Om det vore möjligt skulle du då välja att skippa jobbet och istället vara hemma med dina barn?
Finns det fördelar respektive nackdelar med förskolor respektive hemmaföräldrar?
Rösta och diskutera gärna i tråden.
Nej, aldrig att ja skulle vilja vara hemma!. Jag älskar mina barn och det är roligt att vara med dem - men jag behöver som många andra nämner här träffa vuxna och få utmaningar, känna trygghet ekonomiskt. Första barnet jag fick, fick jag efter ett halvår eller något självmordstankar. Jag var fruktansvärt uttråkad och kände mig väldigt ensam. Även om sambon var hemma o så... Nej det gick inte. Men jag var hemma i 14 månader. Andra gången nu är det inte likadant. Jag är fortfarande den som är hemma med barnen men jag får jobba nu varje söndag i några timmar. Jag började jobba nu varje sön när sonen var 5 veckor gammal, nu är han 9 v och än så länge verkar det gå bra. jag jobbar inte så länge men det hjälper mig mentalt att få göra annat.. Hemma hjälper jag barnen o på jobbet hjälper jag vuxna människor som är sjuka så jag tar hand om människor i vilket fall som helst men gör en gott i kropp o själ att få komma bort från allt hemma. 
Jag har varit hemma med mitt barn fram till ungefär fyraårsålder. Bara månader innan barnet fyllde fyra år, så började barnet på förskola (15 timmar i veckan).
Förskolevistelsen kommer att utökas efter sommarn, då det är barnets sista år på förskola, innan sexårsverksamheten drar igång. Därefter kommer skolplikten som ett brev på posten, så jag ser helst att barnet är förberett och van vid tempot som råder i en större barngrupp med få vuxna.
Jag hade kunnat hålla barnet hemma ända fram till skolstart, men valde att låta barnet få en mjukstart och få känna på tempot, trycket och attityden i en stor barngrupp.
Jag tror att man gör sitt barn en björntjänst om man håller barnet hemma hela förskoleperioden.
Mellan tre-fyraårsålder anser jag vara en perfekt tid för förskolestart (men som med allt annat så är det givetvis väldigt individuellt. Jag talar dock i generella och allmänna termer).
Jag skulle väldigt gärna vilja vara hemma med dem. Men det har även med min sociala fobi att göra. Skulle dock ändå fortsätta att vilja göra rätt för mig och skulle helst av allt arbeta hemifrån.
Nej, aldrig att ja skulle vilja vara hemma!. Jag älskar mina barn och det är roligt att vara med dem - men jag behöver som många andra nämner här träffa vuxna och få utmaningar, känna trygghet ekonomiskt. Första barnet jag fick, fick jag efter ett halvår eller något självmordstankar. Jag var fruktansvärt uttråkad och kände mig väldigt ensam. Även om sambon var hemma o så... Nej det gick inte. Men jag var hemma i 14 månader. Andra gången nu är det inte likadant. Jag är fortfarande den som är hemma med barnen men jag får jobba nu varje söndag i några timmar. Jag började jobba nu varje sön när sonen var 5 veckor gammal, nu är han 9 v och än så länge verkar det gå bra. jag jobbar inte så länge men det hjälper mig mentalt att få göra annat.. Hemma hjälper jag barnen o på jobbet hjälper jag vuxna människor som är sjuka så jag tar hand om människor i vilket fall som helst men gör en gott i kropp o själ att få komma bort från allt hemma.
Absolut! Tills barnen var vuxna och flyttade hemifrån. Jobbar heltid nu och saknar mina barn så det gör ont!
Aldrig i livet. Däremot jobba halvtid.
Nja. PÅ heltid till barnen är 2 och halvtid i år framöver
Vi har valt att göra så att jag är hemma heltid, mannen jobbar 8-14, och han tar även all föräldraledighet när barnen är små, så då är vi båda hemma.
Skulle inte vilja ha det på annat sätt.
Det här är det viktigaste för oss, familjen.
Vi har helt valt bort förskola.