Har du förtroende för regeringen?

NSDAP bildades av den tyska extremhögern. Bland de första att skickas till koncentrationslägren var socialdemokrater, fackföreningsledare och kommunister

NMR finns representerat i kommufullmäktige. De har kuppat sig in via SD. Stackars Ludvika. Det är så man kan kräkas.

Likadant i ytterligare 3 kommuner bl a Borlänge.

I valet 2018 fick NMR 1,3 % av rösterna i Ludvika vilket inte räckte till ett mandat.

Likadant i ytterligare 3 kommuner bl a Borlänge.

I valet 2018 fick NMR 1,3 % av rösterna i Ludvika vilket inte räckte till ett mandat.

Generellt sätt så är det mycket svårt att kategorisera ett odemokratiskt parti på en klassisk höger/vänster-skala.

Hitler argumenterade för klasskamp och hur arbetarklassen måste stå upp emot kapitalismen. Nazisterna ville därtill förstatliga sjukvård, utbildning, transport etc. Hitler kallade kristna för högerkants-fanatiker. Partiet förkastade även många klassiskt konservativa värdeämnen så som motstånd mot abort, frihet att själv äga vapen etc. Så det finns problem med att kategorisera nazisterna för långt till höger.

Målet för Hitler var självklart inte att bilda den ultimata socialistiska staten, utan målet var självklart att skapa ett totalitärt styre för den ariska rasen. Men detta skulle till stor del också skapas på socialistiska idéer. Det är också en stor anledning till varför nazismen fick stor spridning hos folket.

Socialismen är inte totalt ointressant för att förstå sig på nazisternas framgång.

Jag har inte påstått att de skulle vara socialistiska pga sitt namn. Jag har sagt att deras partiprogram visar det.

Det här med att det inte förs någon dialog var exakt det som gjorde att jag tröttnade på det här forumet.

Ingen förnekar de nationalistiska delarna av nazisternas politik. Däremot är det väl dokumenterat att Nazisterna inte gillade socialism, socialdemokrati eller kommunism.

https://www.abc.net.au/religion/nazism-socialism-and-the-falsification-of-history/10214302

"Under Hitler, the party looked squarely to the middle classes and farmers rather than the working class for a political base. Hitler realigned it to ensure that it was an anti-socialist, anti-liberal, authoritarian, pro-business party - particularly after the failed Beerhall Putsch of 1923. The "socialism" in the name National Socialism was a strategically chosen misnomer designed to attract working class votes where possible, but they refused to take the bait. The vast majority voted for the Communist or Social Democratic parties.

 

The minority anti-capitalist strand of Nazism (Strasserism) on which van Onselen fastens was eliminated well before 1934, when Gregor Strasser and the Storm Trooper (SA) leader Ernst Roehm were murdered with over eighty others in the "Night of the Long Knives." In fact, Strasserism had already been defeated at the Bamberg Conference of 1926 when the Nazis were polling under 3% of the vote. Here, Hitler brought the dissidents back into line, denouncing them as "communists" and ruling out land expropriations and grassroots decision-making. He heightened the party's alliance with businesses small and large, and insisted on the absolute centralisation of decision-making - the "Fuehrer (leader) Principle.""

"For their part, businesses welcomed the Nazis' promises to suppress the left. On 20 February 1933, Hitler and Goering met with a large group of industrialists when Hitler declared that democracy and business were incompatible and that the workers needed to be dragged away from socialism. He promised bold action to protect their businesses and property from communism. The industrialists - including leading figures from I.G. Farben, Hoesch, Krupp, Siemens, Allianz and other senior mining and manufacturing groups - then contributed more than two million Reichsmarks to the Nazi election fund, with Goering tellingly suggesting that this would probably be the last election for a hundred years. Business leadership happily jettisoned democracy to rid Germany of socialism and to smash organised labour."

"So if the Nazis were so obviously anti-socialist, and believed so ardently in the virtues of private property and entrepreneurship, and if socialists were among the earliest and hardest hit victims of the Nazi party prior to the Second World War, why is Hitler being proclaimed by some as a socialist?"

