Anonym (Förklaring?) skrev 2015-02-18 05:50:03 följande:
Men de män som våldtar är ju väldigt få i jämförelse med de som inte våldtar. Här tror jag mer på att jobba med mansrollen, återigen. Fokus skall ligga på att fostra män så att de aldrig ens skulle komma på tanken att våldta en kvinna. Den del av feminismen jag fastnat för mest hittills är alltså den som handlar om att förändra män. Kanske det beror på att det skulle ligga mig nära till hands som man? Att jobba med de frågorna.
Åh, absolut bör vi ha som grund att förändra mansrollen, och kvinnorollen! Det är det det hela handlar om, får vi bort de där stereotyperna som vi från födseln får inpräntade i oss så dör problemet ut. Slutar vi se oss som och placera in oss i grupper av typiska män och kvinnor kommer vi inte heller ha bekymret att kvinnor diskrimineras just för att de är kvinnor. Liksom män inte behöver tvingas in i ett fack där de förväntas nedvärdera kvinnor och vara "känslokalla och gå ut i strid". Där kommer vi in i genuspedagogiken också, där man strävar efter att fostra individer och utesluta de här rollerna.
Anonym (Förklaring?) skrev 2015-02-18 05:36:51 följande:
Låter väldigt bra. Och det är ju så det går till för mig, jag ber dem sluta och sedan är det över. De få som uttrycker sig så, jag har förhållandevis få sådana män i min omgivning. Men få är ändå för många, naturligtvis.
OK, du talar väldigt abstrakt om att män gör att kvinnor inte kan kämpa alls, utan mer bör vänta på att männen gör jobbet? Vad mer konkret behöver män ändra på för att jämställdhet skall uppnås? Eller rent samhälleligt, vad bör förändras? Konkret.
Du behöver inte säga att jag har det sämre än en arbetande kvinna, bara instämma i att en arbetande man har det bättre än mig. Att bara se kön och inte klass, är inte det problematiskt i sig?
Jag förstår, men eftersom vi vet att det inom könen finns stora variationer, varför då ensidigt tala om kön undrar jag? Blir det inte litet onyanserat då?
Tack för erkännandet! :)
Jag förstår att helheten är viktig, samtidigt vet vi ju att de flesta män inte våldtar och misshandlar andra män och kvinnor, blir det inte då lite kontraproduktivt att bara tala generellt? Dessutom är det ju mer män än kvinnor som blir misshandlade (av män, nästan enbart), så att bara ställa män mot kvinnor, är det alltid konstruktivt? Jag tycker en diskussion om mansrollen i så fall är väsentligare.
Tråkigt med dina personliga erfarenheter, hoppas det blir bättre på jämställdhetsområdet så du upplever större frihet!
När det gäller att hamna i kläm tror jag betydligt fler män känner sig påverkade av den trånga mansrollen, än kvinnor känner sig av det stereotypt kvinnliga. Män förväntas ju vara känslokalla och våga gå ut i strid, det tror jag få män i Sverige är bekväma med. Är inte det också viktiga feministiska frågor? Män som beter sig kvinnligt hånas ju betydligt mer än kvinnor som beter sig manligt.
Ha ha, ja din bok var vettig och läsvärd! Skall ta mig till det du skriver och reflektera. Tyvärr misstänker jag att det blir som innan, dvs det känns lättare att kämpa för de saker män missgynnas av den stereotypa mansrollen för. Jag kan liksom inte alltid relatera till kvinnors situation. Tråkigt, men sant. Däremot känna sympati, och solidaritet. Men vi får se, mitt feministiska "sökande" fortsätter. :)
Fantastiskt, det är precis det som behövs, och det är glädjande att höra att du har få sådana män i din omgivning!
Jag menar inte att kvinnor inte kan kämpa alls, utan att alla behövs i arbetet för jämställdhet, och att stödet från män betyder enormt mycket. Kvinnor behöver föra sin egen kamp, och historien har visat att vi kan det, men vi ska inte behöva föra den ensamma. Rent samhälleligt har jag nog redan svarat på vad jag främst tycker behöver göras, och det är som du själv sa att arbeta med att förändra könsrollerna, från grunden.
Var och en måste ta ansvar för att kvinnor inte misstros, kränks, nedvärderas för att de råkar vara kvinnor. Och det kan vara så enkelt som att lyssna när en kvinna talar.
Absolut kan jag instämma i det, och frågan om klass ser jag som ännu ett stort samhällsproblem. Dock menar jag ändå att det blir en helt annan fråga, då man fortfarande kan se skillnaderna mellan män och kvinnor inom alla klasser, och att kvinnor alltid hamnar i underläge. Dessutom hamnar kvinnan lätt i större underläge i lägre samhällsklasser, jämfört med kvinnor som har högre utbildning och mer välbetalda jobb. Att man ser den ena problematiken utesluter inte att man också ser den andra. Sen kan det här med klassernas vara eller icke vara diskuteras vidare, men det blir ju som sagt en annan diskussion.
Hur ska vi annars tala om problemen, om inte utifrån kön? Hur stora variationerna än är inom de olika könen, så finns det ändå en problematik som är tydligt könsbunden. Det är kvinnor som har sämre lön än män, det är män som tas på allvar när de söker vård, den typiske våldtäktsmannen är just en man, och den som blir misshandlad av sin partner är oftast en kvinna. Bortser vi från de här grupperna så bortser vi från hur samhället ser ut och förnekar problemen. Vi kan inte försöka hitta en lösning på att tusentals människor utsätts för våldsbrott varje år om vi bortser ifrån att majoriteten utsatta är kvinnor och att de som begår brotten i nio fall av tio är män.
Angående könsroller och vem som lider mest av att tvingas in i facket för sitt kön så kan du mycket väl ha rätt i att det är värre för de män som står utanför ramen än för de kvinnor som gör det. Tvivlar inte en sekund på att män döms hårdare i det avseendet! Och, det är som jag nämnde tidigare, det jag tycker utgör det stora problemet, utan dessa roller skulle vi inte ens behöva diskutera det här
Ännu en bok blev det! Hoppas att du kommer vidare i dina tankar och funderingar kring detta, uppfriskande med den viljan att utvecklas. För min del kan jag säga att det låter som att du redan gör väldigt mycket.
