• Forumvärd

    Skulle du vara hemma på heltid med dina barn om det var möjligt?

    Om det vore möjligt skulle du då välja att skippa jobbet och istället vara hemma med dina barn?
    Finns det fördelar respektive nackdelar med förskolor respektive hemmaföräldrar?

    Rösta och diskutera gärna i tråden.Glad

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Skulle du vara hemma på heltid med dina barn om det var möjligt?
  • Anonym (3)

    Av egoistiska skäl vill jag nog inte vara hemma på heltid mer än kanske två år. Men skulle jag ha möjlighet att helt fritt bestämma hade 50% arbete varit lagom från ca 2års ålder....

    De egoistiska orsakerna är bla vuxen kontakten och att hålla sig någorlunda uppdaterad i yrket... Sen tror jag nog själv att jag blir en något bättre förälder om jag får lite "paus"

  • Ab imo pectore

    Jag skulle absolut vilja vara hemma med mina barn tills dom flyttar. Troligtvis även efter det. Jag skulle bara jobba timmarna som dom är i skolan om jag hade möjligheten.

  • Texasthecat

    Jag älskar mina barn över allt annat i universum, men mitt arbete, mina kollegor och min egna inkomst är också något jag behöver.Mina barn tjänar på att jag jobbar. De får en mer ekonomisk trygghet, men även en mer harmonisk och glad mamma.


    Mina Älsklingar Haylie 20/9-10, Natahan 20/9-10, Kaoru 10/5-13 samt sambon Kenji...
  • KCL

    Nej, inte på heltid. Jag tycker om att vara hemma med barnen men behöver det sociala på jobbet. Vi löser det så att barnen får vara hemma mkt ändå. Vi byts av

  • Anonym (____*******)

    Har inga barn än, men tror starkt att jag skulle vilja vara hemma ända tills de flyttar hemifrån om jag kunde. Eller åtminstone till tonåren. Jag är mer en person som gillar hemmet och jag vill bli en riktig lejonmamma liksom. Har aldrig haft en längtan att ha en imponerande karriär. Jag vill bara hitta ett jobb jag gillar. Jag hoppas verkligen det räcker med ett deltidsjobb när jag får barn. Heltid skulle bli för mycket.

    Och det behöver ju för sjutton inte vara trist och osocialt att inte jobba. Det finns affärer, hobbyer, gym, parker, etc. Duger inte det så måste ni ha ett enormt behov av att vara sociala. 

  • Pescetarian
    Anonym (Jajamen) skrev 2015-03-04 19:37:20 följande:

    Fast det kan ju jämföras med massor tex på de aktiviteter vi är på där det är en stor grupp barn och två-tre vuxna som leder gruppen osv.

    Dom är rätt vana vid stora grupper med barn och vi är en stor familj med många barn.

    Och som sagt ena tösen har prövat dagis men det var inget hon fastnade för under dom veckorna.

    Skulle hon/dom vilja pröva igen så är det helt okej för mig.

    Attityden kommer dom nog känna igen från syskon osv faktiskt.

    Alla känner vi våra barn bäst.

    Och har ju att jämföra med och jag ser inte mycket skillnad alls.

    Alla tycker vi olika. Ingen som säger att barn far illa av att vara hemma eller av att vara på dagis.


    Jag syftade dock inte på en "stor barngrupp" per se, utan just den unika gruppen - och stämningen som uppstår i den - på en förskola eller i ett klassrum. Den kan inte riktigt jämföras med en "after school activity" som barnet går på någon timme varje vecka. Stämningen, - den där lite "flugornas herre", - uppstår aldrig i en sådan grupp.

    Personligen anser jag att det är en enorm skillnad på hemmabarn och förskolebarn. Är man på teater, museum, lekland, etc. så ser man _direkt_ vilka barn som spenderar större delen av sina liv på förskolan, samt vilka barn som fått möjligheten att vara hemma större delen av sin vakna dag.

    Jag anser att hemmabarn oftast är vänligare, mer välartade, mindre skrikiga, knuffas och trängs mindre, osv. Vilket ju är _jättebra_! MEN, att komma som hemmabarn rätt in i skolans värld, till en klass som kanske till och med har hängt ihop sedan förskolan, det kan inte vara lätt. Att försöka anpassa sig, ta för sig och ta plats, osv.

