Anonym (Enkelt)

Äldre 30 Jan 11:04

271 svar

Varför gör ni det så jävla omständigt?

Jag har en fråga som jag har undrat över hur länge som helst och man ser trådar om överallt.
Varför i hela friden gör ni nyblivna föräldrar allt så jävla svårt och omständigt?
Helt ärligt så verkar det som att hela världen kretsar kring den nyblivna mamman och att allt är så jävla svårt jämt.

Nej vi kan inte åka till svärföräldrarna för det är för långt och jag gillar inte dom. Nej dom kan inte åka hit för jag vill inte att någon annan håller i bebisen. Nej jag kan inte gå utanför dörren för bebisen behöver mamma och bara mamma. Vi har ju ett band från magen. Nej pappan får inte vara "barnvakt". Mamma mamma mammma mamma.
Nej ingen får komma hit på minst 5 månader för vi måste få in rutiner, matningen är jobbig, vi sover dåligt osv osv osv.

Jag tycker personligen att alla nyblivna föräldrar speciellt förstagångsföräldrar verkar tro att det är världens största grej att få barn och det ska göras så jävla omständigt som möjligt.

Vi fick första besöket redan på bb. BB tar inte emot besök men vi gick ner till en lugn korridor och mötte dom. Gick jättebra.
Sen när vi kom hem bodde en släkting till oss där 1 vecka för hon behövde sovplats. Gick också jättebra.

Inga problem att hälsa på mina släktingar 3-4 timmar bort. Nej för vet ni vad. Man kan stanna på vägen. chockerande va?
Gick lika bra att vara där som att vara hemma. Bebisen fick mat och sova ändå. Vår bebis fick både bröstmjölk och ersättning i början. Så nätterna då sov jag som mamma i alla fall 6-7 timmar i sträck och PAPPA tog sitt barn för vet ni vad? Pappa är ingen jävla barnvakt. Han är minst lika viktig som mamman och har lika stort ansvar.

Vårt barn har fått precis lika mycket tid med mamma som med pappa innan han började jobba igen efter 8 veckor.

Vi har lämnat iväg henne också. ibland 1 timme ibland 2 och några gånger en hel kväll så vi kunnat äta middag och gå på bio. Och det har gått hur bra som helst för farmor och farfar är fantastiska och hon älskar dom och har det jättebra där. För även om vi är föräldrar så är vi inte bara föräldrar utan vi är man och fru också och behöver egentid. Man slutar inte behöva egentid bara för att man blir förälder och det är INGET fel i att vilja ha det.

Och nej man behöver inte sitta hemma första halvåret med sitt barn för att det finns baciller ute eller för att det är omständigt. Man tar med mat, blöjor ombyte och sen räcker det rätt långt.
Man behöver inte göra ett helt företag av att åka någonstans bara för att man har ett barn.

Och det kanske viktigaste utav allt. Barn ska INTE styra familjen. Klart man måste se till deras behov men man behöver inte ändra hela livet för att dom ska få som dom vill. för när dom föds är dom individer utan rutiner och utan speciella sätt att göra allt på. Och jag vet inte hur alla andra gör men vi har då i princip samma liv nu som innan för vår dotter hänger med på ALLT. Hon har anpassat sig efter hur vi lever och mår jättebra av att leva lika.
Det är inga problem.

Så kort sagt SLUTA GÖRA ALLT SVÅRARE ÄN VAD DET ÄR!!!

Duckan

Äldre 2 Feb 09:31

#241

Jag håller med dig ts. Ser inte heller alla dessa problem som andra verkar göra. Vi har kört på som vanligt sen den dagen ungen kom och det gör vårat liv enklare och roligare tror jag.

Batmamba

Äldre 2 Feb 09:54

#242

Irma01 skrev 2015-02-02 09:01:53 följande:

Fast jag tror inte det är detta som menas.

Självklart har de flesta förståelse för att alla barn är olika, att man kan få kolik barn, amningsproblem, mjölkstockning, men efter förlossningen, barn som inte sover osv.

Jag har kanske missförstått men jag tror det handlar om hur svårt man kan göra det för sig själv, även med ett "genomsnittlig" barn, som är varken svår eller lätt...Att t.e säga att det inte går att duscha, att man inte alls kan gå ut (barn som avskyr vagn till exempel, då kan man prova babybjörn eller sjal, många tycker då att det är mysigt att gå ut).

Man kan absolut ha rutiner utan att vara helt fast i dessa och känna sig instängd. För det är också oerhört viktigt för barnet att mamman känner sig bra.

Det viktiga är att man gör vad som känns rätt för en själv. Vissa har en större behov av aktivitet (t.e träna, då är det fantastiskt med mamma pass på gymmet där barnet är med) och andra har en större behov av lugn. Klart man ska få göra som man vill.