"D'Souza stands in the tradition of neo-liberals like the Austrian economist F.A. Hayek, who conflated fascism and communism as forms of collectivism inimical to the market economy and freedom it claims to represent. Peter van Onselen makes a related point by trotting out the venerable theory of totalitarianism to equate fascism and communism as similarly illiberal. In D'Souza's rendering, the American New Deal that rescued millions of Americans from poverty after the Great Depression was a form of fascism because it entailed state intervention. (Was the much greater state economic planning during the war effort that aided Hitler's defeat also a form of socialism/fascism, one wonders?)

Herewith we come to the effect, if not the point, of the revisionist exposition: it is not only to transfer the stigma of the Second World War's genocidal violence from the right to the left, so that criticisms of racialized populism can be dismissed as "leftist fascism." It is also to suggest that the war was a crusade against state collectivism of all types - including the welfare state for which many Westerners, in fact, fought. They reason by means of a simplistic, ahistorical syllogism: since socialism is statism/collectivism (like public health and public transport), and Nazism was statist/collectivist (and promoted public health and public transport), social democratic public health and public transport measures must be fascist.

"

Översättarens kommentarer till den program du länkat till  visar tydligt att inget i nazisternas politik var socialistisk, det var en auktoritär, rasistisk nationalism.

"

Översättarens kommentar

* Det tyska nazistpartiet var ett utpräglat populistiskt parti, dvs man gjorde anspråk på att stå ”över klassmotsättningarna” och gav frikostigt löften till höger och vänster som man hoppades skulle förena alla tyskar, oavsett klasstillhörighet. Ett uttryck för detta var partinamnet, ”national-socialister”, där man helt enkelt satte ihop de två stora dominerande politiska riktningarna: Borgarklassens nationalism och arbetarklassens socialism. I sin praktik visade sig nazistpartiet vara enbart extremt nationalistiskt och raka motsatsen till socialism.

Punkterna 11-14 samt 17 i ”25-punktsprogrammet” är uttryck för tomma löften som riktades till de många miljoner arbetare i Tyskland som såg de stora kapitalisternas och de rika jordägarnas skuld till inte bara första världskriget, utan även till de fattigas elände. I själva verket var nazistpartiet ett parti för just storföretagarna, och mottog också frikostigt ekonomiskt stöd från många stora företag. (Se t.ex. boken Hitler & IG Farben av Joseph Borkin.)

Den 13 april 1928 såg sig Hitler tvungen att ”förtydliga” punkt 17 i NSDAP:s program med följande kommentar:

”På grund av våra motståndares illvilliga tolkningar av punkt 17 i NSDAP:s program, är följande förklaring nödvändig: Eftersom NSDAP fundamentalt bygger på principen om privategendom, syftar ’expropration utan ersättning’ endast på skapandet av möjliga lagliga medel för att expropriera, där så är nödvändigt, land som förvärvats illegalt, eller som inte sköts i enlighet med det nationella välståndets behov. Det syftar därför i första hand på judiska företag som ägnar sig åt markspekulation.”

"

Om du menar 'den bruna kommunismen' som en del tror på så är jag på

'Den bruna kommunismen' är fritt citerat från en en annan skribent här - korrekt citerat är det nog 'brun socialism' det kallades

Det är som att jämföra päron och äpplen...

Mer elevant jämförelse är om du jämför
-Aktiva NMR-medlemmar/NMR-aktivister med aktiva extrema Islamister
eller
-NMR-sympatisörer med Islamister/Islamism-sympatisörer.

Då får du en helt annat bild.

Man ska ha klart för sig att det finns Islamister som är så extrema att även de flesta muslimer reagerar med olika grad av oförståelse och ogillande.
Men Islamism i sig och som helhet är mycket utbrett och är utifrån vårt västerländska perspektiv tillräckligt extremt för att kunna jämföras med den ytterligheterna på den svenska höger- och vänsterkanten.