    TYVÄRR så är det ju så. I en perfekt värld så ser alla föräldrar till att ta hand om sina småbarn tills dess att de är skolmogna (vid mellan 6-7 års ålder).
  • Pescetarian
    Texasthecat skrev 2015-03-04 20:47:31 följande:

    Jag älskar mina barn över allt annat i universum, men mitt arbete, mina kollegor och min egna inkomst är också något jag behöver.Mina barn tjänar på att jag jobbar. De får en mer ekonomisk trygghet, men även en mer harmonisk och glad mamma.


    Vad tror du att dina barn väljer; en resa till Thailand, varsin ponny, ett helt eget lekland och 50 svindyra julklappar var, eller att deras mamma _alltid_ finns där?

    När jag skaffade barn så åsidosatte jag mig själv en hel del, vilket enligt mig är en självklarhet. Har jag tagit det stora beslutet att föda en ny människa in i vår värld, då får jag faktiskt se till att ta mitt fulla ansvar och inte lämna bort barnet vid ett- eller tvåårsålder. Helst ser jag till att fostra mitt eget barn, än låter en överbelastad förskola göra jobbet halvdant (eller inte alls).

    Jag ser det som självklart att mitt barn spenderar större delen av sin vakna tid med mig, än på en överfull förskola.

    Jag skaffade ju knappast barn för att lämna bort barnet.
  • tulip
    Pescetarian skrev 2015-03-04 21:37:24 följande:
    Vad tror du att dina barn väljer; en resa till Thailand, varsin ponny, ett helt eget lekland och 50 svindyra julklappar var, eller att deras mamma _alltid_ finns där?

    När jag skaffade barn så åsidosatte jag mig själv en hel del, vilket enligt mig är en självklarhet. Har jag tagit det stora beslutet att föda en ny människa in i vår värld, då får jag faktiskt se till att ta mitt fulla ansvar och inte lämna bort barnet vid ett- eller tvåårsålder. Helst ser jag till att fostra mitt eget barn, än låter en överbelastad förskola göra jobbet halvdant (eller inte alls).

    Jag ser det som självklart att mitt barn spenderar större delen av sin vakna tid med mig, än på en överfull förskola.

    Jag skaffade ju knappast barn för att lämna bort barnet.
    Så kan man också tänka...

    Och jag tänker mer; Jag skaffade ju inte barn för att isolera dem från omvärlden.

    Jag är inte hemma på heltid även om min mans inkomst hade räckt att försörja oss alla, jag vill för allt i världen inte sluta jobba! Tyckte jag hann bli ganska inskränkt den tiden jag var hemma med dem och vill att de ska få en större förebild än så i mig. Jag hoppas verkligen mina barn vill vara en del av samhällsutvecklingen, då vill det lite till att jag som deras mamma och förebild också är det.


  • spelin
    Anonym (?) skrev 2015-03-04 17:13:29 följande:

    Varför skulle det kosta samhället pengar om du går hemma med ditt barn istället för att ta upp en förskoleplats (som är svindyr)?


    Ja jag antar att man som hemmavarande gärna vill ha pengar från försäkringskassan el likn. Även om man inte har det så jobbar man ju inte och betalar skatt... :)
  • Pescetarian
    tulip skrev 2015-03-04 21:49:54 följande:

    Så kan man också tänka...

    Och jag tänker mer; Jag skaffade ju inte barn för att isolera dem från omvärlden.

    Jag är inte hemma på heltid även om min mans inkomst hade räckt att försörja oss alla, jag vill för allt i världen inte sluta jobba! Tyckte jag hann bli ganska inskränkt den tiden jag var hemma med dem och vill att de ska få en större förebild än så i mig. Jag hoppas verkligen mina barn vill vara en del av samhällsutvecklingen, då vill det lite till att jag som deras mamma och förebild också är det.


    Hemmabarn blir ju knappast isolerade från omvärlden. Det finns väldigt många aktiviteter för hemmavarande barn - inte minst inom Hemmaföräldrars Nätverk.

    Tid med ens barn kan inte mätas i pengar, that's all.
Svar på tråden Skulle du vara hemma på heltid med dina barn om det var möjligt?