Anonym (Bonusmamman)

Äldre 16 Feb 08:59

729 svar

Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

Behövde få skriva av mig samt få lite råd.

Iam

Äldre 26 Feb 06:18

#678

Kvastskaft skrev 2015-02-26 00:56:01 följande:

Äntligen någon som ser vad jag försöker säga.

Man kan faktiskt leva separata liv. Finns faktiskt ingen anledning i dag att maniskt flytta ihop om det inte passar de som redan finns i familjen.

Om man väl väljer att flytta ihop med en människa, oavsett kön som har barn så måste man jämka sig eller avstå.

Men jag har en Vidrig kvinnosyn o borde ha kickat ut ungarna till en vidrig miljö hos deras mor o flyttat ihop med min sambo tidigare. Ungarna borde jag inte tänkt på i första hand.

Det är ingen som sagt att du borde kickat ut barnen, flyttat ihop med kvinnan eller inte tänkt på barnen. Du har valt ett passande namn eftersom du läser som ett kvastskaft.

Din vidriga kvinnosyn handlar om hur du uttrycker dig. En kärleksrelation handlar inte om att stilla ditt kliande skrev och kvinnor har lika stor rätt att ha åsikter om sitt liv som du har att ha åsikt om ditt. Läs tillbaka och se hur du uttrycker dig.

Nu lägger jag ner diskussionen.

Anonym (Också)

Äldre 26 Feb 06:24

#679

Kvastskaft skrev 2015-02-26 00:56:01 följande:

Äntligen någon som ser vad jag försöker säga.

Man kan faktiskt leva separata liv. Finns faktiskt ingen anledning i dag att maniskt flytta ihop om det inte passar de som redan finns i familjen.

Om man väl väljer att flytta ihop med en människa, oavsett kön som har barn så måste man jämka sig eller avstå.

Men jag har en Vidrig kvinnosyn o borde ha kickat ut ungarna till en vidrig miljö hos deras mor o flyttat ihop med min sambo tidigare. Ungarna borde jag inte tänkt på i första hand.

Hur gamla var barnen när ni träffades?

Självklart ska barnen inte vara hos sin mamma om det nu är så att det är en vidrig miljö där. Tycker någon det? Har du skrivit det tidigare i tråden?

Det som passar dig o din tjej jätte bra kanske inte är ett fungerande koncept för andra?

På dig låter det som att kvinnan ska niga o nicka och fixar hon inte det i alla lägen så tycker du att man ska vara särbo.

Du är toppen som tar ansvar o bryr dig om dina barn, precis lika toppen hade det varit om du vore kvinna. Men för den skull behöver man inte välja bort samboskap.

Tror nog att man väljer det lättare om man är äldre och kanske när det finns äldre barn i bilden. Har jag fel?

Själv skulle inte jag vilja vara särbo i hela mitt liv.

Ann Cistrus

Äldre 26 Feb 08:30

#680

Kvastskaft skrev 2015-02-26 00:56:01 följande:

Äntligen någon som ser vad jag försöker säga.

Man kan faktiskt leva separata liv. Finns faktiskt ingen anledning i dag att maniskt flytta ihop om det inte passar de som redan finns i familjen.

Om man väl väljer att flytta ihop med en människa, oavsett kön som har barn så måste man jämka sig eller avstå.

Men jag har en Vidrig kvinnosyn o borde ha kickat ut ungarna till en vidrig miljö hos deras mor o flyttat ihop med min sambo tidigare. Ungarna borde jag inte tänkt på i första hand.

Jag tycker att det är bra att du har valt en väg som passat för dig och dina barn. Förmodligen hade det inte blivit bra om du hade flyttat ihop med någon om din åsikt är att alla förändringar och rutinändringar är av ondo. Problemet är väl att det låter lite som att du tror att det är dåligt med förändrigar för alla andra också, bara för att det kanske är det för dig.

If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.

Kvastskaft

Äldre 26 Feb 11:49

#681

Iam skrev 2015-02-26 06:18:57 följande:

Det är ingen som sagt att du borde kickat ut barnen, flyttat ihop med kvinnan eller inte tänkt på barnen. Du har valt ett passande namn eftersom du läser som ett kvastskaft.

Din vidriga kvinnosyn handlar om hur du uttrycker dig. En kärleksrelation handlar inte om att stilla ditt kliande skrev och kvinnor har lika stor rätt att ha åsikter om sitt liv som du har att ha åsikt om ditt. Läs tillbaka och se hur du uttrycker dig.

Nu lägger jag ner diskussionen.

Eftersom du väljer att säga emot mig så förutsätter jag att du anser att jag har fel. Annars hade du inte sagt emot. Likaså föredrar jag att läsa som ett än att ha ett upptryckt i de mörka trakter du verkar ha valt.

Hur jag uttrycker mig är upp till betraktaren o ja, jag är burdus. Tål du inte det så läs inte det jag skriver.

En kärleksrelation däremot handlar deffenitivt inte om att bo tillsammans i dagens samhälle. Att det krävdes på medeltiden är en annan sak. Men i gengäld så separerade man inte heller på den tiden.