Men att skrämma kvinnor som ej har barn med att göra listor på allt som är jobbigt känns väldigt trist! Speciellt med tanke på hur underbart det är att bli mamma. Oavett sömnbristen och trötthet så är allt värt när den lilla krabaten tittat på dig och ler

Och det ska man då kanske också säga om man ändå har behovet att rabbla upp allt som är "negativt".

Själv fick jag också höra en massa kommentarer, som för de flesta inte alls har stämt, och nej allt är inte en dans på rosor, det tar sin rätt att inte få sova en hel natt på bra länge, men att känna sig stressad av en massa onödiga kommentarer hjälps inte. Nu har jag ganska lätt att inte ta åt mig, men alla är inte så.

Samma sak med alla som plötsligt vill berätta om sina förlossningar...jag var inte intresserad, jag visste att det enda som är säker är att det inte alls blir som jag skulle föreställa mig det...Därför försökte jag att inte föreställa mig någonting. Men en del kvinnor förstår bara inte att man inte vill höra deras berättelser...

Oavsett, grunden är som sagt att alla får känna precis vad de vill och göra som de vill, men man behöver inte skrämma andra som vissa nästan njuter lite av. För visst finns det en del avundsjuka när det visar sig att nej, livet ändras inte så farligt och att mycket fungerar. Tyvärr känns det så, vilket är trist. Varför kan då andra inte vara glada för ens del?

Absolut! Folk borde vara mycket mer lyhörda och fråga om man vill höra innan de rabblar skräckhistorier oombedda!

Jag vill dock inflika att vi är olika även här. Jag ville veta vad som kunde bli jobbigt, för att kunna vara mentalt förberedd. Ex: när jag var gravid första gången fick jag veta att foglossning går över efter förlossningen. Jag såg fram emot barnvagnspromenader i solskenet och att hänga på öppen förskola. När det inte blev så och barnvagnen fick stå oanvänd i hallen blev jag minst sagt deppig. Om ngn olyckskorp hade förvarnat mig hade jag varit mer förberedd på det som blev och tagit det bättre.

Nu är jag bebismamma igen och foglossningen är värre. Men psykiskt är det inga problem. Jag visste ju hur det skulle bli.

Men, som du säger, man ska kolla med blivande föräldrar först. Alla är ju inte som jag!

Och ja, jag är jätteavundsjuk (inte missunnsam!) på er som fått det lätt! Men det får man försöka lägga åt sidan annars blir man galen.

Batmamba

Äldre 2 Feb 09:59

#243

Det fanns förresten en tråd för något år sedan här där det blev jättetydligt att de som hade en ok förlossning och spädbarnstid var irriterade på olyckskorparna. Medan de som fått svårigheter i allmänhet sa: varför har ingen sagt att det här kunde hända??!! (Sfinkterruptur tex).

Så länge allt går bra vill man inte höra om riskerna. När det går dåligt önskar man att många att de hade blivit förvarnade och förberedda. Svår balansgång för såväl närstående som vårdpersonal som träffar gravida.

aleydis

Äldre 2 Feb 13:28

#244

Irma01 skrev 2015-02-02 09:01:53 följande:

Fast jag tror inte det är detta som menas.

Självklart har de flesta förståelse för att alla barn är olika, att man kan få kolik barn, amningsproblem, mjölkstockning, men efter förlossningen, barn som inte sover osv.

Jag har kanske missförstått men jag tror det handlar om hur svårt man kan göra det för sig själv, även med ett "genomsnittlig" barn, som är varken svår eller lätt...Att t.e säga att det inte går att duscha, att man inte alls kan gå ut (barn som avskyr vagn till exempel, då kan man prova babybjörn eller sjal, många tycker då att det är mysigt att gå ut).

Man kan absolut ha rutiner utan att vara helt fast i dessa och känna sig instängd. För det är också oerhört viktigt för barnet att mamman känner sig bra.

Det viktiga är att man gör vad som känns rätt för en själv. Vissa har en större behov av aktivitet (t.e träna, då är det fantastiskt med mamma pass på gymmet där barnet är med) och andra har en större behov av lugn. Klart man ska få göra som man vill.

Men att skrämma kvinnor som ej har barn med att göra listor på allt som är jobbigt känns väldigt trist! Speciellt med tanke på hur underbart det är att bli mamma. Oavett sömnbristen och trötthet så är allt värt när den lilla krabaten tittat på dig och ler

Och det ska man då kanske också säga om man ändå har behovet att rabbla upp allt som är "negativt".

Själv fick jag också höra en massa kommentarer, som för de flesta inte alls har stämt, och nej allt är inte en dans på rosor, det tar sin rätt att inte få sova en hel natt på bra länge, men att känna sig stressad av en massa onödiga kommentarer hjälps inte. Nu har jag ganska lätt att inte ta åt mig, men alla är inte så.

