• Anonym (Bonusmamman)

    Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

    Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

    Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

    Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

    Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

    Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

    Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

    Behövde få skriva av mig samt få lite råd.

  • Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).
  • Anonym (,,,)
    Kvastskaft skrev 2015-02-24 17:34:10 följande:

    Jag har i dag två vuxna barn. De är dock skilsmässobarn.

    Om jag flyttat ihop med en kvinna som visste om förutsättningarna o sedan ansåg att mina barn var till besvär så hade denna kvinna åkt ut fortare än barnens mor gjorde.


    Vilken befrielse för henne..
  • nymedlem
    Ess skrev 2015-02-24 17:17:44 följande:

    Jag undrar om inte många föräldrar felaktigt tror att det är enklare att ge sig in i ett förhållande med en barnlös person. Man behöver inte va någon Einstein för att inse att det kräver en del att tussa ihop barn sen innan, enas om regler, vart man ska bo osv. 

    En barnlös person är ju inte bunden av att barnet ska träffa/växelvis boende med sin andra förälder. Föräldern tror nog att det bara är att hala in och sen ska partnern finna sig tillrätta utan att barnen och föräldern själv ska behöva göra några uppoffringar.

    En barnlös person har som regel ett eget liv och sitter inte hemma om kvällarna som en förälder med mindre barn ändå gör. Det blir automatiskt en större uppoffring för en barnlös att passa barnen, än vad det är för en förälder som ändå är hemma med sina egna barn.


    För min egen del är det precis tvärtom.

    Sedan jag fick barn har jag och aldrig och kommer aldrig välja en barnfr partner!

    Barnfria har ingen aning om vad det innebär att vara förälder, vilket ansvar man har, att barnets behov alltid går först (vid behov) o.s.v.

    Fattar inte varför föräldrar väljer barnfria partners?
  • Anonym (MM)
    Kvastskaft skrev 2015-02-24 17:34:10 följande:

    Jag har i dag två vuxna barn. De är dock skilsmässobarn.

    Om jag flyttat ihop med en kvinna som visste om förutsättningarna o sedan ansåg att mina barn var till besvär så hade denna kvinna åkt ut fortare än barnens mor gjorde.


    Vilken kvinna ser sin mans barn sedan tidigare som något annat än besvär? Ja det finns undantag men de flesta anser att det är en börda - och det med all rätt!
  • Påven Johanna
    nymedlem skrev 2015-02-24 18:03:15 följande:
    För min egen del är det precis tvärtom.

    Sedan jag fick barn har jag och aldrig och kommer aldrig välja en barnfr partner!

    Barnfria har ingen aning om vad det innebär att vara förälder, vilket ansvar man har, att barnets behov alltid går först (vid behov) o.s.v.

    Fattar inte varför föräldrar väljer barnfria partners?
    Jag gallrade också utan prut bort män utan barn under tiden som jag var öppen för att träffa en ny partner. Jag valde bort män med konstiga ex också, och män som inte hade samma grundläggande värderingar angående barn och omsorg om barn (och nyfamiljslivet) som jag själv har.
  • Påven Johanna
    Anonym (MM) skrev 2015-02-24 18:07:13 följande:
    Vilken kvinna ser sin mans barn sedan tidigare som något annat än besvär? Ja det finns undantag men de flesta anser att det är en börda - och det med all rätt!
    Min mans barn är fantastiska och jag har aldrig under alla våra år tillsammans upplevt att de varit till besvär. Tvärtom tycker jag att de har varit och är härliga förebilder för mina egna ungar, samt att de berikar mitt eget liv på alla möjliga sätt. Hjärta
  • Anonym (MM)
    Påven Johanna skrev 2015-02-24 18:15:03 följande:
    Min mans barn är fantastiska och jag har aldrig under alla våra år tillsammans upplevt att de varit till besvär. Tvärtom tycker jag att de har varit och är härliga förebilder för mina egna ungar, samt att de berikar mitt eget liv på alla möjliga sätt. Hjärta
    Det är ju bra att du känner så...att det kan funka i vissa fall och jag vet att det finns här på FL. I verkliga livet har jag inte hört talas om dylika fall i alla fall och själv vet jag hur jag upplever det.

    Jag tycker det är lite naivt att som förälder tro att man ska hitta en partner som ser sina barn som man själv ser dem och att den andra partnern inte vill ha dem runt sig som man själv vill, att man kanske inte ens bryr sig om dem överhuvudtaget.
  • Anonym (Också)
    Lillusen skrev 2015-02-24 17:15:11 följande:
    Jag har nada dåligt samvete för separationen, inte ett dugg faktiskt, jag vet att mina barn har det betydligt mycket bättre nu än vad dom hade haft om jag hade levt med deras pappa.

