utan att själv ha erfarenhet är lite naivt.

    I slutändan tror jag att du och jag tänker samma: att ha hänsyn med att olika människor är olika, har olika jobbigt efter förlossning och att man gör olika val. Det jag reagerar på är när man är dömande mot andra människors till synes krångliga val ( när det i själva verket kanske är lättast för dem) när man inte känner dem och vet varför.

    Det är klart att man KAN resa 5 timmar i bil ned en 1 månaders baby, men man kanske inte vill. Det är klart att man kan lämna bort till barnvakt tidigt- men man kanske vill. Någon vill ha besök på bb första dagen, andra vill vänta två veckor. Och jag tycker inte att ts har med saken att göra hur andra väljer att göra
    och nej jag har inte med det att göra hur andra gör. Hela tråden är ju bara en fråga på VARFÖR folk gör det så svårt. har aldrig sagt hur folk SKA göra.

    utan det är folk som du som missuppfattar och tar åt sig av saker som man inte ens behöver ta åt sig av. antagligen för att ni känner att ni gjort det svårt för er eller haft det svårt av någon anledning.
  • Irma01
    Anonym (Enkelt) skrev 2015-02-02 20:28:33 följande:
    ja i mångt och mycket så är det så. med negativ inställning attraherar du negativa saker. men den tesen tänker jag inte gå in något djupare på.
    Jag hade inget mot din TS, jag förstår vad du menade. Men ditt svar här ovan gör mig illa till mods och visar en rätt empatilös sida.

    Hur kan du påstå att det är så i mångt och mycket?? Tror du inte det är tillräckligt svårt och jobbigt när man blir allvarlig sjuk att hantera det utan att man ska behöva höra att det är minsann ens eget fel?!

    Och ja, jag pratar av egen erfarenhet och nej, det hade verkligen ingenting ned min inställningen! Tur nog att läkare och kurator påpekar som första sak att "det är inte ditt fel", för SÅ viktigt är det att förstå det för att kunna gå igenom svåra behandlingar.

    Ursäkta OT men jag kunde inte hålla mig från att reagera på din kommentar.

    Hoppas verkligen du aldrig blir drabbad av en allvarlig sjukdom, för det är ingen dans på rosor.

    Mvh,
  • aleydis

    Jag har inte fött mitt första barn ens, så jag vet inte själv hur jag kommer att reagera eller exakt hur det kommer att bli.

    Men det lätta svaret på din fråga är väl att de föräldrarna gör det de tycker är lättast och bäst för dem. De kanske tycker det är omständigt att resa eller gå ut på restaurang eller lämna till barnvakt och kanske trivs bäst med att vara hemma. Du tycker de är omständliga som inte gör ovanstående saker. Uppenbarligen retar du dig på dem, och frågan är varför det stör dig Så att de tänker annorlunda än dig?

  • Anonym (Enkelt)
    Anonym (O) skrev 2015-02-02 20:36:35 följande:
    Så att om din bebis,gud förbjude, skulle bli svårt sjuk då har hon haft fel inställning och straffas för detta? Eller är det mamman/ pappan som ska straffas för att de har gjort fel?
    som sagt tänkte inte gå in på det där för tråden handlar inte om hur jag ser på livet.
  • Anonym (Cd)
    Anonym (Enkelt) skrev 2015-02-02 21:48:23 följande:
    som sagt tänkte inte gå in på det där för tråden handlar inte om hur jag ser på livet.
    Fegis
  • Batmamba
    Anonym (Enkelt) skrev 2015-02-02 20:26:46 följande:

    ja fast det har ju helt med inställning att göra. hur det är i calcutta kan inte jag riktigt svara för men nu svarar jag för det jag är van vid och det är sverige. och det är väl knappast så att det stämmer att bara för att ens föräldrar tjänar dåligt så ska jag göra det också. mina föräldrar är outbildade och låginkomsttagare men inte har det hindrat mig från att studerat vid universitetet.

    som sagt fortfarande ett val. precis lika mycket som prinsessan skulle kunna avsäga sig tronen och jobba som bonde istället. inget som hindrar.

    Visst föds vi in i olika situationer men det är bara vi själva som bestämmer om vi ska ta oss ur dom eller inte.


    Du glömmer hela tiden människors olika förutsättningar. Vi har olika intelligens, är olika psykiskt friska/stabila, är mer eller mindre socialt begåvade och har mer eller mindre tur med vår fysik.

    En del är starka andra är svaga. En del hanterar motgångar bra. En del blir självmordsbenägna. En del kan bli professorer, andra går till ett dagverksamheten och lägger pärlplattor.

    När man känner sig stark bör man hjälpa de svaga - inte som du, säga att de har sig själva att skylla.