Samma sak med alla som plötsligt vill berätta om sina förlossningar...jag var inte intresserad, jag visste att det enda som är säker är att det inte alls blir som jag skulle föreställa mig det...Därför försökte jag att inte föreställa mig någonting. Men en del kvinnor förstår bara inte att man inte vill höra deras berättelser...

Oavsett, grunden är som sagt att alla får känna precis vad de vill och göra som de vill, men man behöver inte skrämma andra som vissa nästan njuter lite av. För visst finns det en del avundsjuka när det visar sig att nej, livet ändras inte så farligt och att mycket fungerar. Tyvärr känns det så, vilket är trist. Varför kan då andra inte vara glada för ens del?

Fast nu är det inte det tråden handlar om:

Ts klagar på att föräldrar gör det "onödigt krångligt", och använder sig själv som måttstock för allt man kan göra som nyförlöst. Att andra människor kan ha det olika jobbigt av olika skäl och att ts inte har minsta koll på varför de väljer att leva så har hon inte så mkt förståelse för. Det är ett skuldbeläggande av föräldrar som inte kan eller vill göra på samma sätt.

Kommentaren jag svarade på handlade om en förstagångsföderska med höga förväntningar på småbarnslivet och vad som är normalt att orka, tex träna flera gånger i veckan. Där ser jag att hon har höga krav på sig själv och dels dömer andra och kanske oxå sig själv om hon inte skulle kunna leva upp till de kraven. Det är klart att alla har tankar om föräldraskap före man får barn, men att säga att alla runt omkring en är negativa och överdriver utan att själv ha erfarenhet är lite naivt.

I slutändan tror jag att du och jag tänker samma: att ha hänsyn med att olika människor är olika, har olika jobbigt efter förlossning och att man gör olika val. Det jag reagerar på är när man är dömande mot andra människors till synes krångliga val ( när det i själva verket kanske är lättast för dem) när man inte känner dem och vet varför.

Det är klart att man KAN resa 5 timmar i bil ned en 1 månaders baby, men man kanske inte vill. Det är klart att man kan lämna bort till barnvakt tidigt- men man kanske vill. Någon vill ha besök på bb första dagen, andra vill vänta två veckor. Och jag tycker inte att ts har med saken att göra hur andra väljer att göra

Irma01

Äldre 2 Feb 16:42

#245

aleydis skrev 2015-02-02 13:28:39 följande:

Fast nu är det inte det tråden handlar om:

Ts klagar på att föräldrar gör det "onödigt krångligt", och använder sig själv som måttstock för allt man kan göra som nyförlöst. Att andra människor kan ha det olika jobbigt av olika skäl och att ts inte har minsta koll på varför de väljer att leva så har hon inte så mkt förståelse för. Det är ett skuldbeläggande av föräldrar som inte kan eller vill göra på samma sätt.

Kommentaren jag svarade på handlade om en förstagångsföderska med höga förväntningar på småbarnslivet och vad som är normalt att orka, tex träna flera gånger i veckan. Där ser jag att hon har höga krav på sig själv och dels dömer andra och kanske oxå sig själv om hon inte skulle kunna leva upp till de kraven. Det är klart att alla har tankar om föräldraskap före man får barn, men att säga att alla runt omkring en är negativa och överdriver utan att själv ha erfarenhet är lite naivt.

I slutändan tror jag att du och jag tänker samma: att ha hänsyn med att olika människor är olika, har olika jobbigt efter förlossning och att man gör olika val. Det jag reagerar på är när man är dömande mot andra människors till synes krångliga val ( när det i själva verket kanske är lättast för dem) när man inte känner dem och vet varför.

Det är klart att man KAN resa 5 timmar i bil ned en 1 månaders baby, men man kanske inte vill. Det är klart att man kan lämna bort till barnvakt tidigt- men man kanske vill. Någon vill ha besök på bb första dagen, andra vill vänta två veckor. Och jag tycker inte att ts har med saken att göra hur andra väljer att göra

Jag tror också att vi tänker ganska lika. Alla får göra som de vill. Där jag kan se att TS har en poäng är att jag har också fått lite märkliga kommentarer när vi sa att vi skulle till Tyskland t.e, eller att jag ska flyga med sonen själv ganska snart, osv...ungefär som om jag vore en oansvarig mamma för att jag fortsätter göra saker.
Tyvärr är kvinnor sin egen fiende då man ska jämnt kritisera andras sätt att bete sig.
Gör det som du mår bra av, då är du också den bästa mamma du kan vara för ditt barn, så tycker jag

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 2 Feb 20:26

#246

Batmamba skrev 2015-02-01 18:06:13 följande:

Det finns tex tydlig statistik på att folk med dålig ekonomi har avsevärt kortare liv och är sjukare, samt att barn till låginkomsttagare ofta blir det själva. Detta bland annat på grund av att det känns otryggt att studera utan föräldrar som kan hjälpa en ekonomiskt om det skulle krisa. Det är också så att om man föds i ett slumområde i Calcutta så har man inte samma möjligheter som tex prinsessan Viktoria, som i sin tur är drabbad av ständig mediebevakning och hon har begränsade möjligheter att göra ett fritt yrkesval. Vi föds in i olika verkligheter och med olika förutsättningar helt enkelt.