Min vidriga kvinnosyn är en totalfeltolkning. Jag har en vidrig människosyn där jag hatar orättvisor o egoism. Precis det den här tråden handlar om. Det är ett egoistiskt tänkande att flytta ihop med en MÄNNISKA ( fortfarande människa o inte en kvinna/man) o börja ställa krav på förändring som är till barnens nackdel. Trots allt så ör barnen de enda som inte kan välja eller styra sina liv på egen hand.

Det är tyvärr du som verkar ha en vidrig syn på män. Men det är ok i dagens samhälle.

BioBonus

Äldre 26 Feb 11:58

#682

Kvastskaft skrev 2015-02-26 11:49:36 följande:

Eftersom du väljer att säga emot mig så förutsätter jag att du anser att jag har fel. Annars hade du inte sagt emot. Likaså föredrar jag att läsa som ett än att ha ett upptryckt i de mörka trakter du verkar ha valt.

Hur jag uttrycker mig är upp till betraktaren o ja, jag är burdus. Tål du inte det så läs inte det jag skriver.

En kärleksrelation däremot handlar deffenitivt inte om att bo tillsammans i dagens samhälle. Att det krävdes på medeltiden är en annan sak. Men i gengäld så separerade man inte heller på den tiden.

Min vidriga kvinnosyn är en totalfeltolkning. Jag har en vidrig människosyn där jag hatar orättvisor o egoism. Precis det den här tråden handlar om. Det är ett egoistiskt tänkande att flytta ihop med en MÄNNISKA ( fortfarande människa o inte en kvinna/man) o börja ställa krav på förändring som är till barnens nackdel. Trots allt så ör barnen de enda som inte kan välja eller styra sina liv på egen hand.

Det är tyvärr du som verkar ha en vidrig syn på män. Men det är ok i dagens samhälle.

Det är ju också fruktansvärt egoistiskt att kräva att någon ska ställa upp, som pappan i TS gör, utan kommunikation och samförstånd. Flyttar man ihop med en människa (med eller utan barn) så får man väl ändå respektera bådas lika värde i relationen?

Kvastskaft

Äldre 26 Feb 11:58

#683

Anonym (Också) skrev 2015-02-26 06:24:52 följande:

Hur gamla var barnen när ni träffades?

Självklart ska barnen inte vara hos sin mamma om det nu är så att det är en vidrig miljö där. Tycker någon det? Har du skrivit det tidigare i tråden?

Det som passar dig o din tjej jätte bra kanske inte är ett fungerande koncept för andra?

På dig låter det som att kvinnan ska niga o nicka och fixar hon inte det i alla lägen så tycker du att man ska vara särbo.

Du är toppen som tar ansvar o bryr dig om dina barn, precis lika toppen hade det varit om du vore kvinna. Men för den skull behöver man inte välja bort samboskap.

Tror nog att man väljer det lättare om man är äldre och kanske när det finns äldre barn i bilden. Har jag fel?

Själv skulle inte jag vilja vara särbo i hela mitt liv.

Man behöver inte vara särbo hela livet. I dag bor jag med min fd särbo.

Mina barn var i yngre tonåren. Samma ålder jag var i när en ny man kom in o ändrade allt.

Men alla verkar förutsätta att jag har en dålig kvinnosyn.

Min syn på kvinnor är att jag föredrar de som är starka o kan möta upp mig. Jag är en manlig feminist på så sett att jag vill ha ett så jämlikt förhållande o samhälle man kan få.

Nu är min partner precis den personen o hon hade inga problem med att vara särbos. Däremot har hon ibland problem med att vara sambo då jag har ADHD o förstör hennes rutiner på löpande band :D

Det de flesta har svårt för här är att förstå.

Jag skriver ingenstans att kvinnor ska ställa upp för en man. Hade jag varit av den åsikten så hade jag bjudit in min partner tidigare i familjen för att sedan ställa kraven i förhållandet. Det jag gjorde var tvärtom. Jag ställde inga krav alls o i dag är det mkt kravlöst fast i samboförhållande.

Kvastskaft

Äldre 26 Feb 12:06

#684

BioBonus skrev 2015-02-26 11:58:06 följande:

Det är ju också fruktansvärt egoistiskt att kräva att någon ska ställa upp, som pappan i TS gör, utan kommunikation och samförstånd. Flyttar man ihop med en människa (med eller utan barn) så får man väl ändå respektera bådas lika värde i relationen?

I så fall undrar jag vilkas värde som ska respekteras? För vad jag kan se i trådstarten så satte hon efter ett tag ned foten o slängde ut ungarna på halvtid o nu är det gnäll att de inte håller sig borta under mammaveckan.

Vilka andra förändringar ska man göra? Enbart tillåta besök av vänner var annan vecka o då mellan 17.00-21.00.

Som jag ser det så kom TS in i barnens liv för att begränsa deras tillvaro med pappan.

Hon till o med funderar på en separation. Något hon nog borde göra för barnens skull då hon ändå uppvisar att hon inte vill ha med dem att göra.

Som jag skrev tidigare. En gökunge.