    Livet är inte rättvist. Ödmjukhet är en bra sak.
  • Anonym (Enkelt)
    Anonym (Cd) skrev 2015-02-02 21:51:38 följande:
    Fegis

    Handlar inte om att jag är feg. Det handlar om att det inte hör hit. Och jag har redan sagt det jag har att säga om det. Jag lever som så att jag tror att allt vi får i livet vare sig det är sjukdom och olycka eller kärlek och rikedomar så har vi dragit till oss det själva med vårt sätt att tänka och leva. Jag har många bevis för det i mitt liv men sen behöver inte alla tro på det.

    Kort och gott negativa tankar och levnadssätt attraherar negativa omständigheter som sjukdom och olycka.

    positiva tankar och ett positivt levnadssätt attraherar mer positiva saker.

    slår du i tån på morgonen och man blir grinig brukar ofta resten av dagen gå i samma mönster.
    Men kan man släppa det och återgå till den positiva inställningen och tankesättet så blir det inte så.

    Jag lever så och tror så men tvingar ingen annan att tänka så. Men å andra sidan så är mitt liv kantat av bara positiva saker och har alltid varit. Så om det funkar eller ej går att fundera på men jag tänker inte ändra mitt sätt att tänka för jag tycker det fungerar. Jag har alltid lyckats med allt jag tagit mig för. Från utbildning till giftermål och barn. Och det fantastiska är att min man tänker lika. 

    Det är vad jag tror. Men kan vi lägga ner detta nu då det inte är det tråden handlar om.

  • Anonym (Enkelt)
    Batmamba skrev 2015-02-02 22:31:17 följande:
    Du glömmer hela tiden människors olika förutsättningar. Vi har olika intelligens, är olika psykiskt friska/stabila, är mer eller mindre socialt begåvade och har mer eller mindre tur med vår fysik.

    En del är starka andra är svaga. En del hanterar motgångar bra. En del blir självmordsbenägna. En del kan bli professorer, andra går till ett dagverksamheten och lägger pärlplattor.

    När man känner sig stark bör man hjälpa de svaga - inte som du, säga att de har sig själva att skylla.

    Livet är inte rättvist. Ödmjukhet är en bra sak.
    självklart är jag ödmjuk och empatisk utåt mot människor jag träffar. Jag springer ju inte omkring och slänger detta i ansiktet på dom. Men nu blev detta en diskussion och jag säger bara hur jag tror.

    Och oavsett vilka förutsättningar man föds in i vare sig det är fysiskt eller socialt så är det bara en själv som sätter gränserna. Vad du än säger så kommer jag säga samma sak.

    Mår du psykiskt dåligt så är det ett val att bli bättre. Har du dålig fysik så är det ett val att bli bättre. Är du född in i en lågutbildad låginkomsttagande familj så är det ett val om du också vill bli det. Allt handlar om val. Inga drömmar är för stora. Det är tankesätt som ditt som begränsar världen. tyvärr
  • Anonym (O)
    Anonym (Enkelt) skrev 2015-02-03 11:24:57 följande:

    Handlar inte om att jag är feg. Det handlar om att det inte hör hit. Och jag har redan sagt det jag har att säga om det. Jag lever som så att jag tror att allt vi får i livet vare sig det är sjukdom och olycka eller kärlek och rikedomar så har vi dragit till oss det själva med vårt sätt att tänka och leva. Jag har många bevis för det i mitt liv men sen behöver inte alla tro på det.

    Kort och gott negativa tankar och levnadssätt attraherar negativa omständigheter som sjukdom och olycka.

    positiva tankar och ett positivt levnadssätt attraherar mer positiva saker.

    slår du i tån på morgonen och man blir grinig brukar ofta resten av dagen gå i samma mönster.

    Men kan man släppa det och återgå till den positiva inställningen och tankesättet så blir det inte så.

    Jag lever så och tror så men tvingar ingen annan att tänka så. Men å andra sidan så är mitt liv kantat av bara positiva saker och har alltid varit. Så om det funkar eller ej går att fundera på men jag tänker inte ändra mitt sätt att tänka för jag tycker det fungerar. Jag har alltid lyckats med allt jag tagit mig för. Från utbildning till giftermål och barn. Och det fantastiska är att min man tänker lika. 

    Det är vad jag tror. Men kan vi lägga ner detta nu då det inte är det tråden handlar om.


    Jag blir riktigt mörkrädd för ditt tänkande! Hoppas att du inte kastar skuld på dig själv, din man, dina barn vid ev. sjukdomar eller olyckor!

    För övrigt tycker jag inte att det är ett positivt synsätt att tycka att alla andra 'gör allt så jävla ktångligt'.
Svar på tråden Varför gör ni det så jävla omständigt?