Vi kan påverka våra liv, i synnerhet det inre. Det håller jag med dig om. Men det sker inom de givna ramarna.

ja fast det har ju helt med inställning att göra. hur det är i calcutta kan inte jag riktigt svara för men nu svarar jag för det jag är van vid och det är sverige. och det är väl knappast så att det stämmer att bara för att ens föräldrar tjänar dåligt så ska jag göra det också. mina föräldrar är outbildade och låginkomsttagare men inte har det hindrat mig från att studerat vid universitetet.
som sagt fortfarande ett val. precis lika mycket som prinsessan skulle kunna avsäga sig tronen och jobba som bonde istället. inget som hindrar.

Visst föds vi in i olika situationer men det är bara vi själva som bestämmer om vi ska ta oss ur dom eller inte.

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 2 Feb 20:27

#247

Monkii skrev 2015-02-01 18:40:11 följande:

Var är bebisen när ni gymmar? Låter ju underbart om det funkar.

mitt gym godkänner att man har bebis med sig så länge hon sitter i vagnen. så hon följer helt enkelt med.

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 2 Feb 20:28

#248

Anonym (O) skrev 2015-02-01 18:47:36 följande:

Menar du mao att man får skylla dig själv om man drabbas av ohälsa; sjukdom eller olycka, för då har man gjort nåt fel?

ja i mångt och mycket så är det så. med negativ inställning attraherar du negativa saker. men den tesen tänker jag inte gå in något djupare på.

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 2 Feb 20:30

#249

Duckan skrev 2015-02-02 09:31:41 följande:

Jag håller med dig ts. Ser inte heller alla dessa problem som andra verkar göra. Vi har kört på som vanligt sen den dagen ungen kom och det gör vårat liv enklare och roligare tror jag.

ja men precis så kör vi också. det gör allt så himla enkelt.

Anonym (Enkelt) Trådstartaren

Äldre 2 Feb 20:34

#250

aleydis skrev 2015-02-02 13:28:39 följande:

Fast nu är det inte det tråden handlar om:

Ts klagar på att föräldrar gör det "onödigt krångligt", och använder sig själv som måttstock för allt man kan göra som nyförlöst. Att andra människor kan ha det olika jobbigt av olika skäl och att ts inte har minsta koll på varför de väljer att leva så har hon inte så mkt förståelse för. Det är ett skuldbeläggande av föräldrar som inte kan eller vill göra på samma sätt.

Kommentaren jag svarade på handlade om en förstagångsföderska med höga förväntningar på småbarnslivet och vad som är normalt att orka, tex träna flera gånger i veckan. Där ser jag att hon har höga krav på sig själv och dels dömer andra och kanske oxå sig själv om hon inte skulle kunna leva upp till de kraven. Det är klart att alla har tankar om föräldraskap före man får barn, men att säga att alla runt omkring en är negativa och överdriver utan att själv ha erfarenhet är lite naivt.

I slutändan tror jag att du och jag tänker samma: att ha hänsyn med att olika människor är olika, har olika jobbigt efter förlossning och att man gör olika val. Det jag reagerar på är när man är dömande mot andra människors till synes krångliga val ( när det i själva verket kanske är lättast för dem) när man inte känner dem och vet varför.

Det är klart att man KAN resa 5 timmar i bil ned en 1 månaders baby, men man kanske inte vill. Det är klart att man kan lämna bort till barnvakt tidigt- men man kanske vill. Någon vill ha besök på bb första dagen, andra vill vänta två veckor. Och jag tycker inte att ts har med saken att göra hur andra väljer att göra

nej jag använder inte mig själv som en måttstock. jag bara berättade hur vi gjorde och att man KAN göra så. inte att man ska. men att vi valde att göra så för att detta var enkelt. men jag är väl medveten om att det finns andra sätt. 90% av alla i denna tråd har helt missuppfattat och bara tagit åt sig när det inte alls gäller dom. precis som någon sa här uppe så handlar det om att föräldrar till "vanliga" barn utan exempelvis kolik och andra större problem gör det svårare än vad det behöver vara.

Varför gör ni det så jävla omständigt?

INNEHÅLL