Anonym (Också)

Äldre 26 Feb 12:22

#685

Kvastskaft skrev 2015-02-26 11:58:49 följande:

Man behöver inte vara särbo hela livet. I dag bor jag med min fd särbo.

Mina barn var i yngre tonåren. Samma ålder jag var i när en ny man kom in o ändrade allt.

Men alla verkar förutsätta att jag har en dålig kvinnosyn.

Min syn på kvinnor är att jag föredrar de som är starka o kan möta upp mig. Jag är en manlig feminist på så sett att jag vill ha ett så jämlikt förhållande o samhälle man kan få.

Nu är min partner precis den personen o hon hade inga problem med att vara särbos. Däremot har hon ibland problem med att vara sambo då jag har ADHD o förstör hennes rutiner på löpande band :D

Det de flesta har svårt för här är att förstå.

Jag skriver ingenstans att kvinnor ska ställa upp för en man. Hade jag varit av den åsikten så hade jag bjudit in min partner tidigare i familjen för att sedan ställa kraven i förhållandet. Det jag gjorde var tvärtom. Jag ställde inga krav alls o i dag är det mkt kravlöst fast i samboförhållande.

Då har vi skillnader redan där. Min man barn var betydligt mycket yngre.

Vi skaffade oss gemensamma barn.

Jag personligen skulle aldrig fortsatt livet med min man om han sagt att han ej ville bo med mig o skaffat barn. Mitt liv är för kort ansåg jag o man lever bara en gång.

Min önskan var att hitta den rätta och bilda familj.

Om han ville leva 100% barnet o jag alltid skulle leva efter dom så hade han gjort smartast i att leva ensam med sitt barn.

I ett förhållande är man ett par ett par är två stycken och dom två har lika värde enligt mig.

Ess

Äldre 26 Feb 12:23

#686

Kvastskaft skrev 2015-02-26 12:06:14 följande:

I så fall undrar jag vilkas värde som ska respekteras? För vad jag kan se i trådstarten så satte hon efter ett tag ned foten o slängde ut ungarna på halvtid o nu är det gnäll att de inte håller sig borta under mammaveckan.

Vilka andra förändringar ska man göra? Enbart tillåta besök av vänner var annan vecka o då mellan 17.00-21.00.

Som jag ser det så kom TS in i barnens liv för att begränsa deras tillvaro med pappan.

Hon till o med funderar på en separation. Något hon nog borde göra för barnens skull då hon ändå uppvisar att hon inte vill ha med dem att göra.

Som jag skrev tidigare. En gökunge.

Att hon i egennyttigt intresse föreslog vv, är ju mer till barnens fördel än nackdel. Men sen kommer det ju in huruvida barnen trivs med vv, eller om dom vill bo på ett ställe. Jag hade själv inte stått ut med hattande hit och dit, utan hade velat ha klart för mig vad som gäller. Är det vv så är det så.
Nu vet jag inte vad barnen i ts klarar av själva, men det är inte för mycket begärt att slå en signal innan man kommer över, när det är meningen att de ska va hos mamman.
Är dom sen som min mans barn var, och inte klarar av någonting själva, då gäller det att den ansvariga föräldern är hemma och tar hand om dem. Det är inte rätt om ett ofrivilligt ansvar faller på ts, det har föräldrarna redan delat upp mellan sig iom vv.

Anonym (Nya villkor)

Äldre 26 Feb 13:35

#687

Kvastskaft skrev 2015-02-25 16:00:12 följande:

Du är fri att döma mig utifrån en skriven text.

Men jag skriver inte att mina ord är lag utan att vi har olika erfarenheter.

Att du väljer att tycka att jag gör fel som prioriterar mina barn före en kvinna är helt upp till dig själv.

Min syn är att jag i första hand är förälder till de barn jag valt att ta ansvar för o kan inte en ny kvinna acceptera det så är det inte en kvinna jag vill ha i mitt liv.

Du o jag är av olika åsikter o jag tänker inte försöka ändra på din syn. Fortsätt gärna leva med tron att kvinnor kommer före barnen i en mans liv.

För mig är det bara en egoistisk syn från en kvinna eller gärna en man som inte klarar att ha separata boenden.

Var det därför du separerade från barnen mamma? För att du prioriterade era barn före henne? Eller gäller det bara alla andra kvinnor?

Hur tror du att prioriteringarna i väl fungerande kärnfamiljer ser ut? Kommer barnen alltid på första plats och blir alltid prioriterade? Eller tror du att de faktiskt regelbundet får stå tillbaka för att deras föräldrars parrelation skall få utrymme? Utan att för den sakens skull behöva känna sig bortprioriterade? Det är bara så det är, alla behöver plats och tid. Varför skulle det vara annorlunda i en nyfamilj?

Det är ju oftast för att man slutat att prioritera parrelationen som man tillslut inte har något kvar att bygga på... Företaget Familjen AB har dödat

Jag anser för egen del inte att man nödvändigtvis är en bättre förälder för att man väljer att offra allt i livet för barnen. Vilken förebild blir man då?

Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

INNEHÅLL