    Men jag antar att du precis som jag har hårda värden inom uppfostran som du vägrar att acceptera att vare sig mormor, bonusförälder eller bioförälder sätter sig emot?!

    För mig är te.x att aldrig tvinga barn att äta upp maten, aldrig använda timeout, ett hem ska man aldrig behöva fundera på om man får komma till och att man slår inte andra människor.

    Det här är bara några exempel på de fundamentalaiska värderingar jag har på människan, och för mig är det mycket märkligt att inte applicera dom på mina barn.
    Fast det där är ju dina värderingar.

    Bioförälder, bonusförälder, mormor o farmor kanske har helt andra.

    Vem säger att du har rätt och alla andra har fel?

    Biomamman till min bonus sa att bonus mår si och bonus mår så. Hen kan inte äta ditt o inte äta datt, påminde bonus om ditt o datt

    Hemma hos oss var det helt tvärtom.

    Reagerade inte alls på det biomamman sa, ville inte alls göra det biomamman påminde om osv

    Hur mycket vi mammor än känner oss förlikade med våra barn så är dom egna individer.

    Bara för att du har känslan av ovälkomnande så kanske barnet inte ens tänkt den tanken.

    Sen tycker jag att man ska ta regler efter dit man kommer.

    Tvingar min mamma mina barn att smaka mat hemma hos dom eller vill att barnbarn ska ringa innan de kommer så får vi helt enkelt lyssna på det. Samt accepterar jag spring och bus vid matbord o inte mormor så är det inget spring o bus hemma hos dom.
  • Anonym (Också)
    Lillusen skrev 2015-02-24 17:15:11 följande:
    Jag har nada dåligt samvete för separationen, inte ett dugg faktiskt, jag vet att mina barn har det betydligt mycket bättre nu än vad dom hade haft om jag hade levt med deras pappa.

    Men jag antar att du precis som jag har hårda värden inom uppfostran som du vägrar att acceptera att vare sig mormor, bonusförälder eller bioförälder sätter sig emot?!

    För mig är te.x att aldrig tvinga barn att äta upp maten, aldrig använda timeout, ett hem ska man aldrig behöva fundera på om man får komma till och att man slår inte andra människor.

    Det här är bara några exempel på de fundamentalaiska värderingar jag har på människan, och för mig är det mycket märkligt att inte applicera dom på mina barn.
    Däremot ska jag tillägga att om barnen var tydliga med att tala om att de inte mår bra av ditt eller datt eller om man själv märker att nu står det inte rätt till så måste man självklart göra någonting åt det.

    Skulle bonus här visa eller tala om att hen på något sätt känner sig ovälkommen eller utanför så får man ju ta tag i det.

    Men i och med att hen är van vid att man ringer före så kommer nog inte det att behövas pratas om.
  • Brumma
    Anonym (MM) skrev 2015-02-24 18:07:13 följande:

    Vilken kvinna ser sin mans barn sedan tidigare som något annat än besvär? Ja det finns undantag men de flesta anser att det är en börda - och det med all rätt!


    Jag har flera vänner som är bonusmammor (och bonus pappor också för den delen) och faktiskt tycker INGEN att bonusbarnen är en börda. Däremot har många problem med bonusarna andra förälder (både mammor och pappor).

    Vad är der för vetenskaplig undersökning du gjort som visar att de flesta anser att bonusarna är en börda? Eller är det så att just dina vänner kanske har gjort val som de inte är helt nöjda över, medans en del människor du inte känner är fullkomligt nöjda med de val de gjort?
  • Anonym (awa)
    Brumma skrev 2015-02-24 18:56:21 följande:
    Jag har flera vänner som är bonusmammor (och bonus pappor också för den delen) och faktiskt tycker INGEN att bonusbarnen är en börda. Däremot har många problem med bonusarna andra förälder (både mammor och pappor).

    Vad är der för vetenskaplig undersökning du gjort som visar att de flesta anser att bonusarna är en börda? Eller är det så att just dina vänner kanske har gjort val som de inte är helt nöjda över, medans en del människor du inte känner är fullkomligt nöjda med de val de gjort?
    Ja det där undrar jag också! Mina bonusar är ingen börda och min man tycker inte att mina barn, hans bonusar, är någon börda! Varför skulle barn till någon som man älskar automatiskt ses som en börda???

    Däremot är situationen i en bonusfamilj ibland besvärlig, det är många vanor och viljor som ska jämkas ihop och när sedan familjen och barnen är överens så har man ett eller i värsta fall två ex som kommer och vill bestämma med. Och det kan jag säga att särskilt det ena av våra ex ser vi definitivt som en börda, vi har önskat hett och ofta att hen ska lämna oss ifred och låta oss ha våra vanor och rutiner i vår familj.
Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).